Logga in

Username:
Password:

C M Bellman:

C M Bellman

  1 2 3 4 5

ludi
# Epistel nr 21:
<{ Varutinnan han 1:o avmålar natten med dess nöjen, 2:o tyckes liksom för ögonen ställa ett slags aequilibrium emellan vinets och kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbar övervikten.}>

<[La]=G, 3:3, Accordian>
(3* (/do oTi do /La a Mi)*2 /La aTi do /Ti ido re /do oTi '1 La /Ti i i '2 La /mi i i (/mi ire mi /do o So)*2 (<Viola> /Do o Mi /Re e Fa) /mi ire do /Ti i i '3 do /La a a)

{
Skyarna tjockna,
stjärnorna slockna,
stormarna tystna, som örat uppfyllt.
Staden i dimma,
tornena glimma:
månen försilvrar vad solen förgyllt.
Hundarna skälla,
portarna smälla.
V:cello - - -
Spänn nu din bas!
Vart man sig vänder,
pottor i gränder
klinga i gatan - hej, lustigt kalas!

Ställ dig vid bänken,
ragla mot skänken!
Känn dig nu före - var står din butelj!
Grumla'n och skaka'n,
och under hakan
sätt nu fiolen och klunka och svälj!
Spotta och trampa,
fila och stampa,
V:cello - - -
knäpp lite grand!
Himlen dig löna ...
Se på den sköna:
sömnen i ögat och ljuset i hand!

Käraste bröder,
hjärtat det blöder:
nu har jag flickor och flaskor och ljus,
horn och basuner,
kistor, pauluner...
Se fader Berg med sin läderkarpus!
Ulla i särken -
rör speleverken,
V:cello - - -
hoppa och fläng!
Vänner och fränder,
klappa med händer,
släng, era satar ... släng lagom, släng, släng!

Låtom oss stimma!
Ljusena glimma
runt ikring väggar, paneling och tak.
Nu för jag ordet ...
Skinkan på bordet,
svept uti blommor, som reta vår smak!
Allting oss retar.
Spelman arbetar
V:cello - - -
och gör en drill.
Flickorna blunda -
låt oss åstunda,
låt oss åstunda vad hjärtat det vill!

Den, som, bedrövad,
bliver beprövad
båd utav lycka och avund och tid,
glömme sin lycka!
Avund att trycka,
gör han var timma här lustig och blid,
dansar i salen,
fattar pokalen,
V:cello - - -
ropar gutår
slänger med armen,
tager i barmen,
tumlar med nymfen i sängen där står.

Den, som med pilar
vaskar och vilar,
gör för sin sköna allting han gör,
suckar och brinner,
tappar och vinner,
tage en skinkbit och brännvin och smör!
Hurra, kamrater,
trät som soldater ...
V:cello - - -
stäm, fader Berg!
Vi oss förlusta:
låtom oss rusta -
än har vår himmel sin svartblåa färg.

Släng, era satar!
Står du och pratar?
Slut med polskan, det fan far i dej!
Hurra, kurage!
Släng ert bagage!
Kasta fiolen åt helvete, hej!
Hej, han är rutten:
kasta'n i putten!
V:cello - - -
Lustigt - ge fyr!
Låt mig få hurra,
supa och surra...
Venus jag följer: Bacchus jag flyr.
}


ludi
# No 22. Till the Nybyggare på Gröna Lund:

<[La]=G, 2:>
(<Violin>
(#A1: 2* /doomi reefa /doore dooTi /LaaSo LaaTi '1 /dooSo MiiDo '2 /do Dooh /(mi3mimii)* /sofa3faa fa /mi3fasoo so3famii /mi re)*
(#B1: mi3mimii mi3remii /sofa3faa faafa /misodo refaTi /do o)
)+(<Violin>
(#A2: 2* /MiiSo FaaSo /Miire SooTi /LaaSo FaaRe '1 /MiiSo MiiDo '2 /Mi Dooh /(do3dodoo)* /reere re /do3remii mi3redoo /do Ti)*
(#B2: do3dodoo do3remii /doodo Tiire /SooSo dooFa /Mi i)
)+(<Violin>
(#A3: 2* /DooSo LaaTi /dooh do /o ReeSo '1 /Do h '2 /DooSO DOOh /(do3dodoo)* /LaaLa So /do3remii mi3redoo /do Ti)*
(#B3: So3SoSoo So3remii /FaaFa SooSo /SooSo LaaFa /Mi i)
)+(<Violin>
(#A4: 2* /Do o /ooh Mi /FaaMi ReeSo '1 /Do h '2 /DooSO DOOh /Do LA /Re TI /Do MiiFi /So SO)*
(#B4: Do TA /LAASE SOOTI /DooMi FaaSo /DoSOMI DO)
)
{ De dyrbaraste gåvor utösas ofta av den lekande naturen under den mildaste
himmel, då de dödliga med bleknande anleten ej mäkta pryda sina kinder med
den purpur, som de lysande blommor vid morgonstunden sprida. Man ser uti
frusande floder en skönhet kasta sina pärlor... vad - kasta, säger jag? Ja,
med snövita finger, som tävla i glans med de orientaliska pärlor. De gyllene
fiskar i Kina uppstiga i svavelgul ånga urut berlinerblå kastor, fästade med
rosenröda bandvippor... Vad säger jag? Skördemännen på åkrarna i det rika
Indien kunna knappt i sina små glimmande jackor förliknas med de violetta
silvervax, som skördas av deras agatliar. Dryckeskärlen vid de sorlande
bäckar finnas uti kastanjeträn högt uppsatta med konstigt virkade förlålter.
Herdinnor i nopkin och gingang, med solhattar av pärlemo, gunga i
pomeransträn och uppfylla lufeten med tjusande röster. Där kostar ett glas av
stora Mogols aftonfinkel, älsklige bröder, cirka fem tolftedels svenskt
halvöre; och av det kejserliga myrbrännvinet, som främmande gesanter undfå
vid avskedstagandet, älsklige bröder, för en vitter får man så mycket att

glasen darra mellan knogen.
Håll i glaset - du är mogen!
Kejsaren sitter där på krogen
hela dagen trogen.
Huile de Venus och persiko
växa där vilt uti skogen.

Det är ju själva fan, min älsklige?

I en röd scharlakans-tröja
sitter han och har en blöja -
folket sig till jorden böja,
sina glas upphöja.
Torkar han glaset på blöjan? Jo,
det plär hans höghet förnöja.

Älsklige bröder, de dyrbaraste gåvor utösas ofta av den lekande naturen ännu.
Gutår - sup mig till!
ludi
# Epistel Nr 23. Som är ett soliloquium, då Fredman låg vid krogen Krypin, gent emot bankohuset, en sommarnatt år 1768:

<[Do]="G", 1,4:3, Clarinet>
(3* /Mi MiFa SoLa '1,3 /LaSo FaMi ReDo '2 /La So h '3 /MiSo SoFa FaMi /Mi Re h)
(/So MiSo FaMi /Fa ReFa MiRe /MiSo SoFa FaMi /Mi Re h)*2
(/SO LA TI /Do Re Mi /Fa3Re So TI /Do o h (<Flute> /MI3FA SOSO SOSO /SODOREMI FASOLATI Do3SO) /TiLaSoFa Mi Re /Do o h)

{
Ack, du min moder, säj vem dig sände
just till min faders säng?
Du första gnistan till mitt liv upptände -
ack, jag arma dräng!
Blott för din låga
bär jag min plåga,
vandrar trött min stig.
Du låg och skalka:
när du dig svalka,
brann min blod i dig.
Du bort ha lås och bom
för din jungfrudom
flauto... för din jungfrudom!

Tvi den paulunen, tvi ock det verke,
man till din brudsäng tog!
Tvi dina ögon och ditt jungfrumärke,
som min far bedrog!
Tvi ock den stunden,
då du blev bunden
och din tro förskrev!
Tvi dina fötter,
då du blev trötter
och i sängen klev -
ell kanske på ett bord
att min bild blev gjord,
Flauto... att min bild blev gjord?

Ett troget hjärta platt jag föraktar:
tvi både far och mor!
Här ligger jag i rännsten och betraktar
mina gamla skor.
Tvi tocka hasor -
rocken i trasor,
skjortan svart som sot!
Si på halsduken
lammskinnsperuken
och min sneda fot...
det kliar på min kropp -
kom och hjälp mig opp,
Flauto... kom och hjälp mig opp!

Känn mina händer magra och kalla,
darra vid larm och dån -
se dem av vanmakt vid min sida falla,
liksom vissna strån!
Ögon och kinder
allt sammanbinder
dubbel skröplighet.
Himmel, min tunga
orkar ej sjunga
om den fröjd, jag vet:
om kärlekens ro och kval
och en full pokal,
Flauto... och en full pokal.

