'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 24. MARSCH av Dalfors:
<{Marŝo de Dalfors}>
<2,8:4, [Do]=C> (#T: (#1:  (nSoolFa /lMih do Tiido relTi s:/So mi do la. /soohla lsofa re fa /[milfa]lmi ire ldoTi ldoLa /lMih do Tido relTi s:/So mi do la. /sola lsofa re So+SO /do o Doh)* (#2: * hn[dolmi] /lso l'DO sla sfa /mi i [dolre]doTii ldomi /SoLa '1 Tido re efa /[milfa]lmi doLa So '2 lTido relso Tilre /do+mi o Dno)*)*11 #S 
<&: Denna låt, berättade Timas Hans, skall Dalfors ha improviserat vid ett tillfälle år 1857, i glädjen över ett besök av en gammal kamrat, förre soldaten Palm från Svärdsjö, Blinda Palm, en mycket framstående spelman, som var särskilt slängd i att spela i ”applikadur” (höga lägen). Han var redan i unga år mycket anlitad som bröllopsspelman. Knappast mer än tjugofem år gammal spelade han på ett bröllop i Svärdsjö – han var då bröllopsspelman för 123:dje gången – och råkade därunder ut för en olycka, som för all tid gjorde honom blind: under bröllopsskjutandet träffades han av ett skott, som förstörde hans ögon, och sedan dess försörjde han sig som kringvandrande spelman.>