# Epistel Nr 25. Ett försök till en pastoral i bacchanalisk smak, skriven vid Ulla Winblads överfart till Djurgården:

<[do]=F, 3:3, Oboe>
(h /so so fa /mi mi re /do do re /miire miifa mi /so so soofa /mi mi re /do o re /do o)*2 (soofa /mi miifa reemi /do oSo MiDo /re reere reere /re eeFa MiiRe /mi (miimi)* /mi iiso miire /mi so fa /mi so fa /mi faami reedo /soofi soola so /so oomi fa /mi do re /do ooLa re /do Mi re /do ooDo re /do So Mi /Do o o)


{
 Blåsen nu alla!
 Hör böljorna svalla,
 åskan går.
 Venus vill befalla
 där neptun rår.
 Simmen, tritoner,
 och sjungen, millioner,
 Fröjas lov!
 Svaren, postiljoner
 i Neptuns hov!
 Se Venus i sin prakt -
 Kring henne hålla vakt
 änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt:
 vattunymfer plaska kring
 i ring.

 Fåglarna titta,
 och fiskarna spritta
 ur sitt rum.
 Gastarna de sitta
 på havets skum.
 Vädrena susa,
 sig böljorna krusa,
 bugna ner.
 Skyarna bli ljusa,
 och solen ler.
 Venus på fältet är -
 Snäckan, som henne bär,
 sirad med vimplar och blomster, den gula vassen skär.
 En triton med solhatt stor
 nu ror.

 Dån hörs från logen,
 och säden fullmogen
 blixtrar nu.
 Göken gal i skogen
 så matt: kuku!
 Kråka och vipa
 nu näbbarna slipa,
 flyga snällt.
 Pan han tar sin pipa
 och blåser gällt.
 Hjortarna stångas, slåss,
 älgarna fly som bloss.
 Glimmande, simmande, Venus hon lämnar sin kaross,
 går in i Palemons tjäll
 i kväll.

 Venus, du täcka,
 fritt lämna din snäcka
 vid vår strand -
 lustan sku vi väcka
 med glas i hand!
 Ack, mina vänner,
 var en av er känner
 mina drag.
 Blåsen, goda männer,
 valthornen tag!
 Du, Ulla Winblad, kåt,
 gunga i roddarbåt!
 Du är vår Venus: mamseller, gesäller gör din ståt.
 Stig i land på Pafos ö,
 min mö!

 Om denna parken
 rår kärleksmonarken
 och en kung:
 Djurgåln heter marken -
 stöt valthorn, sjung!
 Sjung, till exempel,
 om Fröjas små tempel,
 som här stå
 med uråldrig stämpel
 och mossa på!
 Sjung här ocm jungfrumord,
 om hur en brud blir gjord,
 hur under valthorn hon kämpar och spritter på ett bord -
 Ulla Winblad, ingen skymf,
 min nymf!

 Nig nu och buga,
 träd in i min stuga,
 dansa om!
 Fröjas barn ä' sluga:
 kom, Ulla, kom!
 Hör du ej suset?
 Si värden i huset,
 fader Berg -
 valthornet och kruset
 ge gubben färg.
 Djurgårdsherdinna snäll,
 här är Palemons tjäll.
 Här ser du herdar, som ragla båd morgon, middag, kväll,
 herdar utan lamm och får...
 gutår!

 Blås, musikanter,
 för Ulla, galanter
 och förnäm!
 Skira engageanter
 och diadem!
 Putsa chinjongen
 och sväng roberonden
 vid och stor!
 Blåsen i portgången
 ett ståtligt kor!
 Dyrka Kupidos namn -
 öppna din varma famn,
 putsa och flåsa och flämta och blekna som en hamn!
 Hjärtat klapprar och pulsen går...
 han slår.

 Sjungom nu alla -
 låt kärlek befalla
 våra liv!
 Låt oss spelmän kalla
 till tidsfördriv!
 Svalkom vår tunga,
 och låtom oss sjunga
 glädjesång!
 Dansa, gamla, unga,
 nu på en gång!
 Nymfer och friskt kalas,
 vällust i blod och glas,
 sömniga ögon, friskt hjärta, fioler, sång och bas
 var epistel innebär
 och lär.
}