Läska min tunga - ack, söta safter,
spriden i kärlen ljud!
Jag är en hedning: hjärta, mun och krafter
dyrka vinets gud;
fattig, försupen,
i denna strupen
finns min rikedom.
I alla öden,
i bleka döden
läsker jag min gom
och i min sista stund
glaset för till mun,
Flauto... glaset för till mun.

Men krogdörrn öppnas - luckorna skruvas...
ingen i staden klädd!
Sjärnan av morgonrodnan liksom kuvas
ned i molnens bädd.
Solstrålar strimma,
kyrktornen glimma,
luften blir så ljum.
Var är kappan?
Här ser jag trappan
ned till Bacchi rum.
Giv mig en sup - min själ
törstar snart ihjäl,
Flauto... törstar snart ihjäl.

Nå så, Gutår... Jag vill mig omgjorda,
ragla till bord och stop.
Nu ska de styva leder bliva smorda,
smorda allihop.
Hurra, kurrage,
lustigt bagage -
friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
tapper och frodig,
och jag fruktar ej.
Ännu en sup ell par...
tack, min mor och far,
Flauto... tack, min mor och far!

Tack för vart sänglag... skål för var trogen,
som gjort vid brudstoln sväng!
Tack du, som verket högg och drog ur skogen
till min födslosäng!
Tack för din låga,
för din förmåga,
du min gamle far!
Kunde vi råkas,
skulle vi språkas,
supa några dar -
min bror du bliva skull
och som jag så full,
Flauto... och som jag så full.
}

ludi
# Epistel Nr 24. Till kära mor på Bruna Dörren:
<[La]=G, 2,6:4>
(
(/La aSe La Mi /do oTi do La 2* /mi La Ti iidore /do Ti '1 Ti do '2 La h)
(/La Ti do So /do re mi i (/so do Ti do /fa mi mi re)*2 /re ere re re /re re fa a /re re refa mire /do Ti do h)
(/mi La Se La /re do Ti h /mi La Ti ire /do Ti La h)
(<[Do]=[La]> /Do oTI Do SO /Mi iRe Mi Do /Mi iFa So oLa /So Fa Mi h /So So La La /Fa La So h /Fa Mi Re Do /La So Fa Mi /Re e h h /FaMi ReDo La a /LaFa doLa La So /Sodo MiSo FaLa ReFa /MiSo TIRe Do h)

+
(<Fretless Bass, Base, Base>
/domi doTi domi domi /Lami LaSe Lami domi /DoLa MiLa ReTi FaTi /MiLa SeTi Mi i /DoMi LaMi ReFa LaFa
/Mi Se La LA /domi remi domi refa /doSo TISo DoSo MiSo /MiSo MiSo FaSo MiSo /TISo DoSo SOSo FiSo
/FaSo MiSo ReSo DoSo /TISo DoSo SOSo FiSo /FaLa FaLa MiTi MiTi /FaLa FaLa ReLa ReLa /FaLa FaLa MiTi Semi
/La Mi LA h /domi domi refa domi /Semi Lami MiTi MiRe /DoMi LaMi ReFa LaFa /Mi Se La h
<[do]=[La]> /h h h h /h h h h /Do Re Mi Fa /So LaTi do h /mi mi fa fa /re do Ti ti /la so faso mi
/fa mi re do /So o h h /LaSo FaMi FaLa doLa /Fa aLa do o /Mi Do La Fa /So SO Do h)
+
(<Contrabass, Base, Base>
/h h h h /h h h h /Do o Re e /Mi i LA A /DoMi LaMi ReFa LaFa
/Mi Se La LA /Lami Semi Lami Tifa /doSo TISo 'DO O /so o so o /so o so o
/so o fa mi /so o so o /la a se e /la a ti i /i i se ti
/La Mi LA h /domi domi refa domi /Semi Lami MiTi MiRe /DoMi LaMi ReFa LaFa /Mi Se La h
<[do]=[La]> /h h h h /h h h h /Do Re Mi Fa /So LaTi do h /mi mi fa fa /re do Ti ti /la so faso mi
/fa mi re do /So o h h /LaSo FaMi FaLa doLa /Fa aLa do o /Mi Do La Fa /So SO Do h)
)*3


{
Kära syster,
mig nu lyster
{med dig tala förrn jag dör}*
Dubbelt öl ger gott humör:
enkelt öl jag aldrig smakar.
Brännvinsångst mitt hjärta skakar,
och jag står vid gravens brädd,
som en Bacchi hjälte klädd,
men föraktad och försmädd,
för min egen skugga rädd.
Kära syster,
mig nu lyster
att få taga mig en sup,
sen gå i mitt mörka djup.
Uret pickar,
Karon skickar
slup.
Tag mig den och den,
kära mor jag hickar -
Bacchi safter fröjda mig än.

Usla tider!
Vad det lider,
{bara kursen nederslås,}*
bättre köp på brännvin fås.
Men då lever jag ej mera:
andra hjältar då hovera.
Kan ni tro, då, kära mor,
jag skull få en sup så stor -
jag skull supa, om ni tror,
liksom Runius, Lucidor.
Usla tider!
Vad det lider,
mitt benrangel faller ner -
men min mun åt glaset ler.
Supa flera!
Ge mig mera,
mer!
Bacchus, ingen ann,
skall mig balsamera
som en stor namnkunniger man.

Systrar, hören:
när I rören
{uppå krogen glas och stop,}*
drick min skål då allihop,
sjung om kärlek, vin och lycka,
om de kval en törstig trycka,
och om hur en rusig man
paradiset vinna kan,
om den eld, i blodet rann,
När han första druvan fann!
Systrar, hören:
Bruna Dörren
stäng för alltid väl igen -
låt min hamn få bulta sen...
Inte droppen
hållt - låt opp'en!
Men
jag måst gå... Farväl
båd med själn och kroppen!
Hit en sup - jag törstar ihjäl.
}

ludi
# Epistel Nr 25. Ett försök till en pastoral i bacchanalisk smak, skriven vid Ulla Winblads överfart till Djurgården:

<[do]=F, 3:3, Oboe>
(h /so so fa /mi mi re /do do re /miire miifa mi /so so soofa /mi mi re /do o re /do o)*2 (soofa /mi miifa reemi /do oSo MiDo /re reere reere /re eeFa MiiRe /mi (miimi)* /mi iiso miire /mi so fa /mi so fa /mi faami reedo /soofi soola so /so oomi fa /mi do re /do ooLa re /do Mi re /do ooDo re /do So Mi /Do o o)


{
Blåsen nu alla!
Hör böljorna svalla,
åskan går.
Venus vill befalla
där neptun rår.
Simmen, tritoner,
och sjungen, millioner,
Fröjas lov!
Svaren, postiljoner
i Neptuns hov!
Se Venus i sin prakt -
Kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt:
vattunymfer plaska kring
i ring.

Fåglarna titta,
och fiskarna spritta
ur sitt rum.
Gastarna de sitta
på havets skum.
Vädrena susa,
sig böljorna krusa,
bugna ner.
Skyarna bli ljusa,
och solen ler.
Venus på fältet är -
Snäckan, som henne bär,
sirad med vimplar och blomster, den gula vassen skär.
En triton med solhatt stor
nu ror.

Dån hörs från logen,
och säden fullmogen
blixtrar nu.
Göken gal i skogen
så matt: kuku!
Kråka och vipa
nu näbbarna slipa,
flyga snällt.
Pan han tar sin pipa
och blåser gällt.
Hjortarna stångas, slåss,
älgarna fly som bloss.
Glimmande, simmande, Venus hon lämnar sin kaross,
går in i Palemons tjäll
i kväll.

Venus, du täcka,
fritt lämna din snäcka
vid vår strand -
lustan sku vi väcka
med glas i hand!
Ack, mina vänner,
var en av er känner
mina drag.
Blåsen, goda männer,
valthornen tag!
Du, Ulla Winblad, kåt,
gunga i roddarbåt!
Du är vår Venus: mamseller, gesäller gör din ståt.
Stig i land på Pafos ö,
min mö!

Om denna parken
rår kärleksmonarken
och en kung:
Djurgåln heter marken -
stöt valthorn, sjung!
Sjung, till exempel,
om Fröjas små tempel,
som här stå
med uråldrig stämpel
och mossa på!
Sjung här ocm jungfrumord,
om hur en brud blir gjord,
hur under valthorn hon kämpar och spritter på ett bord -
Ulla Winblad, ingen skymf,
min nymf!

