# Epistel Nr 28. Om ett anställt försåt mot  Ulla Winblad:

{
 I går såg jag ditt barn, min Fröja,
        i Yxsmedsgränd,
 klädd i en  svart garnerad tröja,
        så snörd och spänd -
 en kullrig vidd av många stubbar,
        bjäfs och grannlåt och flärd...
 Men i dess fjät såg jag två gubbar
        med långa svärd.

 Hon vände sig, och floret fläkta
        tyst av och an -
 dess ögons glans, så dyr och äkta,
        bland tårar brann.
 Ett kvinnligt öga, fullt med tårar,
        och en darrande röst,
 säg mig, vad mer till ömhet sårar
        ett manligt bröst?

 Från topp till tå min nymf jag granskar:
        bedrövlig syn!
 Hopknäppta sträcks två klippingshanskar
        med bön till skyn.
 Dess kjortlar rycks, och uret stannar:
        perpendickeln sprang av -
 och nymfen själv den krans förbannar,
        som Fröja gav.

 Du stränga makt, som kärlek dödar
        med raseri,
 märk, Ullas lilla fot sig mödar -
        och hon blir fri.
 Kring templet hennes ögon välva,
        där hon Themis nyss rönt,
 fast politiens drottar själva
        dess hjässa krönt.

 Så skynda dig att Fröja lyda,
        glöm avunds hand!
 Låt nöjets bloss din himmel pryda
        i Pafos' land!
 Gå, tänd och dela än en lusta,
        som naturen ger liv!
 Gråt inte mer, håll upp att pusta
        och lycklig bliv!
}

<[Do]=F, 2,2:3>(/Do Mi Fa /So o La /So o Fa /Mi
Re Mi /Fa Re e  /Do o MI /Do Mi Fa /So
o Lado /So o Fa /Mi Re Mi /Fa Re e /Do
o DO  /Do TI Do /Re e Re  /So o Fa /Mi
Re MiSo /SoFa Fa Mi  /Mi Re ,ti,so /Do
Mi Fa  /So o Lado  /So o Fa  /Mi Re Mi
/Fa Re e /Do o o)
