Skandinave

'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 21. POLSKA från Ore:
<{Polso el Ore}>
<2,4:3, [La]=A, [Di]=25/24, /9 15 12 /10 14 12, Clavinet> (#T: (#1: /nLasi sila lalso /tila laso solfi /lafi filre rere /dimi miso solti /lalfi fire reefa /lmiidi La dolTi /So La a)* (#2: (* /nSooLalTi doh '1 [do]lDndol[Tido] /reeTi Soh [La]lSo '2 doore (/lmiidi lLa dire)* /milfa re e)* #1)*
<&: Denna låt kallades "Bränn Jerk Erssons polska", efter en gammal smed i Dalbyn med detta namn, tillika snickare och byggmästare, "en lustig och kvick man, rask i sin gärning". Hans favoritlåt var just denna polska. ->

<&e: Ĉi peco nomiĝis ”Polso de Brenn Jerk Erikidov”, post malnova forĝisto tianoma en Dalbyn, ankaŭ lignaĵisto kaj konstruisto, ”gaja kaj vigla viro, rapida en sia faro”. Lia ŝatpeco estis ĝuste ĉi polso.>

<&: Ibland sjöng han polskan med text, vars innehåll är nog så humoristiskt, men som icke fullt lämpar sig att här återgivas.>

<&e: Foje li kantis la polson kun vortoj, kies enhavo estas sufiĉe humura, sed kiu ne tute konvenas por ĉi tie rerakontiĝi.>

'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 22. BRUDMARSCH efter "Pisten" från Sörboda, Ore:
<{Nupta marŝo laŭ ”Pisten” el Sörbuda, Ore}>
<1,4:2, [Do]=C, Trumpet> (#T: (#1: [][vSoldo] * /miiiso lfala /mi'DO slasfa '1 /Soso sfasre /[dooTi][ldoLa] [So+SO]hSoldo '2 /miso [falso]lfareTi /do o[])* (#2: v[so+So+SO]l[laso] * /fal[sofa][re+Re]e [re+Re]mifalsolfa /smisdo doremilfalmi /sresSo '1 SoLaTido /remifala lalsosolmi '2 SoLaTilre /do sDoh3)*)*11
<&: Timas Hans mindes från sin barndom, hurusom "Pisten" en sommardag kom vandrande i Dalbyn vägen fram, upprymd och glad, spelande denna låt, som han nog själv hade diktat vid just detta tillfälle. Han var bondson från Sörboda i Ore socken och hans riktiga namn var, såsom förut är sagt, Djäken Anders Andersson. En överdådigt styv spelman skall han ha varit, orolig till lynnet och vandringsman. Med sin musik sades han kunna "förtrolla folk", och "det sattes därför ut en lögn om honom", berättade Timas Hans vidare. "Pisten" hade nämligen under en veckas tid varit borta utan att någon fick veta, var han hållit till. Och så utspreds om honom det ryktet, att han varit uppåt ödeskogarna och vid något vattendrag där haft möte med "Fosskal'n" (Näcken) och av honom fått lära sin konst. ->

<&e: Timas Hans memoris el sia infanaĝo, kiel ”Pisten” iun someran tagon venis vagante en Dalbyn la vojon antaŭen, gajhumora kaj ĝoja, ludanta ĉi pecon, kiun li mem verŝajne komponis ĝuste je tiu okazo. Li estis filo de kampulo el vilaĝo Sörbuda en paroko Ore kaj lia vera nomo estis, kiel antaŭe dirite, Ĝeken Andrev Andridov. Grandioze lerta muzikisto li estis onidire, temperamente maltrankvila kaj vagulo. Per sia muziko, oni diris, li povis “sorĉi homojn” kaj “tial elmetiĝis mensogo pri li”, rakontis Timas Hans plu. “Pisten” nome dum unu semajno estis for sen ke iu eksciis, kie li restadis. Kaj tiel disvastiĝis pri li fifamo, ke li estis supre en la dezertaj arbaroj kaj ĉe iu akvofluo tie havis renkontiĝon kun la “Torentulo” (Nikso) kaj de li lernis sian arton. ->