Nig nu och buga,
träd in i min stuga,
dansa om!
Fröjas barn ä' sluga:
kom, Ulla, kom!
Hör du ej suset?
Si värden i huset,
fader Berg -
valthornet och kruset
ge gubben färg.
Djurgårdsherdinna snäll,
här är Palemons tjäll.
Här ser du herdar, som ragla båd morgon, middag, kväll,
herdar utan lamm och får...
gutår!

Blås, musikanter,
för Ulla, galanter
och förnäm!
Skira engageanter
och diadem!
Putsa chinjongen
och sväng roberonden
vid och stor!
Blåsen i portgången
ett ståtligt kor!
Dyrka Kupidos namn -
öppna din varma famn,
putsa och flåsa och flämta och blekna som en hamn!
Hjärtat klapprar och pulsen går...
han slår.

Sjungom nu alla -
låt kärlek befalla
våra liv!
Låt oss spelmän kalla
till tidsfördriv!
Svalkom vår tunga,
och låtom oss sjunga
glädjesång!
Dansa, gamla, unga,
nu på en gång!
Nymfer och friskt kalas,
vällust i blod och glas,
sömniga ögon, friskt hjärta, fioler, sång och bas
var epistel innebär
och lär.
}

ludi
# Epistel Nr 26. Rörande mutter Berg och angående Lotta i Kolmätargränden och vad som passerat:
<[Do]=C, 2:>
(So LaTi /do La Fa So /Do o So So3So /So DOLa So So3So /So o So La3So /Fa MI Fa So3Fa /Mi DO,do do do3do /do3re mi3fa So Ti /do o do do3do /doSo MiFa So SO /Do o h h /So Do MISo SoSo /La Fa LAFA MIFA /La Re REFi Lado /doTiLaSo So SO SoFa /Mi MiRe Do DoRe /Mi FiFi So SoFa /Mi MiRe Do Re /Mi FiFi So La3Ti /So h Fa FaFa /Mi MiMi Re ReMiFaa /Mi MI Fa FaFa /Mi MiMi Re ReRe /Do MILA So So3So /So MILa So So3So /So o So La3So /Fa a Fa So3Fa /Mi i do do3do /do3re mi3fa So La3Ti /do o do do3do /doSo MiDo So So3So /Do o)

{
"Var står fiolen - säj, min son?"
Mutter, gutår... Där står han i vrån.
Skall jag dra till?
"Gör som du vill...
Sätt dig, vänd upp och ned på sån -
hör basfiolens klang och dån!
Movitz, nå, käre, börja!
Gråt ej... vi ska du sörja?
Karl är karl - skall du vara så rädd om ditt skinn!
Låt mig se huru djupt hirschfängarn tog in..."
Mutter, i huvud jag fått fyra hugg:
ett uti armen... gutår nu i mjugg!
Mutter, Gutår...
Två hugg i mitt lår -
blott för mitt tal.
Fan till korpral!
Han ville jag skull spela. Jag svara "Hut!"
Därmed så högg han mig - - - på min trut.

"När skedde det? Var karln besatt?"
Mutter, gutår... Det skedde i natt.
Jag grep en drill,
vips slog han till,
slog av peruken och min hatt
och dansa golvet kring med skratt.
Därpå så i minuten
fick jag ett slag på truten.
Och den besten var kär uti dottern som jag,
och ropte på Lotta: "Hirschfängaren tag!"
Krögarn i skjortan han kom också ut -
vips gav han krögarn ett slag på sin trut.
Krögarn han svor
och ropte på mor.
Mor är bastant:
hon gav galant
krögarn en örfil - och korpralen han log.
Och man och hustru jag... så bedrog!

Tyst, mutter, tyst - jag var ej känd:
aldrig jag spelat i kolmätargränd.
Satans alarm...
mitt lår och min arm,
lårbenet, bröst och höft och länd!
Nu har jag skruvat strängen spänd:
si hur knogen springer!
Mutter... mitt sjuka finger -
aj, se skinntutan damp där i basfioln...
aj, se plåstret... där ligger det under stoln!
Stråken avbruten och taglet är allt -
Lotta är borta och brännvinet kallt.
Mutter, gutår!
Mitt bröst är ett sår:
den mig det gav,
öppnar min grav.
Kolmätars Lotta hon är orsak till allt...
Mutter, i går gick hon... med en palt.
}

ludi
# Epistel Nr 27. Som är dess sista tankar:
<[La]=G, 0,9:>
(/do3Tidoo /SooSo /La3SoLaa /So /do3Tidoo /reedo /faami /miire (/re3roree)*2 /sorere /re /do3Tidore /miredo /TiiLa /So /MiMiFa /SoSoSo /SoLaTa /Laah /LaTido /remido /Tiido /re <Viola>: (/FAMIRE)*2 /REMIDO /,tiih. /LaTido /Sofami /miire /do)*3

{
Gubben är gammal - urverket dras,
visaren visar, timman ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
kring buteljen strött sina pilar.
Törstig jag skådar min stjärna och sol.
Vandringsman, hör nu min basfiol!
V:cello... Movitz, din tjänare vilar.

Klaraste sköte, ljuvliga barm!
Sorgligt den blommans liv föröddes,
som gav min far, till min sveda av harm,
vällust i den säng, där jag föddes.
Men båda sova. Gutår i förtret!
Sjung, Movitz, sjung om hur ögat grät
V:cello... vid de cypresser, som ströddes!

Raglande skugga, brusiger min,
skapad att Bacchus gå tillhanda
blädriger tunga av brännvin och vin -
känn där far min, känn där hans anda!
Fröja och Bacchus gav kring dess sken...
Movitz, låt bland mina fäders ben
V:cello... detta mitt stoft få sig blanda!
}

ludi
# Epistel Nr 28. Om ett anställt försåt mot Ulla Winblad:

{
I går såg jag ditt barn, min Fröja,
i Yxsmedsgränd,
klädd i en svart garnerad tröja,
så snörd och spänd -
en kullrig vidd av många stubbar,
bjäfs och grannlåt och flärd...
Men i dess fjät såg jag två gubbar
med långa svärd.

Hon vände sig, och floret fläkta
tyst av och an -
dess ögons glans, så dyr och äkta,
bland tårar brann.
Ett kvinnligt öga, fullt med tårar,
och en darrande röst,
säg mig, vad mer till ömhet sårar
ett manligt bröst?

Från topp till tå min nymf jag granskar:
bedrövlig syn!
Hopknäppta sträcks två klippingshanskar
med bön till skyn.
Dess kjortlar rycks, och uret stannar:
perpendickeln sprang av -
och nymfen själv den krans förbannar,
som Fröja gav.

Du stränga makt, som kärlek dödar
med raseri,
märk, Ullas lilla fot sig mödar -
och hon blir fri.
Kring templet hennes ögon välva,
där hon Themis nyss rönt,
fast politiens drottar själva
dess hjässa krönt.

Så skynda dig att Fröja lyda,
glöm avunds hand!
Låt nöjets bloss din himmel pryda
i Pafos' land!
Gå, tänd och dela än en lusta,
som naturen ger liv!
Gråt inte mer, håll upp att pusta
och lycklig bliv!
}


<[Do]=F, 2,2:3>(/Do Mi Fa /So o La /So o Fa /Mi
Re Mi /Fa Re e /Do o MI /Do Mi Fa /So
o Lado /So o Fa /Mi Re Mi /Fa Re e /Do
o DO /Do TI Do /Re e Re /So o Fa /Mi
Re MiSo /SoFa Fa Mi /Mi Re ,ti,so /Do
Mi Fa /So o Lado /So o Fa /Mi Re Mi
/Fa Re e /Do o o)
ludi
# Epistel Nr 29. Till de förnäma:

<[do]=F>
((#p:/do dodo dodo /do fa mi /do) do laso 2* /so fa mi /re rere rere /so soso soso /do La re /So o h '1 #p la so)
(/re rere rere /re so fa /mi re ro (/re ReMi FaMi /Re remi fami)*2 /re e re /ta la so /fa fami re /mi re ro /re e h)
(2* /do dodo dodo /do so Ta /La do mi /fa a h '1 <[do]=[re]>)
(/so o fa /mi SoLa TiSo)*2
(/dore mire doTi /LaTi doTi LaSo /Fa Re So /La a h /do3re doTi LaSo /La3Ti LaSo FaMi /Fa Re So /do oh)

