# Epistet Nr 31. Över Movitz, då han blev uppiskad på gatan, för det kvinten sprang på basfiolen, en sommarafton 1769:
<{ Ob solum punctum caruit Robertus asello.}>

<C-dur, Allegretto>
(2* ooSo /domiSo domido /do Tiire /reLaTi doTiLa /So '2 ooSo /rerere remifa /soomi doodo /LaTido remifa /do Tiido /LaaTido SooTido /So oofa /miredo dooTi /do ooh)*10

+{
Se /Movitz... Vi står du och /gråter,
så /blodig och svullen och /stinn?
"Dörrn /upp!" ... Nå, välkommen nu /åter!
Si /här har du farstun - stig /in!
Än /leva ju dina pa/tro-oner:
för/glöm den förtret, du har /rö-önt!
"Pong /pongtuli pongtuli!" /Skönt
du /slår dina to-o/ner.

Gu/tår på en halvpart, min /broder -
se /här, tag en sup ... räck ut /hand!
Vårt /brännvin med guld och kle/noder
för/gyller båd tunga och /tand...
Men /har du ej feber? "Vad /me-era?"
Då /är en sup finkel ej /su-unt.
"Pong /pongtuli pongtuli! /Strunt!
Er /lagom mocke-e/ra!"

Är ögat utslaget? "Å, inte...
låt plåstret få sitta, din hund!"
minns du hur jag sist dig påminte
om slagsmålet på Gröna Lund?
"Förstör nu den varma kristallen -
ge supen, ge hit eller slåss!
Pong pongtuli pongtuli! Tross,
jag slår dig i skallen!"

Det plägar ens oro ju lätta
att öppna sitt hjärta en vän:
sätt på dig peruken, berätta
varför du blev sparkad i änd!
Kund du dig då inte försvara,
men fumla och slogs som en so?
"Pong pongtuli pongtuli! Jo,
det skall jag förklara."

"Den tjugo och åttonde juli
i år, om jag minns ... eller hur ...
den dagen var klart, stundom muli
med regn ur en blixtrande skur,
det var, om jag drar mig till sinnes,
den tjugu och femte" ... Nå, säj!
"Pong pongtuli pongtuli! Nej...
Nej, ve den, som minnes!

"Likagott! Om en afton jag råka
en nymf med ett hängande flor.
Jag börja med henne att språka,
fick veta precis var hon bor:
gränd heter ... tyst låt mig fundera ...
precis: Göran Helsings gränd.
Pong pongtuli pongtuli, känd -
jag säger ej mera.

Jag bar just fiolen på ryggen,
gick efter och halta och skalv.
Med floret i ögat för myggen
min skönhet slank in i ett valv.
Men just i detsamma hon stanna,
vips, kom där en långbent drabant.
Pong pongtuli pongtuli! Sant!
Han svor och förbanna.

Han ropte: 'Släpp nymfen!' Jag släppte
och lustigt en örfil fick jag.
'Din hund, knäpp på strängen!' Jag knäppte -
da capo: på truten ett slag!
Emellertid stod han och spjärna
med handen i kjortel och barm ...
Pong pongtuli pongtuli! ... Harm
i huvud och hjärna!

Allt måste jag spela och brumma
och gå med fiolen patrull.
Men hur jag på strängarna trumma,
sprang kvinten och jag föll omkull.
Fan far i den blågula draken ...
ge mig nu en sup eller två!
Pong pongtuli pongtuli ... Nå,
nu känner du saken.

Min skönhet han strax sig tillägna,
birfilare kalla han mig,
och örfilar hagla och regna
och smattra som kulor i krig.
Revansch! Hon ropte: 'Kanalje,
där har du för kvinten, som sprang!'
Pong pongtuli pongtuli! Klang ...
tvi sådan batalj!"
}