<&: Den ovanstående brudmarschen har en ovanligt ljus och glad färg i sin melodi, den verkar käck och godlynt. Detta kan sammanhänga därmed, att "Pisten" på 1850-talet var mycket tillsammans med värmländingar, som arbetade i trakterna av Furudal och Voxna, och han har säkerligen i detta umgänge rönt intryck av Värmlandslåtarnas gladare, mindre inåtvända karaktär.>

<&e: Ĉi supra nupta marŝo havas malkutime helan kaj gajan koloron en sia melodio, ĝi efikas verva kaj bontemperamenta. Tio povas rilati kun tio, ke ”Pisten” en la 1850-aj jaroj multe estadis kune kun vermlandanoj, kiuj laboris en la ĉirkaŭaĵoj de Furudalo kaj Voksna, kaj li certe en tiu kunestado influiĝis de la pli gaja, malpli meditema karaktero de la vermlandaj pecoj.>

'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 23. MARSCH efter Stor-Erkes Mickel ("Stor-Mickel") från Östansjö, en frände till Stor-Mats ("Skifva"):
<{Marŝo laŭ Grand-Erkiv Miĥaelev (”Grand-Miklev”) el Östansjö, fratulo de Granda-Matev (”Sĉiva”)}>
<2,8:4, [La]=D, [Ru]=7/6, [Fe]=11/8, /7 9 8 8, Acoustic Grand> (#T: (#1: /[Ri]nMih2 mi lDniife mii[femi]ru /Tih re Dneemi lree[mire]do /Laa hTi ldomi dolTi /LaSi lLado lTiLa SiLa /sMih mi lDnife lmiru /Tih re Dneemi lredo /La hTi lldomi dolTi /LaSi lLado lTiSi MiSi /Ft:La a LA A.)* (#2: * /[RI]lnMIhh do [dolre]ldo Tido /miido lTiLa '1 sTi sSi '2 Ti Si * /LaTi dore mi do /[Tildo]lmiido lTiSi '1 d4Mi i '2 La+LA a)*)*11
<&: En söndagsmorgon, berättade Timas Hans, kom Dalfors vandrande genom Dalbyn på väg mot sitt hem från en danstillställning, där han spelat. Nu var han något upprymd, hade tagit fram fiolen och spelade just denna marschlek, när han tågade fram genom byn. "Det var i fastlagstiden, jag minns det så grant, fast jag den gången var helt ung", försäkrade Timas Hans, "solen sken, dagmejan hade börjat verka, och mycken hästlort hade som alltid vid denna årsens tid börjat bli synlig i menföret på vägen". Så gick Dalfors in i en stuga och träffade där bland andra sin svåraste konkurrent i trakten, Stor-Mickel från Östansjö. Traktering hade vankats, och mera blev det, när Dalfors kom. Så bar det till som vanligt, då storspelmän råkades. Genom tävlan i många och svåra låtar skulle utrönas, vem som var den styvaste spelmannen. Dalfors var den utmanande. "Jag har", yttrade han till Stor-Mickel, "gett mej för dej jämt, men nu ska vi fresta, nu ska du få se". Tävlingen pågick länge och väl; på traktering, under de korta pauserna sparades icke. Till slut måtte Dalfors, som troddes sitta inne med vissa övernaturliga gåvor, ha bestämt sig för att med tillhjälp av dem göra slag i saken. Han ställde nämligen till något slags hyss med sin medtävlares fiol. Först sprang alltså kvinten för Stor-Mickel. Men han spelade lika bra på de tre strängarna. men snart gick även alten, och då var det slut med spelet. Man övergick till handgripligheter, som ändade med att de båda spelmännen slogo sönder fiolerna för varandra. Efteråt blevo de ångerköpta och försonade, men länge dröjde det, innan de började spela igen.>

<&e:

'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 24. MARSCH av Dalfors:
<{Marŝo de Dalfors}>
<2,8:4, [Do]=C> (#T: (#1: (nSoolFa /lMih do Tiido relTi s:/So mi do la. /soohla lsofa re fa /[milfa]lmi ire ldoTi ldoLa /lMih do Tido relTi s:/So mi do la. /sola lsofa re So+SO /do o Doh)* (#2: * hn[dolmi] /lso l'DO sla sfa /mi i [dolre]doTii ldomi /SoLa '1 Tido re efa /[milfa]lmi doLa So '2 lTido relso Tilre /do+mi o Dno)*)*11 #S
<&: Denna låt, berättade Timas Hans, skall Dalfors ha improviserat vid ett tillfälle år 1857, i glädjen över ett besök av en gammal kamrat, förre soldaten Palm från Svärdsjö, Blinda Palm, en mycket framstående spelman, som var särskilt slängd i att spela i ”applikadur” (höga lägen). Han var redan i unga år mycket anlitad som bröllopsspelman. Knappast mer än tjugofem år gammal spelade han på ett bröllop i Svärdsjö – han var då bröllopsspelman för 123:dje gången – och råkade därunder ut för en olycka, som för all tid gjorde honom blind: under bröllopsskjutandet träffades han av ett skott, som förstörde hans ögon, och sedan dess försörjde han sig som kringvandrande spelman.>

# 37. Schottis fr D Ore e Timas Hans:

<[Do]=D, 8/3:2, [k]={krus}, [s]=[Hooh], Fiddle, [p]=Pizzicato Strings>
(#A: MiSo 2* /Sodo Tido Sook:LaSo. MiSo /Sodo Tido La a /pre pSo '1 fa refa /mifamire doLa LaSo So '2 So LaTi /do dodo do)*2

(#B: fa /mikfa mire do3Ti doomii /re3mi reTi So o /La FaLa do FaLa /SoLa SoFa Mi hhFaLa /So3La SooMii Do MiSo /doTi dore mi i /p:re So re So. /Sodo dodo do)*2

(#C: fa /mi3fa mire do So /domi mila so o /fa3so fami re So /fa3mi fala so So /mi3fa mire do So /domi mila so o /fami redo Tire LaTi /do dodo do)*2

(#D: DoRe 2* /sMi sMisDo sFa sFasRe /DoMi Sodo mi '1hso '2miso 2*/fami redo Tire LaTi '1/domi redo TiLa SoFa '2do dodo do)
(#D-variant: DoRe 2* /Mi i Fa aRe /DoMi Sodo mi i /fami redo '1 ree LaTi /domi redo TiLa SoFa '2 Tire LaTi /do do do)

<{SvL D1 37}>
<{H Breidenstein 2002.05.04}>

# 45. Långdans fr D. Ore e Timas Hans Hansson. Boggdansen:

<116/60:3, [Di]=25/24, [Re]=10/9, [Re]=D, [k]={krus}>



(2* /re emi fa /mi re di /re emi fa /mi '1 ire di /re emi fa /mi i mi /fa mi re /mi i i /fa mi re /mi ih so /la a tilasoo /la a so /la a so /la a mi /fa mi re /mi ifa so /la a tilasoo /la a so /la a so /la a h '2 i i /fa mi re /mi ifa so /la tila so /la a so /la a so /la a so /fa a mi /re ekmi so /fa a mi /re ekmi so /fa a mi /re e)



{

/Lu-uta, /luta en /liten stall/broder,

å /luta där/till, å /sup som du /vill,

/drick som du /vill, tri /klunka-ar å /rad, å /rad, å

/rad, så /kommer du /inte nå' /bulle-er å/stad , å/stad, å/stad.

/U-utan /buller å /u-utan /bång /låt denna /vimpelen /hava-a sin

/gång, sin /gång, sin /gång, till /ljusan /dag, till /ljusan /dag, till /ljusan /dag.