{
Movitz, tag dina pinnar
på templets höga tinnar!
Klang, pinn i vädret!
Plang, pinn på lädret!
Klang, plang, klang, plang!
Pukorna ställ till vänster -
Opp dörrar och fenster!
Klang, Fröjas minne!
Plang, fäll din pinne!
Klang, plang, klang, plang!
Nymfen solfjädern fingrar och fläktar sin barm.
Timp.---- Trumla stolt alarm,
Timp.---- lyfta opp din arm
och skåda de sköna i silke och flor!
Stolt herrarna spatsera i salen, min bror,
stolta med vita strumpor och knarkande skor,
snusa, le, --- Timp.
pudrade - --- Timp.
handen uti barmen,
hatten under armen
{ av fin kastor. }*

Fröknarna le och läspa,
de frysa och de gäspa.
Klang, stäm och ramla!
Plang, stå och skramla!
Klang, plang, klang, plang!
"Ers nåd" på alla säten -
och främmande läten!
Klang, sväng med pinnen,
plang, på pukskinnen!
Klang, plang, klang, plang!
"Comment se trouve ma belle?" 'Oui, fort bien, ma soeur!'
Timp.---- Pukarn virvlar gör:
Timp.---- Movitz har gehör.
Ta hit mandelmassa, klenäten och smör!
Greven, med guld på rocken och blixtrande hatt,
hoppar nu främst i polskan och gör nymfen spratt.
Så charmant --- Timp.
och galant --- Timp.
gör han en herdinna
till en sorts grevinna
{ uppå en natt. }*

Kors, vad för kaprioler
och gnäll utav fioler!
Klang av bassister!
Plang, kapellister!
Klang, plang, klang, plang!
Flöjterna ljuvligt susa
och nymferna förtjusa.
Klang, pukan låter!
Plang, nymfen gråter!
Klang, plang, klang, plang!
Varföre gråter nymfen? Jo, ängslig hon ser
Timp.---- nu sin kavaljer
Timp.---- hur han faller ner
och fröken därute i farstun tillber:
smäcken föll ner i trappan, buketten försvann,
kjorteln blev sönderriven, halsbanden tog fan.
Fröken skrek: --- Timp.
"Ack, vad svek! --- Timp.
Ingen tro och heder -
bäst man en tillbeder,
{ kränkes en ann!" }*
}



ludi
# Epistel Nr 30. Till fader Movitz under dess sjukdom, lungsoten. Elegi:

<H-moll, [La]=H, 1,7:2, Clarinet>
(
(2* /La SiLa /Mi iFa /MiRe DoTI /TILALAA Ah /La '1 SoFa /Mi iRe /DoDo ReRe /Mi i '2 Tido /So oLa /SoFa MiRe /Do o)
(/Mi dodo /doReRee eTi /Tidodoo oLa /Do TI (<Viola> /MiLa doMi /ReSi TiRe) /Do LaDo /Do TI /La SoFa /MiRe DoLA /Re Mi /Fa a /La SiLa /MiSi Tire /do Ti /La <Viola>hFa/MiRe DoTI /LA A)
)*5
{
/Drick ur ditt /glas - se, /döden på dig /vä-äntar,
/slipar sitt /svärd och /vid din tröskel /står!
/Blif ej för/skräckt; han /blott på gravdörrn /glä-äntar,
/slår den i/gen - kan/ske än på ett /år.
/Movitz, din /lu-ungsot den dra-ar dig i /graven...
(<V-cello> //) /Knäpp nu ok/taven,
{ /stäm dina /strängar, sjung om /lifvets /vår }*2
(<V-cello> //)

/Guldguler /by, matt /blomstrande små /ki-inder,
/nedkramat /bröst och /platta skulder/blad!
/Låt se din /hand... var /ådra blå och /tri-inder,
/ligger så /svälld och /fuktig som i /bad:
/handen är /sve-ettig och å-ådrorna /stela...
(<V-cello> //) /Knäpp nu och /spela,
{ /töm ur din /flaska, sjung och /drick [och var] /glad! }*2
(<V-cello> //)

/Himmel, du /dör... din /hosta mig för/skrä-äcker:
/tomhet och /klang - in/älvorna ge /ljud.
/Tungan är /vit, det /rädda hjärtat /klä-äcker,
/mjuk som en /svamp är /sena, märg och /hud.
/Andas... fy /tu-usan, vad du-unst ur din /aska!
(<V-cello> //) /Län mig din /flaska!
{ /Movitz, gu/tår - skål! Sjung om /vinets /gud! }*2
(<V-cello> //)

/Utur hans /kärl din /död i droppar /flu-utit
/helt oför/märkt med /löje, sång och /ro.
/ja, detta /glas be/drövligt inne/slu-utit
/glödande /maskar, /vill du, Movitz, /tro.
/Allt är för/tä-ärt. Dina ö-ögon de /rinna.
(<V-cello> //) /Tarmarna /brinna.
{ /Orkar du /ropa än gu/tår? "Jo, /jo!" }*2
(<V-cello> //)

/Nå, så gu/tår! Dig /Bacchus avsked /bju-uder:
/från Fröjas /tron du /sista vinken /får.
/Ömt till dess /lov det /lilla blodet /sju-uder,
/som nu med /våld ur /dina ådror /går.
/Sjung, läs och /glö-öm, tänk, begrå-åt och be/grunda...
(<V-cello> //) /Skull du å/stunda
{ /ännu en fälsup? Vill du dö? "Nej - gutår!" }*2
(<V-cello> //)

}
ludi
# Epistet Nr 31. Över Movitz, då han blev uppiskad på gatan, för det kvinten sprang på basfiolen, en sommarafton 1769:
<{ Ob solum punctum caruit Robertus asello.}>

<C-dur, Allegretto>
(2* ooSo /domiSo domido /do Tiire /reLaTi doTiLa /So '2 ooSo /rerere remifa /soomi doodo /LaTido remifa /do Tiido /LaaTido SooTido /So oofa /miredo dooTi /do ooh)*10

+{
Se /Movitz... Vi står du och /gråter,
så /blodig och svullen och /stinn?
"Dörrn /upp!" ... Nå, välkommen nu /åter!
Si /här har du farstun - stig /in!
Än /leva ju dina pa/tro-oner:
för/glöm den förtret, du har /rö-önt!
"Pong /pongtuli pongtuli!" /Skönt
du /slår dina to-o/ner.

Gu/tår på en halvpart, min /broder -
se /här, tag en sup ... räck ut /hand!
Vårt /brännvin med guld och kle/noder
för/gyller båd tunga och /tand...
Men /har du ej feber? "Vad /me-era?"
Då /är en sup finkel ej /su-unt.
"Pong /pongtuli pongtuli! /Strunt!
Er /lagom mocke-e/ra!"

Är ögat utslaget? "Å, inte...
låt plåstret få sitta, din hund!"
minns du hur jag sist dig påminte
om slagsmålet på Gröna Lund?
"Förstör nu den varma kristallen -
ge supen, ge hit eller slåss!
Pong pongtuli pongtuli! Tross,
jag slår dig i skallen!"

Det plägar ens oro ju lätta
att öppna sitt hjärta en vän:
sätt på dig peruken, berätta
varför du blev sparkad i änd!
Kund du dig då inte försvara,
men fumla och slogs som en so?
"Pong pongtuli pongtuli! Jo,
det skall jag förklara."

"Den tjugo och åttonde juli
i år, om jag minns ... eller hur ...
den dagen var klart, stundom muli
med regn ur en blixtrande skur,
det var, om jag drar mig till sinnes,
den tjugu och femte" ... Nå, säj!
"Pong pongtuli pongtuli! Nej...
Nej, ve den, som minnes!

"Likagott! Om en afton jag råka
en nymf med ett hängande flor.
Jag börja med henne att språka,
fick veta precis var hon bor:
gränd heter ... tyst låt mig fundera ...
precis: Göran Helsings gränd.
Pong pongtuli pongtuli, känd -
jag säger ej mera.

Jag bar just fiolen på ryggen,
gick efter och halta och skalv.
Med floret i ögat för myggen
min skönhet slank in i ett valv.
Men just i detsamma hon stanna,
vips, kom där en långbent drabant.
Pong pongtuli pongtuli! Sant!
Han svor och förbanna.

Han ropte: 'Släpp nymfen!' Jag släppte
och lustigt en örfil fick jag.
'Din hund, knäpp på strängen!' Jag knäppte -
da capo: på truten ett slag!
Emellertid stod han och spjärna
med handen i kjortel och barm ...
Pong pongtuli pongtuli! ... Harm
i huvud och hjärna!

Allt måste jag spela och brumma
och gå med fiolen patrull.
Men hur jag på strängarna trumma,
sprang kvinten och jag föll omkull.
Fan far i den blågula draken ...
ge mig nu en sup eller två!
Pong pongtuli pongtuli ... Nå,
nu känner du saken.

