# No 22. Till the Nybyggare på Gröna Lund:

<[La]=G, 2:>
(<Violin>
(#A1: 2* /doomi reefa /doore dooTi /LaaSo LaaTi '1 /dooSo MiiDo '2 /do Dooh /(mi3mimii)* /sofa3faa fa /mi3fasoo so3famii /mi re)*
(#B1: mi3mimii mi3remii /sofa3faa faafa /misodo refaTi /do o)
)+(<Violin>
(#A2: 2* /MiiSo FaaSo /Miire SooTi /LaaSo FaaRe '1 /MiiSo MiiDo '2 /Mi Dooh /(do3dodoo)* /reere re /do3remii mi3redoo /do Ti)*
(#B2: do3dodoo do3remii /doodo Tiire /SooSo dooFa /Mi i)
)+(<Violin>
(#A3: 2* /DooSo LaaTi /dooh do /o ReeSo '1 /Do h '2 /DooSO DOOh /(do3dodoo)* /LaaLa So /do3remii mi3redoo /do Ti)*
(#B3: So3SoSoo So3remii /FaaFa SooSo /SooSo LaaFa /Mi i)
)+(<Violin>
(#A4: 2* /Do o /ooh Mi /FaaMi ReeSo '1 /Do h '2 /DooSO DOOh /Do LA /Re TI /Do MiiFi /So SO)*
(#B4: Do TA /LAASE SOOTI /DooMi FaaSo /DoSOMI DO)
)
{ De dyrbaraste gåvor utösas ofta av den lekande naturen under den mildaste
himmel, då de dödliga med bleknande anleten ej mäkta pryda sina kinder med
den purpur, som de lysande blommor vid morgonstunden sprida. Man ser uti
frusande floder en skönhet kasta sina pärlor... vad - kasta, säger jag? Ja,
med snövita finger, som tävla i glans med de orientaliska pärlor. De gyllene
fiskar i Kina uppstiga i svavelgul ånga urut berlinerblå kastor, fästade med
rosenröda bandvippor... Vad säger jag? Skördemännen på åkrarna i det rika
Indien kunna knappt i sina små glimmande jackor förliknas med de violetta
silvervax, som skördas av deras agatliar. Dryckeskärlen vid de sorlande
bäckar finnas uti kastanjeträn högt uppsatta med konstigt virkade förlålter.
Herdinnor i nopkin och gingang, med solhattar av pärlemo, gunga i
pomeransträn och uppfylla lufeten med tjusande röster. Där kostar ett glas av
stora Mogols aftonfinkel, älsklige bröder, cirka fem tolftedels svenskt
halvöre; och av det kejserliga myrbrännvinet, som främmande gesanter undfå
vid avskedstagandet, älsklige bröder, för en vitter får man så mycket att

  glasen darra mellan knogen.
  Håll i glaset - du är mogen!
  Kejsaren sitter där på krogen
  hela dagen trogen.
  Huile de Venus och persiko
  växa där vilt uti skogen.

Det är ju själva fan, min älsklige?

  I en röd scharlakans-tröja
  sitter han och har en blöja -
  folket sig till jorden böja,
  sina glas upphöja.
  Torkar han glaset på blöjan? Jo,
  det plär hans höghet förnöja.

Älsklige bröder, de dyrbaraste gåvor utösas ofta av den lekande naturen ännu.
Gutår - sup mig till!