}

<{SvL D1 45}>

<{H Breidenstein 2002.05.12}>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 81. BRUDMARSCH efter Maklin:
<{Nupta marŝo laŭ Makliniv}>
<A-bas, 1,08:2, [La]=D, [Di]=25/24, [Ri]=75/64> (#Förspel: hvLa /Si FilSiFiRi /xMi (#T: (#1: ivMi /[nMiiLa]+LA Si[La+LA] /[Ti+Mi]iSi [MiSi]+LA /[Laad4Ti]+LA [re]ldolTil[do+Mi]12 /[Laad4Ti]+LA [SilLa]lSiFiSi /La+LA aTi /[doomi]+Mi [relTi]lree /[doTi+MiMi]ldo5 [La+LA]aTi /Si+Mi [FilSi]lFiRiFi /xMi ih /n5FtxMi+MI)* (#2: iTi /d:[do+Mi]Ti [La+LA]Ti /do+Mi re.l[mire]dire /dmi+Mi iTi /[do+Mi]mi miire /d[do+Mi][Tilre] ddo[Tido] /[Laad4Ti]+LA LaSiLaTi /dSo dMiSi /dLa+LA Tire /ddo+Mi LaTi /Sil[LaSi]FiSi [Mi+LA]So /La+LA ah /n5La+LA)*)* a[]
<A-bas, 1,08:2, [La]=D, [Di]=25/24, [Ri]=75/64> (#Förspel: hvLa /Si FilSiFiRi /xMi) (#T: (#1: ivMi /nMiiLa+LA Si[La+LA] /[Ti+Mi]iSi MiSi+LA /Laad4Ti+LA [re]ldolTil[do+Mi]12 /Laad4Ti+LA [SilLa]lSiFiSi /La+LA aTi /doomi+Mi [relTi]lree /[doTi+MiMi]ldo5 [La+LA]aTi /Si+Mi [FilSi]lFiRiFi /xMi ih /n5FtxMi+MI)* (#2: iTi /d:[do+Mi]Ti [La+LA]Ti /do+Mi re.l[mire]dire /dmi+Mi iTi /[do+Mi]mi miire /d[do+Mi][Tilre] ddo[Tido] /Laad4Ti+LA LaSiLaTi /dSo dMiSi /dLa+LA Tire /ddo+Mi LaTi /Sil[LaSi]FiSi [Mi+LA]So /La+LA ah /n5La+LA)*)* a[]

<&: *[n5] Sista takten upprepades ibland flera gånger.>

<&e: *[n5] La lasta mezuro foje ripetiĝis plurfoje.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 82. POLSKA:
<{Polso}>
<A-bas, 2,2:3, [La]=D, [Di]=25/24, /3 5 4> (#T: (#1: []nMi /lMiLa dil[redi]Tii LaTi /[SilLa]l:SiFiSiTi. La axTi /dolTidore mifa remi /[dolTi]ldol[Tido] xTi i[])* (#2: []nTi /ldomii refa miTi /domi refa miire /doTidore Tido LaLa /[SilFi]lSii LaTi dolTidore /mire Tido LaTi /SilFilSilTi La a[])*)*11
<&: När de gamla spelmännen taga upp polskor av denna tonartstyp, och innan man hört mera än början av låten, tror man, att det blir d-dur, men i nästa eller någon av de närmaste takterna kommer ett rent f i stället för fiss, och nu väntar man sig d-moll, till dess man strax efteråt konstaterar, att något b aldrig förekommer, utan i stället h, understundom dock sänkt med en kvarts ton eller så där omkring. Det blev således varken dur eller moll. Utsättandet av förtecken - blott för att ständigt återställa - vore då meningslöst, och kunde för övrigt bliva vilseledande. Annorlunda blir förhållandet, när tonartstypen ej är så odeciderad som i detta och dylika fall.>

<&e: Kiam la malnovaj muzikistoj ekludas polsojn el ĉi tia tonalo, kaj antaŭ oni aŭdis pli ol la komencon de la peco, oni kredas, ke ĝi estos d-majora, sed en la sekva aŭ iu el la tujaj mezuroj venas pura f anstataŭ f diesa, kaj tiam oni atendas d-majoran, ĝis oni baldaŭ poste konstatas, ke nenia b aperas, sed anstataŭe h, foje tamen malaltigita je kvarona tona aŭ ĉirkaŭ tiom. Ĝi fariĝis do nek majora nek minora. La meto de antaŭsignoj – nur por konstante remalmeti – estus tiam sensenca, kaj povus cetere fariĝi erariga. Alimaniera estos la cirkonstancoj, kiam la speco de tonalo ne estas tiom nedecidita kiom en ĉi tiu kaj similaj okazoj.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 83 . POLSKA efter Maklin:
<{Polso laŭ Makliniv}>
<A-bas, 2,2:3, /2 4 3, [La]=A> (#T: (#1: xnLaaSo lFaMiFaLa diiTi /SoLa [FalMi]lFa a /La doomi lsoofa /reelmi do+mi o)* (#2: (/ndi[lTildi] reemi lsoofa /ree[dilre]lfa xmi xmi)* /dii[rediTi] SolFaSoTi La (/[d4diilre][diTi] SiFiSiTi xLa+LA)?(/diiTi MiiSiTi La))*)*