Min skönhet han strax sig tillägna,
birfilare kalla han mig,
och örfilar hagla och regna
och smattra som kulor i krig.
Revansch! Hon ropte: 'Kanalje,
där har du för kvinten, som sprang!'
Pong pongtuli pongtuli! Klang ...
tvi sådan batalj!"
}

ludi
# Epistel Nr 32. Till fader Movitz, varutinnan han liknas vid ett skepp:
<G-dur, {Andante con moto}>
(3* /Do TILA /SO So3Fa /FaMi ReDo /DoTI LASO /LADo SODo /FADo MIFA /SO Re /Do h '2 /Do MiRe /Re eeDoTI /LATI DoRe /DoTILASO SO /Re ReRe /MiSo LATI /ReDo TILA /SO O /Do DoDo /Do oMi /ReDo TIDo /Re e)

{2* /Kors, utan /glas du ser /u-ut, din ka/na-alje-e,
/som ett rankigt /skepp på böljan /utan /flagg,
'1 /utan kom/pass och i /bru-usande /sva-alge-e
/strandat, plundrat, /fullt av fattig/dom och /agg.
/Stråken... låt /se... ä-ä /masten, skeppet /fö-ö-ö-örer:
/Skjortan blir /seglet, vimpeln /na-attkappan /är -
/klippor och /skär
ä /krogar här och /där.}


{2* Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
drives av och an, men stundom gör en lov
'1 och som i tusende vinklar uppletar
ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
Och krögarmor
hon är valfisken, bror!}


{2* Lustigt plasir... Jag bara med dig skämtar!
Här har du ditt glas - lägg ut! Nu vinden blås.
'1 Sök upp din grav... snart grifteklockan klämtar,
och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
änglarna bärga själen uti en slup.
Sjunk i ditt djup -
tag till valet en sup!}


ludi
# Epistel Nr 33. 1.o om fader Movitz' överfart till Djurgården och 2.o om den dygdiga Susanna:
<A-dur, 1,5:>
(Do3TI /Do DO3DO 3* DO Mi6ReDo /Re SO3SO SO Fa /FaMi ReDo '1 TI Do /ReDo TILA SO Do3TI /Do DO '2 Do MiRe /Do Do3Do Do So3Fa /So SO3SO SO Fa3Mi /Fa SO3SO SO Fa /Mi ReDo TI Do /ReDo TILA SO Do3TI /Do DO3DO '3 MiRe DoTI /Do DO3DO DO)
{
Was ist das? - ge rum vid roddartrappan! Undan, birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser... Hurra! Lägg till stjärten på ölkannan... Trumf i bordet... Tig, kärring... Svavelstickor - sex knippor för en vitten... Trumf i bordet! Åtta styver håller jag... Kurage, du gamla granadör! Vänd upp och ner på bolsfoten! Kullbyttera med madammen i skjulet, citronerna på duken och spinnrocken på taket och holländarn på kistan... Ur vägen, kolgubbar, tvätterskor och mjölkkärringar... Gör inte av med nylänningen med sudna kringlorna om halsen... Gutår - sup mig till... Släpp bagarpojkar, nürnbergare, skräddare och fågelfängare! Stig undan, herr uppsyningsman eller nervsyningsman eller vad du är för en brohuggare... Hjälp upp blinda gubben med liran... Skuffas lagom... Slån plå truten... Släpp fram den där guldsmidda herrn med björnarna, som dansa polska... Si tocken amfojö, Susanna, med en markatta axeln och en säckpipa i mun... Trumla, trumslagare! Harlekin dansar och slår benet i vädret... Friskt upp, gossar - botten ur tunnan... Trumf i bordet... Ta fast tjuven... Grevens lakej sätter åtta styver i potten. Åtta styver för jungfrun, två styver för husarn... Trumf i klöver... Där kommer Movitz... Åtta och åtta gör mej sexton: fyra till, så har jag sjutton... Mera klöver... Sex och sex är tolv... Åt du opp hjärter fru?... Ja, du har vunnit... Kors, så du ser ut, Movitz! Nog känner jag igen peruken: han har lånat skoflickarens peruk, som bor mitt emot Wismar i Kolmätargränd... Lustigt! Basfiolen på ryggen, tulpan i hatten, valthornet under armen och buteljen i fickan... Stig i båten... Vad säjer den där gullsmidda äppeltysken med par dessus l'épaule comme le suisse porte la hallebarde... Ach, tu tummer taifel! Er ferschteht sich auf der musik wie eine kuh auf den mittag... Movitz, bruder, wills tu was kirschen haben?... Stig i båten, Susanna! Akta köttkorgen... Hoppa ner, lilla syster med klippingshandskarna och fiskkassen! Var har hon varit? Borta och manglat... Håll ut, håll ut - håll ut... Vart bär det? Åt Varvet... Le diable, oh que non... Dit, justement, hvor jeg peger, hvor then lille mensch, then soldat med gule pexerne sitter i packen und peschteller... Non, non, non, non, ce n'est pas là... Richtich - nå, Djurgåld... Oui, Djurkål, oui, Djurgål, oui, par djävla besitta... Mäster Nilses?... Gantz richtich... Huta åt krögarn på bryggan: där står han och skäller på musikanten... Ah, il a peur d'être battu! Fripon... Kanalje... Hundsvott... Kanalje... Mäster Nilses?... Oui, que le diable t'emporte... Hur hänger det ihop?... Exkusiren sie mich, das ist alles lapperey: er sagt nun der kläger dass er oftmals seine bezahlung gefordert und dass es der andere nicht geachtet hat, sondern ihm allsezp mit schmähworten begegnet ist... Hurra! Stöt i valthornet! Susanna sjunger, vädrena spela och böljorna gunga... Skjut ut!

(<Korno>**/*) Stolta stad,
(<Korno>***/* ) jag nu glad
för/glö-ömmer ditt prål,
ditt /buller, larm och skrål,
dina /slott och torn...
Mo-ovitz, /blås i ditt horn! (<Korno>*/*7/****)
Böljan /slår, (<Korno>***)
båten /går. (<Korno>***)
Bland /jakter och skutor /spanjefararn står
segel/stinn, (<Korno>***)
går sna-art /in (<Korno>***)
i /Ca-adi-ix o-och Du-u/blin. (<Korno>***)

Vågorna glänsa och glittra. De svalkande ilningarna förnöja... Kostar det på, Movitz?... Gutår... Men se vid stranden snett över, se vad blågula och gröna bilder, som timra i skuggan av den upp-och-nedvända mörkbruna kölen! Hamrarna knacka så tätt. Märker du åt höger en grekisk tempelbyggnad på en höjd? Och nedanför, i vattubrynet, se vad för en skog av gungande master med fladdrande vimplar... Solen baddar, klockorna ringa, trummorna dundra, fanorna fläkta, pikarna glimma, klockspelarn drillar och klämtar... Korken ur buteljen... Movitz kastar hatten och peruken i böljorna och dricker hela världens skål... Klang i hornen! Vila på årorna! Sjung Susanna!

Vad jag ser!
Ulla ler -
Solhatten i hand
med rosenröda band
bröstbukett, gröna blan.
nopkingskjol, falbolan.
Skön och känd,
snörd och spänd,
hon hoppar ur båten med en kullrig länd.
"Kära du,
jag rev nu
mitt förklä mitt i tu!"

Raljeri...
"Låt nu bli!
Jag skulle bara gå
till slaktarhuset"... Nå?...
"Men nu sitter jag här:
det i hjärtat mig skär!"
Innan kort
Vår transport
"Sitt stilla - tag min ros ej bort!
För mossiö
skall jag, mö,
i dessa böljor dö?"
}


ludi
# Epistel nr 34. Till Movitz, när elden var lös i hans kvarter uti Kolmätargränden:

{
Ack, vad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträv hoboja;
trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe, blås i tornet, blås!
Som en gås
kacklar den satan.
Klockan klämtar, vatten fås.

Niklas torn som röda gulle'
blänker i den mörka natt;
i en hövålm på en skulle
slåss två kärngar om en tratt;
ur en sönderslagen ruta
tittar fram en gulbrun katt;
straxt besatt
hundarna tjuta;
larm och buller, gråt och skratt.

Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
hästen gnäggar vid sin töm,
jorden gungar, sprutan brakar,
böljan susar i Norström.
Manskap, sväng i divisioner,
skyllra, marsch och flaskan töm,
stjäl och göm,
marsch i plutoner,
stör de skönas midnattsdröm!

Skådom nu Kolmätargränden,
smal och smutsig, full med grus;
rådstutaket syns vid änden,
sen blott krog och jungfruhus.
ur ett ugnat fönstergaller
syns en nymf med skinnkarpus;
straxt burdus
slagsmål och skvaller,
nakna hjässar, tomma krus.

