# Epistel Nr 27. Som är dess sista tankar:
<[La]=G, 0,9:>
(/do3Tidoo /SooSo /La3SoLaa /So /do3Tidoo /reedo /faami /miire (/re3roree)*2 /sorere /re /do3Tidore /miredo /TiiLa /So /MiMiFa /SoSoSo /SoLaTa /Laah /LaTido /remido /Tiido /re <Viola>: (/FAMIRE)*2 /REMIDO /,tiih. /LaTido /Sofami /miire /do)*3

{
 Gubben är gammal - urverket dras,
 visaren visar, timman ilar.
 Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
 kring buteljen strött sina pilar.
 Törstig jag skådar min stjärna och sol.
 Vandringsman, hör nu min basfiol!
V:cello... Movitz, din tjänare vilar.

 Klaraste sköte, ljuvliga barm!
 Sorgligt den blommans liv föröddes,
 som gav min far, till min sveda av harm,
 vällust i den säng, där jag föddes.
 Men båda sova. Gutår i förtret!
 Sjung, Movitz, sjung om hur ögat grät
V:cello... vid de cypresser, som ströddes!

 Raglande skugga, brusiger min,
 skapad att Bacchus gå tillhanda
 blädriger tunga av brännvin och vin -
 känn där far min, känn där hans anda!
 Fröja och Bacchus gav kring dess sken...
 Movitz, låt bland mina fäders ben
V:cello... detta mitt stoft få sig blanda!
}