<&: Tonartsförhållandena i denna låt är något oklara. Men just så skulle det vara, spelade och försäkrade Bleckå.>

<&e: La tonalaj cirkonstancoj en ĉi peco estas iomete malklaraj. Sed ĝuste tiel devis esti, ludis kaj certigis Bliko.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 84. LÅNGDANS:
<{Ĉendanco}>
<A-bas, 0,67:3, [Do]=A, /3 4 5, Synth Voice> (#T: (#1: </3 4 6> vDolMi /nDnSo o3La So2dFa3 (/DnMi i3Fa So2ddo3)?(/MiiRe MiFa So2do3) (/DnTi iSo La2dFa3)?(/Tiire TiSo Lal[SoLa]Fa3) /DnSo oh)* (#2: vdoh /nTi l[doTi]La SoFa /Mil[FaMi] ReMi DoMi /SO O TIRe /Do oMi Sodo /Ti iLa SoFa /Mi ReMi DoMi s:/SO TI Re. /xDo oh)* (#3: vFah /Mi iRe TIRe s:/Do Mi So. /Fa Mi Do /LA A Do /Mi h Mi /[MilFa]lMi RelMi Do /DoFa7 h FaSo /Fal[SoFa] MiFa SoLa /Ta aLa SoFa /La SoFa Mi /Do MilRe TIRe /xDo oh)*)*

<&: Denna långdans spelade Bleckå i mycket långsamt och släpigt tempo, och med en så egendomlig betoning av rytmen, att upptecknaren i början förleddes teckna i fyra fjärdedelstakt. Så småningom, och liksom ur ett töcken, framträdde dock trefjärdedelstakten allt mer tydlig och markerad. Vad som i synnerhet bidrog att förvilla en i början, det var att de båda åttondelsnoter, som bilda sista taktdelarna i den första satsens tre takter – och särskilt den senare åttondelen – förlängdes till nära nog fjärdedelsnotens tidsvärde.>

<&e: Ĉi ĉendancon Bliko ludis en tre malrapida kaj trena takto, kaj kun tia stranga akcento de la ritmo, ke la notanto komence delogiĝis noti en kvarkvarona takto. Iom post iom, kaj kvazaŭ el nebulo, tamen konturiĝis la trikvarona takto ĉiam pli klare kaj markite. Kio precipe kontribuis onin konfuzi komence, estis ke tiuj du okonaj notoj, kiuj konsistigas la lastajn takterojn en la tri mezuroj de la unua frazo – kaj speciale la pli posta okono – longiĝis al preskaŭ kvaronnota daŭro.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 85. POLSKA:
<{Polso}>
<A-bas, 2,0:3, /2 4 3, [Do]=A> (#T: (#1: h[nDolMi] /lxSoohFa FaahMi ld4MiihRe /ReehDo lDo oSO (/Dool[ReDo]TI lDoohRe lMiihFa /Fax:So So o.)?(/Do3TI DoRe MiDo /Fa3La xSo o))* (#2: /nSoohFa lMiihRe lMiFa /xSo FaahMi Fa /Fa3Fa Ta [RelDo]Re /MiRe MiFa So /[LalSo]LadoTi SoFa MiRe /RelDoReMi xDo o)*)*

<&: Detta var en av de första polskorna Bleckå fick lära, när han vid sju års ålder började spela.>

<&e: Ĉi tio estis unu el la unuaj polsoj kiujn al Bliko oni instruis, kiam en aĝo de sep jaroj li komencis ludi.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 86. BRUDMARSCH:
<{Nupta marŝo}>
<A-bas, 0,73:2, [Di]=25/24, [La]=A, Trombone > (#T: (#1: * /nMiSilLaTi ldoTildore /mifalmire dolTiLalSi /[doolreldo]Tidomi redirefa /lmi '1 lmi '2 lmiihvxmi) <[La:Do]> (#2: * (/doredoLa doTiLaTi /[TiildolTi]lLaFaLa xSo)* /FalMiDoMi MilReTIRe /DoReMiFa SoLaTiSo /TilLaFaLa SoMiDoMi /[MiilFalMi]lReTIRe '1 DoohvSo '2 Doh))*
<&: Enligt Bleckås uppgift skulle denna brudmarsch härstamma från Orsa. Den påminner likväl mycket om en brudmarsch, som i olika versioner förekommer bland annat i Mockfjärd (Frisell) och Floda (Tillman).>