Mot en vägg med skalmar tryckta
står en kärra full med drank;
i en sönderslagen lykta
ryker en utbrunnen dank,
och i rännsten på sitt öra
vilar en gesäll så pank.
Kors vad stank!
Vad ska vi göra?
Vräk den saten mot ett plank!

Kors, bland dessa Sodoms murar
är det svårt att hitta rätt;
mörka valv och heta skurar
bryla ögat på allt sätt.
Här bor Movitz. Kors, vad buller!
Brandsignarl och bajonett,
menuett,
tjuvar, patruller,
jungfruröster, klarinett!

Där hans port, där skylten hänger.
Skål, min bror, av hjärtans grund.
Löjet sig så milt framtränger
ur en gul och bleknad mund.
Gubben Movitz ler och nickar,
men från Charons mörka sund
dödens blund
i dina blickar
bådar snart din sista stund.

Skratta, Movitz, bliv ej sjuker;
märk, bland pikar och gevär,
Themis' mantlar och peruker
syns i rännsten här och där;
guldgalon i röda flamman
bjuder lydnad och besvär.
Drick, förtär,
klingom tillsammans,
en bit tuggbuss åt dig skär!

Vräk på nacken basfiolen;
eld i skruven röd och varm.
Tag den stora läderstolen;
akta dyna, fot och karm!
Flöjten, lyran och bassongen,
häng dem frammanför din barm!
Lustigt larm!
Glöm ej hovtången;
stick valthornet på din arm!

En Aeneas lik vid Troja
Movitz utur porten går;
klarinett, fiol, hoboja,
allt iljusan låga står.
Elden fladdra i peruken,
sprutan han i nacken får;
slangen slår
Movitz på buken;
vatten sköljer ben och lår.

Jordens gudar, all er lycka
är ett stoft, ett glittergrus;
fattigdomen vid sin krycka
lämnar lätt sitt trånga hus;
Movitz går till nästa krogen,
borgar där förnöjd ett krus,
tar ett rus,
tapper och trogen,
somnar vid ett sexörsljus.
}


<[Do]=C, 1,5:>
(2* /Tido LaLa /SeSe '1 LaLa '2 La)*2
(/dodo dodo /TiTi TiTi /Lado TiLa /LaSeeFi Mi
/Tido La /SeeSeSe LaLa /Tido LaLa /SeSe La)
ludi
# Epistel nr 35. Angående sin sköna och hennes obeständighet:

{

Bröderna fara väl vilse ibland
om glasen men intet om krogen;
alla de hitta tilldruvornas land.
Drick, bröder, drick litet grand!
hör hur de stulta och skrapa i sand,
famla på dörrar och bulta med knogen,
ragla och tumla med stopet i hand,
och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen;
natt och dag jämt i fylleri,
skall all min sorg gå förbi.

Bröderna gräla om brickor och kast,
vid ölbägarn jämt demonstrera;
somliga dricka ett kvarter i hast,
och draga klingorna vasst;
tärningar trilla, och brickan står fast;
gubbarna slamra och stolt diskurrera
än om ett kyrktorn och än om enkvast;
men kyparn han svär som en gast.
Hå ja ja ja, det är så, jag!
Slå eld på min pipa, ge mig mera!
Flickans skål uti tankarna,
fast hon har kostat mig bra.

Ja, jag har gett henne skänker och gull;
på barnhuset skaffa jag barnet;
barnet det dog, med kalas på dess mull
jag söp dödgrävaren full.
Ofta ha paltarna gått på patrull,
jag har då friat det lid'liga skarnet,
vågat för henne båd' ryggbast och hull,
och slagit de hjältarna kull.
men, min Anna Greta, men!
nu är jag lik fågeln snärd i garnet,
som vill ut till sin frihet igen
och har knappt döden till vän.

Slå i åt mig; kanske smärtan förgår
av safternas ljuvliga syra.
Tårarna rinna på näsan; gutår!
mitt hjärta bättre nu mår.
Knappt har jag levat i femtio år,
dock kan jag tryggt för er alla bedyra,
att sådan finkel, som jag söp i går,
är kostligt mot kärlekens sår.
Dryp endroppa eller två,
och häll den på hjärtat, häll man fyra!
Svedn skall ta mig tusand förgå;
tag blott en sup ovanpå!

Aj, när jag tänker uppå hennes hy
och ögonenens brinnande lekar,
hjärtat av ängslan så tungt som ett lby
vill från buteljerna fly.
Bröstet det liknar en svävande sky;
Fröja mig lockar och Fröja mig nekar;
händerna fängslas, mig ögonen bry.
Ack himmel, min sorg bli nu ny.
Men, min Anna Greta, nog,
nog vet du nu väl på vem jag pekar,
fan i dej så du mig bedrog!
Slå, kypare, i! - Det är nog.
}


<C-dur, Allegretto>
(2* /SoSoSo SoMiDo /LaLaLa '1 LaaLa /TiTiTi TiLaTi /do do '2 La /TiTiTi TiLaTi /do o)
(2* /mimimi miremi /fafafa '1 fa /misodo refaTi /dododo doodo '2 faafa /misodo refaTi /do o)

(<{Minore}, [La]=[do]> 2* /doodo doTido /LaaLa Laado /Tiredo TiLaSi '1 /LaaMi DooLA '2 /La ahh)
ludi
# Epistel nr 36. Rörande Ulla Winblads flykt:

{
Vår Ulla låg i sängen och sov
med handen under öra,
och ingen mer än krögarn fick lov
på nyckelhålet röra.
Utanför på krogen, bror,
var det så tyst som om natten;
intet öl fanns, om du tror,
nej, knappt en droppa vatten
Tyst på tå, så nöjd och kvick,
kring sängen gubben vandra,
tog på täcket, log och gick
och viska vid de andra.
Ulla snarka,
frös och sparka,
täcket över huvut drog,
kröp inunder
med ett dunder,
vände sig och log.

Regnbågen vid en glimmande skur
på fönsterrutan glittra.
I taket på sin pinne i bur
ren krögarns hämpling kvittra.
Vid sefirens ljuva fläkt
fönsterna darra på haken.
Ulla blev ur sömnen väckt,
men kunde knappt lbi vaken;
av och an hon kasta sig
och svängde kring med armen,
grät i sömnen bitterlig
och klöste sig i barmen.
Än hon ksratta,
än hon fatta
i sängstolpen och i stoln,
tog fram skona
och på rona
knäppte underkjoln.

För spegeln Ulla stänkte sin barm
med vin och rosenvatten:
Sen knöts ett pärlband kring hennes arm
och flor kring schäferhatten.
Liksom, när på Pafos' ö
kärleksgudinnan uppvaknar,
allting tycks i vällust dö
och sorgen blott man saknar,
likså krögarn mer och mer
av ångst och vällust stamma,
då vår Ulla satt sig ner
att sina lockar kamma.
Folk och näring
och förtäring
glömde gubben i sitt kvarl,
debitorer,
kreditorer,
majshus och fiskal.

Kring Ullas hjässa, pudrad och grann,
nu flögo trenne gracer.
Cyteren sjöng och kärleken brann
bland lockar, flor och gaser.
En sefir mot spegeln flög
fram med en örslev och spada,
och en ann sin vällukt smög
i lockar och pomada.
Med en tång en kupidon
i spisen satt och flåsa;
brydd, en ann, i vredgad ton,
höll på ett eldkol blåsa.
Lekar, löjen,
kval och nöjen
skifta präktigt om varann.
Krögarn blunda,
mer han grunda,
mer hans hjärta brann.

En änglahy, en leende mund,
ett blottat bröst av våda,
ack, himmel, ack, var timma och stund
nytt paradis begåda!
Men av all naturens prakt,
hjärtat till vällust och plåga,
röjde mest sin ljuva makt
två ögåns vackra låga.
Såg hon upp, förtjustes allt;
och blunda hon med öga,
rördes blodet varmt och kallt
med suckar till det höga.
Maken tunga
till att sjunga
och en röst så skär och klar
och så böjlig
finns omöjlig -
det sa krögarfar.

Nej, aldrig såg man krögarn så fatt,
så kär, en peine och nyter!
Kring Ullas ben, på stoln där hon satt,
han strumpebandet knyter,
drog på skon och av och an
smorde med borsten på lädret.
När hon gäspa, gäspa han
med näsan högt i vädret.
Hennes hals en rutig duk
av brandgult silke höljde;
och dess barm, så vit och mjuk,
de yra lustar döljde.
Håret hängde
och sig slängde
uti mörka buckor fritt.
Tröjan, spänder,
i små ränder
skifta rött och vitt.


