# Epistel Nr 29. Till de förnäma:

<[do]=F>
((#p:/do dodo dodo /do fa mi /do) do laso 2* /so fa mi /re rere rere /so soso soso /do La re /So o h '1 #p la so)
(/re rere rere /re so fa /mi re ro (/re ReMi FaMi /Re remi fami)*2 /re e re /ta la so /fa fami re /mi re ro /re e h)
(2* /do dodo dodo /do so Ta /La do mi /fa a h '1 <[do]=[re]>)
(/so o fa /mi SoLa TiSo)*2
(/dore mire doTi /LaTi doTi LaSo /Fa Re So /La a h /do3re doTi LaSo /La3Ti LaSo FaMi /Fa Re So /do oh)

{
 Movitz, tag dina pinnar
 på templets höga tinnar!
 Klang, pinn i vädret!
 Plang, pinn på lädret!
 Klang, plang, klang, plang!
 Pukorna ställ till vänster -
 Opp dörrar och fenster!
 Klang, Fröjas minne!
 Plang, fäll din pinne!
 Klang, plang, klang, plang!
 Nymfen solfjädern fingrar och fläktar sin barm.
Timp.---- Trumla stolt alarm,
Timp.---- lyfta opp din arm
 och skåda de sköna i silke och flor!
 Stolt herrarna spatsera i salen, min bror,
 stolta med vita strumpor och knarkande skor,
 snusa, le, --- Timp.
 pudrade - --- Timp.
 handen uti barmen,
 hatten under armen
 { av fin kastor. }*

 Fröknarna le och läspa,
 de frysa och de gäspa.
 Klang, stäm och ramla!
 Plang, stå och skramla!
 Klang, plang, klang, plang!
 "Ers nåd" på alla säten -
 och främmande läten!
 Klang, sväng med pinnen,
 plang, på pukskinnen!
 Klang, plang, klang, plang!
 "Comment se trouve ma belle?" 'Oui, fort bien, ma soeur!'
Timp.---- Pukarn virvlar gör:
Timp.---- Movitz har gehör.
 Ta hit mandelmassa, klenäten och smör!
 Greven, med guld på rocken och blixtrande hatt,
 hoppar nu främst i polskan och gör nymfen spratt.
 Så charmant --- Timp.
 och galant --- Timp.
 gör han en herdinna
 till en sorts grevinna
 { uppå en natt. }*

 Kors, vad för kaprioler
 och gnäll utav fioler!
 Klang av bassister!
 Plang, kapellister!
 Klang, plang, klang, plang!
 Flöjterna ljuvligt susa
 och nymferna förtjusa.
 Klang, pukan låter!
 Plang, nymfen gråter!
 Klang, plang, klang, plang!
 Varföre gråter nymfen? Jo, ängslig hon ser
Timp.---- nu sin kavaljer
Timp.---- hur han faller ner
 och fröken därute i farstun tillber:
 smäcken föll ner i trappan, buketten försvann,
 kjorteln blev sönderriven, halsbanden tog fan.
 Fröken skrek: --- Timp.
 "Ack, vad svek! --- Timp.
 Ingen tro och heder -
 bäst man en tillbeder,
 { kränkes en ann!" }*
}