<&e: laŭ informo de Bliko ĉi tiu nupta marŝo originus el Ursa. Ĝi tamen multe memorigas pri nupta marŝo, kiu en diversaj versioj troveblas interalie en Mokfjerd (laŭ Friselliv) kaj Fluda (Tillman).>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 87. POLSKA:
<{Polso}>
<{Denna polska bör stavas om så att [Mi]=A !!!}>
<A-bas, 1,93:3, /2 4 3, [La]=A, [Di]=25/24, [Se]=99/64, Accordion> (#T: (#1: * nxLah faamire [dilTi]ldo /la+La laatila n5so?se?si /famifaso laso fare '1 /([faalsolfa]lmilfalso)?(miilfalso) '2 /[faalsolfa]lmilfalso * xmi i) (#2: * inmi /lsolasomi [falso]lfa re /mi3di [La3lTi][LaSi] '1 xLa '2 La /aaTidi remi [faalsolfa][mire] /rel:dirediTidi. xLa a)*)*
<A-bas, 1,93:3, /2 4 3, [La]=A, [Di]=25/24, [Se ]=99/64, Ocarina> (#T: (#1: * nxLah faamire [dilTi]ldo /la+La laatila n5se /famifaso laso fare '1 /([faalsolfa]lmilfalso) '2 /[faalsolfa]lmilfalso * xmi i) (#2: * inmi /lsolasomi [falso]lfa re /mi3di [La3lTi][LaSi] '1 xLa '2 La /aaTidi remi [faalsolfa][mire] /rel:dirediTidi. xLa a)*)*11

<&: *[n5] Här förekom än g [so], än giss [si] eller något mitt emellan g och giss [se].
Denna polska, i all synnerhet dess första sats, påminner mycket om en polska som upptecknaren påträffat i Älvdalen. Närmare hänvisning härom framdeles.>
<&e: *[n5] Ĉi tie estis jen g [so], jen g diesa [si] aŭ io meze inter g kaj g diesa [se].
Ĉi polso, precipe ĝia unua frazo, multe memorigas pri polso kiun la notinto renkontis en Elvedalo. Pli detala referenco pri tio poste.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 90. POLSKA:
<{Polso}>
<A-bas, 2,0:3, /3 5 4, [Do]=D, Ocarina> (#T: (#1: * /DolReMiFa Sodo miso /falmilfare do TiihTi '1 /do3Ti LalSoLaTi doohLa /SolFaSoLa SoohFa MiiRelMi '2 /do3La lSooLaTi doohLa /[LalSo]lLa So+SO)* (#2: * /[mire]nmiire dolTidore do /fa3mi remiredo reehmi /faahso fami redo '1 /Ti3do relfareTi So '2 /TiiLaTi do o)*)*11

<&: Denna polska - som mycket väl kan vara en Morapolska - hade Bleckå efter någon av "Hinspojkarna".>

<&e: Ĉi polson - kiu tre bone povus esti Murapolso - havis Bliko post iu el la "Hins-knaboj".>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 91. POLSKA. Brudpolska:
<{Polso. Nupta polso}>
<A-bas, 2,2:3, /2 4 3, [La]=H, Skakuhachi> (#T: (#1: /nSo3Ti [Dnre+So]h xre /fal[sofa]mii [dolre]l[do+Do]hh [do+Do]3mi /mil[fami]ree reTi Tido /LaFaa So+SO o)* (#2: hnSo /lTire soso fimi /remi fiLa Tido /doolre xre e)*)* #1

<&: Enligt gammal sed i Orsa inledde brudparet ensamt bröllopsdansen efter denna polskmelodi. Inga andra dansade förrän denna ritual var fullbordad.