Vår Ulla tog sin ljusblå salopp,
med pontak överslagen,
sprang ini krogen, fyllde en kopp
med fin likör för magen.
Sockerskorpan till sin sup
såg man den sköna nu bryta -
Astrild brann i glasets djup
och Bacchus på dess yta.
Nu fick allt en ny natur,
ny frihet, lust och lycka,
från en rik med silverur
till tiggarn vid sin krycka.
Ullas miner,
öl och viner
ge en gudafröjd...gutår...
Slikt härbärge
ej i Sverige
fås på många år!

Men himmel, ack, hur bytes allt om!
Bäst Ulla ömsar stubbar,
i dörrn på tröskeln ... gissa...vem kom?
Jo, fyra halta gubbar,
en med värja, sned och vind,
och med en tågstump den andra -
och den tredje, som var blind,
tog nymfen bort och vandra.
Himmel, ack, vad larm och skrik!
Vår Ullas rop mig sårar.
Varje gäst satt blek som lik,
och krögarn fällde tårar.
Kvar på bänken
framom skänken
där står Ullas rännvinsglas
tom och sprucket
och utdrucket...
Så slöts vårt kalas.

Farväl, min nymf! Apollo mig skänkt
din sköna bild att måla.
Nu går du bort, sen länge du blänkt
och fått min duk bestråla:
Men kring Fröjas fria fält
sjunges ditt lov vid cymbaler,
liksom Vestas lov så gällt
sjungs av de små vestaler...
Hölj dig med ditt vita dok,
spinn kamull på din slända,
spinn och sjung och läs din bok -
din sol kan återvända!
Tiden lider,
dagen skrider:
tro att lätt från skrubb och ris
Astrilds vingar
snart dig svingar
i sitt paradis!
}


<D-dur, Allegretto>
(hSO 2* /DoMi Sodo /miredoTi '1 doSo /doTi LaSo /La SoSO '2 doLa /SoFa MiRe /Re Do)
(2* /MiSo ReFa /MiSo '1 do /dooTiLa LaSoFaMi /Mi Reh '2 doLa /SoFa MiRe /Do Do)
(2* (/SoMi MiSo)* '1 /doSo doSo /Fa Mi '2 /Lado Tire /redo do)
(2* /MiSo MiSo /FaLa FaLa /SoTi SoTi '1 /domi do '2 /do)
ludi
# Epistel nr 37. Till Mollberg på post vid Kungsträdgården:

{
Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind,
stilla på din post - fältväbeln befaller -
stå som en docka rödblommig och trind
inom Floras grönskande galler!
Präktig med tofs din blanka karpus
lyser i fronten bland bajonetter.
Stolt dina ben med vita stövletter
trippa beständigt kring gångar och hus.

Bror min, din uppsyn förråder ett blod,
som med våld och mord ur hjärtat uppstiger,
så att du verkligt kan kallas för god,
när du bara skyldrar och tiger...
Se, var han vandrar med sitt gevär,
lång och högbröstad, breder i truten -
halsduken svart, stångpiskan uppknuten,
hårlocken pudrad, uppvecklad och tvär.

Men inom gallret vad blomstrande prål,
sammanvridna valv, blompottor och stoder,
bugningar, nigningar, löjen och skrål,
vid ett sorl af sprutande floder!
Stolt här och där med dyrbara släp
mötas och trängas heridnnor, grevinnor.
Nedslagna män, högmagade kvinnor
sitta på säten bland krukor och skräp.

Se, huru Flora hon öppnar ett fält,
som det lystna ögat rör och fötjusar!
Titta åt gallret...Hur sa du?...Jo, snällt
trädgårdsmästarn gångarna krusar.
Inom en list av buxbom och grönt
ritade namn i hundra fasoner!
Nejlikor täckt bland röda pioner
sira var vinkel och lukta så skönt.

I perspektivet, så långt som du ser,
inom dessa murar, fönster och rutor
Orfeus Flora sin dyrkan nu ger
vid cymbaler, flöjter och lutor.
Fordom förtjuste denna vår park
Grenzer, La Hay, Anzani, Camilla.
och dessa trän, så lugna och stilla,
delat sin skugga åt landets monar.

Se, där på bänken med mandom och hull
sätter sig en kämpe...Iris han klappar...
rustad i stövlar, med bälte av gull
och i rocken glimmande knappar.
Under en skuggrik och susande gren
lutar en ann sitt huvud på armen:
sömnig och varm med handen i barmen,
ler han och pustar, vanmäktig och klen.

Skyldra - se, löparn han trippar så snäll
med sitt blåa skärkp och gullgula tröja
framför två hingstar, som stolt vid en smäll
sina halsar gnäggande höja.
Bullrande hörs en gyllne kaross,
där som en kusk han kröker och väjer;
bakpå en turk bland fyra lakejer
gungar så frodigt med sprakande bloss.

Åldrig i purpur med stjärna och band,
går en landets drott - strax Mollberg han spritter,
ropar: "Gevär!", tar musköten i hand,
skyldrar långsamt, trotsig och bitter.
Stolt, med en plym, i glimmande dräkt,
nyter och spänd, framstiger en annan;
röd emot soln, med hatten för pannan,
blixtrar på fingret juvelent så täckt.

Himmel, vad bugningar, höghet och damm!
Klang, vad silversmidda, tjocka boräser,
vindögda, torstiga, froma som lamm,
med en trut, som idliga blåser!
Bergström, kutryggig, rödblå och tjock,
med gula uppslag, fingrar bassongen;
och bland enflock, som sorlar på gången,
välvas av mässing två glimmande lock.

Gosse - en gång om du stupar i fält ...
Ser du arsenalen - pryd dina anor!
Mars har oss båda vår svepning beställt
inom slitna blodiga fanor.
Där skall din sabel hänga vid min,
rostad i blod och krökt i kosacker;
skjortan, du bär, skall blodig och vacker
teckna de kulor, som träffat ditt skinn.

Mollberg, gutår! Vad slog klockan, kamrat?
"I Jakobi torn står säjarn på åtta."
Fruktar du ej? "Nej, kungens soldat
fruktar aldrig bröstet att blotta"...
'Skyldra, marschera, stå, division!
skyldra, lös av, stå rätt, alla nio!
Räta er, marsch!' Vad slog hon nu? "Tio
brandvakten ropar på slaktarhusbron."
}


<C-dur, 1,4:2, {Marsch}>
(2* /(dooSoSo)* /FaMiReDo '1 So /DoReMiFa SoSo /LaSoFaMi ReDo '2 SoodoTi /Lare doTiLaSo /TiLa So)
(/SooFaSo LaSo /SooFaMi Fa /FaaMiFa SoFa /FaaMiRe MiDo /doododo do3Do /ReFaMiSo SoFaMii /SooSoSo SooLaFa /MiiFaRe Do)
ludi
# Epistel 38. Rörande Mollbergs paradering vid korporal Bomans grav:

{
Undan ur vägen - se hur profossen med plymager
svänger gullyxan, tills allt blir undanröjt!
Se, piparn, stolt med små mustascher,
trind och rödblommig, tar fram sin mässingsflöjt.
Trumslagarn trumlar...
Mollberg framför går på tå,
ryter och mumlar
och ropar: "Stå!"

Se den där token, så desperat han armen svänger,
välver en pinne och dunkar på ett skinn.
Två tallrikar en annan slänger...
en i ett valthorn han pruttar, tjock och stinn.
En går och pinglar
med en grytring mot ett spjäll,
samlar i ringlar
et dödligt skräll.

Tjänar, Mollberg! Se, hur han tätt och hjulbent kliver,
gråtägd och blixtfull och som en anka from!
Och efter trippa i full iver
Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom
Skörtet han viker
och uppå gehänget ser.
Hör, hur han skriker:
"Stå...räta er!"

Nicka åt Mollberg - ser mutter inte hur han nickar,
lyfter på hatten och grinar uppå skämt?
I takten han på klacken vickar:
ett tu och ett tu - håll takten ... trampa jämnt!
Se hur han sprätter
med ny piskperuk och skor,
vita stövletter
och sorgeflor!

Se Dalbergs Kajsa, var hon i gluggen står och gråter,
blödig och vindögd och med en svarter kjol!
Hör, ini gränden harpan låter -
krägarn han skrattar och spelar på fiol.
Liksom en nunna,
Bomans änka, prydd med dok,
full mot en tunna
står med sin bok.

Där går processen...Kamrater, vem är död i gränden?
Jo, korpral Boman, som låg så vattusjuk...
Se Christian Wingmark, närmsta fränden,
med viter näsduk och svart rosettperuk!
Han mitt i lede
går vid Bergström - så därnäst
kyparen Ede,
och så en präst.

