# Epistel Nr 32. Till fader Movitz, varutinnan han liknas vid ett skepp:
<G-dur, {Andante con moto}>
(3* /Do TILA /SO So3Fa /FaMi ReDo /DoTI LASO /LADo SODo /FADo MIFA /SO Re /Do h '2 /Do MiRe /Re eeDoTI /LATI DoRe /DoTILASO SO /Re ReRe /MiSo LATI /ReDo TILA /SO O /Do DoDo /Do oMi /ReDo TIDo /Re e)

{2* /Kors, utan /glas du ser /u-ut, din ka/na-alje-e,
 /som ett rankigt /skepp på böljan /utan /flagg,
'1 /utan kom/pass och i /bru-usande /sva-alge-e
 /strandat, plundrat, /fullt av fattig/dom och /agg.
 /Stråken... låt /se... ä-ä /masten, skeppet /fö-ö-ö-örer:
 /Skjortan blir /seglet, vimpeln /na-attkappan /är -
 /klippor och /skär
 ä /krogar här och /där.}

{2* Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
 drives av och an, men stundom gör en lov
'1 och som i tusende vinklar uppletar
 ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
 Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
 och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
 Och krögarmor
 hon är valfisken, bror!}

{2* Lustigt plasir... Jag bara med dig skämtar!
 Här har du ditt glas - lägg ut! Nu vinden blås.
'1 Sök upp din grav... snart grifteklockan klämtar,
 och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
 Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
 änglarna bärga själen uti en slup.
 Sjunk i ditt djup -
 tag till valet en sup!}