&e: Laŭ malnova kutimo en Ursa la novgeedza paro sola komencigis la nuptan dancon je ĉi tiu polsa melodio. Neniuj aliaj dancis ĝis ĉi rito estis plenumita.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 92. POLSKA:
<{Polso}>
<A-bas, 2,2:3, /2 4 3, [Do]=D, Ocarina> (#T: (#1: /[SoolLa][Tido] re Ti /doorefa lmi[fami]remi do /n5[miilre][mifa] son8mi lfare /mi[relmi] xre e)* <[So:do]> (#2: /n[miilre][mifa] soohla soohfa /lmiihre mil[fami] do /mil[fami]re n10So?n8Ti Til[re+So] /reehdo dore mifa /so soohla soohfa /lmiihre mi domi /lrel[mire]Ti So Tire /rel[mire]do xdo o)*)*

<&: *[n5] Första satsens två sista takter togos också på detta sätt:

<&e: *[n5] La du lastaj mezuroj de la unua frazo ludiĝis ankaŭ ĉi tiel:

(#: /[miilre][mifa] soofa lreefa /lmidomi xre e)

**[n10] e och giss togos här omväxlande.
Denna polska förekommer allmänt såväl i Dalarna som annorstädes i Sverige och särskilt i de nordliga landskapen, exempelvis Jämtland. Dess ursprung torde likväl med all sannolikhet vara Dalarna. Härpå tyder denna låts allmänna karaktär både i rytmiskt och melodiskt hänseende. Men någon genuin Orsapolska är det troligen inte. Snarare är man frestad att gissa på Älvdalen. Här, under Bleckås stråke och fingrar, har dock denna polska fått en ganska utpräglad Orsa-dialekt.>

**[n10] e kaj g diesa ĉi tie preniĝis alterne.
Ĉi polso troviĝas ĝenerale kaj en Dalekarlujo kaj aliloke en Svedujo kaj precipe en la nordaj provincoj, ekzemple Jemtlando. Ĝia origino tamen devus tutverŝajne esti Dalekarlujo. Al tio montras la ĝenerala karaktero de ĉi peco kaj ritme kaj melodie. Sed ??genuina?? Urspolso ĝi kredeble ne estas. Pli oni tentiĝas diveni je Elvedalo. Ĉi tie, sub la arĉo kaj fingroj de Bliko, tamen ĉi polso ricevis sufiĉe fortan Ursaan dialekton.>

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 93. VALS:
<{Valso}>
<2,5:3, [Do]=C, /4 4 3> (#T: (#1: /nMi SooLa lSoFa /lMi So So /lSo doTi dore /xmi lDnxmi mi /Faal:So FaMi Fa.Ti /re edo lTiLa /SooFi lSooLa Tiire /[dolTi]l[do+Mi] h)* (#2:

)*
<&: .>
<&: .>
#S

'# Bleckå Anders Olsson, Orsa:

# 94. VALS:
<{Valso}>
<2,8:, [Do]=G,> (#T:
(#1: vSO /nDo oRe lMiFa /So o do /Ti iLa LaSo /Fa aSo lFaMi /Re eDo ReMi /Fa3So FalMi FaLa /Lal[TiLa]Soo Soh Fah /Mi i)*
(#2: vSO /Do oRe lMiFa /So o domi /re ld4re do /La a Tire /do oTi ldoLa /So oMi FaLa /Soh h TI /Do o)*
)*
<&: På 1870-talet sjöngs allmänt här i landet en visa, ur skillingtrycket, till denna melodi, vilken lika litet som den nästföregående lämnar några hållpunkter för ursprungets lokalisering. Melodien, som icke saknar det för 70-talet så typiskt sentimentala inslaget, har tydligen tillkommit på en tid då gammalvalsen börjat bliva på upphällning.>

<&e: En la 1870-aj jaroj oni kantis ĝenerale en ĉi lando kanton, el la "poŝilinga preso", kiu same malmulte kiom la sekva lasas markopunktojn por la lokigo de sia origino. La melodio, al kiu ne mankas la tiom tipa por la 70-aj jaroj sentimentala karakterero, ŝajne fariĝis dum periodo kiam malnovvalsoj komencis "elĉerpiĝi".