Där går orgtramparn, och så tornväktarn i Katrina,
krögarn på Sodom och krögarn på Krypin.
Rör spelet, låt trianglar vina!
Trumslagarn virvlar och dunkar på ett skinn
Tätt framför vakten
lunkar klockarn, röd och full,
här efter takten
en skovel mull.

Ja, korpral Boman han har kastat plit och balja:
nu är han döder.
"Ack, är han död - bevars!"
han sista gång mustaschen talja
på Bruna Dörren i fjol den sista mars.
Vi tyckas raska -
men vad är vårt liv? Ett bloss.
Boman, din aska
hedras av oss!

Rider er djävuln - stå rätt i ledet, rätta felet!
Höger-om vänder er! Skyldra med musköt!
Musköt på axel! Rör på spelet!
Lägg an i vädret! Ge fyr...för fot, ditt nöt!
Bomans mandater
prisas uti Bacchi trakt...
Hurra, kamrater -
tack för god vakt!
}


<[do]=G, Allegro>
(2* /mi mido /fa fare /so3la '1 sofa /somi dore '2 somi /do h)*2
(2* /mi miso /re '1 re /dore mifa /sola so '2 refa /mi re /do o)
ludi
# Epistel Nr 39. Över Bergströmskans porträtt på Liljans krog i Torshälla:
<[LA]=C, 2,3:3>
((/Do o3Mi Re3Fa /Mi So do)* (/So o3Mi La3So /So Fa Mi)* (/Fa3Re TI Do)* /DoMiSo doTiLa SoFaMi /Mi Re h)*
((/Do Mi3Do So /TI Re3TI Do)* /Do3TI Do3Re Mi3Fi /So SO h 2* /doSo SoSo So /doLa LaLa La /So3La SoFa MiRe '1 /Re3Ma Mi h '2 /Do o o)

{ Storm och böljor tystna ren -
himlavalvets matta sken
mer och mer försvagas;
ren det börjar dagas.
Molnen simma,
kvalm och dimma
bådar solens bleka strimma.
Vädren spela fritt och täckt,
fönstren ristas vid var fläkt,
lönn och aspar susa,
kärr och källor brusa.
Orren spelar ...
Tömmar, selar
bonden åt sin fåle delar.
Ren i var spis
fladdrar och fräs
spånor och ris,
stickor och gräs:
redan vällinggrytan kokar.
Ren med yvig lugg
torparn uti mjugg
efter tobakselden snokar;
och på ängen ren
lutad mot en sten,
dalkarln i sin skyffel tar.

Krögarn stöveln på sig drar,
skurar brännvinspannan klar,
ren i stopet fattar,
står i dörrn och skrattar;
pipan blossar,
gubben trossar,
bygdens kämpar, barn och gossar.
Gumman på sin vagn vid grind
håller handen under kind;
av och an hon vickar,
slumrar in och nickar.
Solen sticker -
gumman kvicker
vaknar och ur stopet dricker.
Kvarnar och hjul
börja sin fart.
Hör - från ett skjul
hörde du klart
första slagen uti smedjan.
Smeden, smal och lång,
med en glödgad tång,
naken ända upp till medjan,
mellan eld och sand,
med en pust i hand
sjunger nu sin morgonbön.

Luften spelar frisk och skön;
minsta blomma, växt och frön
öppna sina knoppar,
le åt daggens droppar,
präktigt randas,
vällust andas
med sefirens fläktar blandas.
Skogen skymtar mörk och blå -
berg och kullar prydda stå
med båd lamm och kvigor.
Byggdens barn och pigor
gå och valla,
le och tralla,
sina hjordar sammankalla.
Lärkan i skyn
fläktar så sval,
tuppen i byn
flaxar och gal;
all naturen börjar vakna
till ny glans och prål,
nya göromål ...
Och att ingen skönhet sakna
steg nu Movitz opp,
tog sin färgekopp,
satt sig vid sin tavla ner.

Nå, Bergströmskan! ... vad jag ser ...
Med bindmössa ... Kors, jag ber,
bröstbukett i barmen,
och en mops på armen,
girandoller,
parasoller -
ve den Movitz, tocken fjoller!
Nå så dumt ... jag dör av skratt ...
Se den son med schäferhatt,
präktig, som en annan,
med en musch i pannan -
Såg jag maken!
Isterhaken
hänger på den gamla draken.
Bröstet så spänt
skjuter hon fram -
Å, excellent
Liljans madam
har du skildrat, bror, på väven ...
Men säj mig reson:
varför sitter hon
med fågel uti näven?
"Jo, reson är den,
att dess äkta vän
fader Bergström lever än."
}





ludi
# Epistel nr 40. Angående bröllopet hos Bensvarvarns:

{
Ge rum i bröllopsgåln, din hund!
Jag slår dig med geväret ...
Kors, vad trängsel -
ingen stängsel!
"Släpp in en kund!"
Stig in! "Tack för besväret!"
Korsgeväret
sätt för porten -
slå'n i lorten,
om han käftar mot!
Vakta port och fenster ...
Ögonen till vänster!
Musköt för fot ...
Aj, i skorsten brinner sot!

Aj, skorsten kastar eld och mull ...
"Vart gick nu Movitz, gubbar!"
Där vid grinden
under linden
sitter han full.
"Vad - står du där och skubbar?
Hurtigt gubbar,
ta'n i kragen,
slå'n så det säjer skvätt!"
Håll, din dumma satan -
ordning håll på gatan!
Fäll bajonett!
Stå då uti ledet rätt!

Alarm! Är stora tunnsån fylld,
så spruta friskt på planken!
Fenix sitter
full med glitter,
ståtligt fögylld.
Mer vatten hit på skranken
Hugg ner planken!
Klang i tornen!
Stöt i hornen!
Spelman, var på vakt!
Si, nu kommer bruden,
som hon vore buden
(skyldra, giv akt!),
Venus lik i dygd och prakt.

Gevär... släpp marskalken fram!
Han trippar så beskäftigt,
diskuterar
och raljerar
Wingmarksa madam.
Se - chapeau-bas - så häftigt
och beskäftigt,
grann och buden,
för han bruden
in i bröllopssaln ...
Blåsen, musikanter,
polskor och andanter!
Var är korpralen?
Skyldra - och töm ut pokaln!

Vem är som inte slipper in?
"Å, det är brudens moder."
Skyldra, gossar!
Gumman trossar
blott med sin min...
Mer vatten hit, maroder!
Brudens moder
står vid trumman -
släpp in guman!
Stilla, manskap! Hau!
Christian Wingmark - vänta,
ej på dörren glänta!
Hej, gevärau!
Si, Hans Casper mit sein frau!

Släpp svarvarn in! Vad stoj och spring,
vad skrål av barn och pigor!
Gatmamseller
och gesäller
ströva ikring.
Hör liror, horn och gigor!
Barn och pigor
ta bort ordet.
Si, vid bordet
står brudgummen där ...
Vad står du och trampar?
Tyst - magistern stampar:
lägg ner gevär!
Psalmen nu begynnas lär.

Fiolen stäms. Magisterns röst
mot basfiolen dundrar.
Bäst han sjunger,
hes och tunger,
slår han sitt bröst.
Se, bröllopslaget undrar,
när han dundrar
på Sankt Paulus,
David, Saulus
och vårt syndaklot.
Marsch! Valthornet klingar ...
nu det växlas ringar -
(musköt för fot)
ringen tog magistern mot.

Kors - brudens vita handske sprack!
Brudgummen svär och gråter.
Stolt marskalken
bär fram kalken
mot frontignak:
skänkskåpet han upplåter ...
Bruden gråter!
Först drack prästen,
bruden resten,
och brudfrämman ne.
(Gevär! Håll jämna leder!)
Herr magistern vreder
skull ta ett steg,
vips, damp han i vrån - och teg.

Sist vanka slänga var om ann ...
nu träter bröllopsvakten!
Men korpralen
går i salen,
slår allt han kan,
med glaset stampar takten.
Bröllopsvakten
skövlar faten
Och den saten
brudgummen var kåt.
Ståtligt på det sättet
rövas lasarettet:
en tog en plåt,
prästen två. Sen skildes de åt.
}


<[do]="F", 2,8:4>
(hdo 2* /so ofa mire doTi /domi redo TiLa SoFa /MiSo doTi
'1 Lado fare /do TiLa So hSo
'2 Lafa Tire /do o h h)
(2* /re efa mido '1 Tido '2 Tiidodo /fa a3so la h
/somi fare So Ti /do o h)

  1 2 3 4 5