# Epistel Nr 26. Rörande mutter Berg och angående Lotta i Kolmätargränden och vad som passerat:
<[Do]=C, 2:>
(So LaTi /do La Fa So /Do o So So3So /So DOLa So So3So /So o So La3So /Fa MI Fa So3Fa /Mi DO,do do do3do /do3re mi3fa So Ti /do o do do3do /doSo MiFa So SO /Do o h h /So Do MISo SoSo /La Fa LAFA MIFA /La Re REFi Lado /doTiLaSo So SO SoFa /Mi MiRe Do DoRe /Mi FiFi So SoFa /Mi MiRe Do Re /Mi FiFi So La3Ti /So h Fa FaFa /Mi MiMi Re ReMiFaa /Mi MI Fa FaFa /Mi MiMi Re ReRe /Do MILA So So3So /So MILa So So3So /So o So La3So /Fa a Fa So3Fa /Mi i do do3do /do3re mi3fa So La3Ti /do o do do3do /doSo MiDo So So3So /Do o)

{
 "Var står fiolen - säj, min son?"
 Mutter, gutår... Där står han i vrån.
 Skall jag dra till?
 "Gör som du vill...
 Sätt dig, vänd upp och ned på sån -
 hör basfiolens klang och dån!
 Movitz, nå, käre, börja!
 Gråt ej... vi ska du sörja?
 Karl är karl - skall du vara så rädd om ditt skinn!
 Låt mig se huru djupt hirschfängarn tog in..."
 Mutter, i huvud jag fått fyra hugg:
 ett uti armen... gutår nu i mjugg!
 Mutter, Gutår...
 Två hugg i mitt lår -
 blott för mitt tal.
 Fan till korpral!
 Han ville jag skull spela. Jag svara "Hut!"
 Därmed så högg han mig - - - på min trut.

 "När skedde det? Var karln besatt?"
 Mutter, gutår... Det skedde i natt.
 Jag grep en drill,
 vips slog han till,
 slog av peruken och min hatt
 och dansa golvet kring med skratt.
 Därpå så i minuten
 fick jag ett slag på truten.
 Och den besten var kär uti dottern som jag,
 och ropte på Lotta: "Hirschfängaren tag!"
 Krögarn i skjortan han kom också ut -
 vips gav han krögarn ett slag på sin trut.
 Krögarn han svor
 och ropte på mor.
 Mor är bastant:
 hon gav galant
 krögarn en örfil - och korpralen han log.
 Och man och hustru jag... så bedrog!

 Tyst, mutter, tyst - jag var ej känd:
 aldrig jag spelat i kolmätargränd.
 Satans alarm...
 mitt lår och min arm,
 lårbenet, bröst och höft och länd!
 Nu har jag skruvat strängen spänd:
 si hur knogen springer!
 Mutter... mitt sjuka finger -
 aj, se skinntutan damp där i basfioln...
 aj, se plåstret... där ligger det under stoln!
 Stråken avbruten och taglet är allt -
 Lotta är borta och brännvinet kallt.
 Mutter, gutår!
 Mitt bröst är ett sår:
 den mig det gav,
 öppnar min grav.
 Kolmätars Lotta hon är orsak till allt...
 Mutter, i går gick hon... med en palt.
}
