Log in

Username:
Password:

C M Bellman:

C M Bellman

  1 2 3 4 5

ludi
# Epistel nr 41. Vid et tilfälle då Christian Wingmark miste sin nattkappa i Slagsmålet med Mollberg:

{
Mollberg satt i paulun,
Full med fjäder och dun,
Klädd uti skinntröja brun,
Och med en väst av cattun;
Skjortan syntes ibland,
När med kärlet i hand,
Gubben stod så bredbent i sand,
Hosta och fukta sin tand;
Böxbandet i böxorna sprack;
Nu gick han til fönstret och drack,
Skrufva luckorna opp,
Såg uppå stjernornas lopp.

Stugan däri han bor,
Är ej synnerlig stor,
Hvitlimad och hvälfd som et Chor,
Men utan stolar min Bror;
Dörren är utan lås,
Sängen liknar et bås,
Bolster eller kuddar gunås!
Intet, platt intet där fås;
Men borta vid fönstret bakom
Ligger en Halfankare; kom,
Kom och se hvar han är;
Skrufva up luckan, Mon cher.

Mollberg, se hvar han står,
Bakom örat sig klår;
Si uppå des knorliga hår,
Röda filt-mössan; gutår!
Drick betrakta kamrat,
Hur hans arm desperat
Håller uti yxan helt flat,
Bultar och sprundar et fat.
Mollberg, si god morgon! - Stor tack.
Hvad har du i ankaret? - Rack.
Än i stånkan Signor?
Idelig dubbelt öl Bror.

Aber hur är det fatt?
Du är svullen och matt,
Mollberg du har slagits i natt;
Se huru Näsan är platt;
Se Fiolen så grann,
Sönderslagen står han;
Hur har väl den leken gått an?
Valdthornet blodigt min sann.
Lägg munnen til ankarn och tig;
Bror, aldrig bli rädder i krig;
En gång slås jag hvart år,
Då är min namnsdag, Gutår!

Aber hvarföre då
Skall du prygla och slå?
Jo däför det faller sig så;
Vänta din rygg skall bli blå.
Drick håll truten och tig;
Sen befaller jag dig,
Vid tappen var quicker och vig,
Sjung sen en visa för mig.
Kan du intet sjunga? - Å nej.
Orkar du då dansa med mej?
Du är Luxenburg stor,
Och jag är Fan, kära Bror.

Dansa Wingmark, alarm!
Jag skall hålla dig varm.
Aj aj aj aj aj aj, min arm!
Aj aj nattkappan, hvad harm!
Mollberg skona mit blod;
Släpp nattkappan, var god;
Aj aj aj! Du bränvins-marod,
Rättnu så repar jag mod.
Nå nå jag skal klaga för mor;
Nattkappan i trasor, min Bror.
Mollberg släpp mig, farväl!
Hustru min slår mig ihjäl.
}


<[Do]=F, 2:2>
(/Do Re /DoSODo Re /Mi Fa /MiDoMi Fa
/So doTiLa /SoFaMi Mi /MiReDo SoFaMi /Mi Re)*
(/So TaLaSo /SoFiFi Fi /Fa LaSoFa /FaMiMi Mi
/Do Re /MiDoMi Fa /SoLaFa MiFaRe /Do o)
ludi
# Epistel No 42. Rörande Kortspelet på Klubben:

{
Ren Calad jag spår och tror,
Förhand har du, Mollberg Bror,
Knäpp af ljusen, du skal fria,
Ropa tria,
Kära Bror.
Klöfver Äss gutår, bekänn;
Tuan, trian; skål min vän.
Kungen högst, för högsta ordet;
Trumf i bordet!
Såg du den?
Sötaste Mor Wingmark, mor Wingmark stick öfver,
Mera Klöfver, mera Klöfver,
Mera Klöfver än!

Ulla klädd i grått och grönt
Med sin lifrock lyser skönt,
Halsen med et pärlband randas,
Bröstet andas
Hvitt och skönt.
Hur står spelet, spela du;
Ruter Fyra, Klöfver Sju,
Kungen, Damen, Femman, Sexan;
Tvi den häxan
Hjerter Fru!
Gråt intet Bror Mollberg, hvad hjelper du tjuter?
Mera Ruter, mera Ruter!
Hvem skal blanda nu?

Spader Knekt, nå det var bra;
Bums den ville Ulla ha;
Ässet föll ej, det var felet;
Låt si spelet,
Hvad vi ha.
Nej stor tack, förlåt jag ber;
Skål! Låt Ässet falla ner;
Mins i förgår hvad Calader;
Mera Spader,
Spader mer;
Ruter, mera Ruter, lät Hjerterna damma.
Stramma! Stramma! Stramma! Stramma!
Syster Ulla ger.

Lilla Ullas vackra hand,
När den skymtar fram ibland,
Båda korten lust och löjen;
Fröjas nöjen
Käns ibland.
Se hur småögd Ulla ler,
Hur hon sitter och ser ner,
Och på fingret se juvelen
Mellan spelen
Strålar ger.
Ropa! hvem skal ropa? Jo Movitz, släpp stopet;
Gissa ropet, gissa ropet:
Ruter Tre jag ber.

Men mit Herrskap titta ut,
Öppna fönstret en minut;
Vintrens skärpa tycks bortrinna
Och försvinna
Hvar minut.
Nå, Mor Wingmark, se hur täckt
Stjernan tindrar i sin fläkt!
Si hur Mån' på himlen lyser,
Vatnet fryser
Vildt och fräckt.
Svep om dig saloppen; Ach! dog du min Ulla,
Tårefulla, tårefulla
Stod då all vår slägt.

Si hvad slädar syns på sjön,
Som vid bjällrors klang och dön
Trotsa böljan tils hon bister
Sönderbrister
Med et dön.
Si den Hästens varma länd
För den gyldne Slädan spänd,
Hur han mod i språnget hämtar,
Hur han flämtar,
Dyr och känd.
Hej! titta åt skogen, si bönderna åka,
Le och språka, Le och språka,
Hålla pipan tänd.

Se den gula Kampen brydd,
Med de ljusblå tofsar prydd;
Minsta sats kan ögat gläda,
Ingen släda
Är så prydd.
Wingmarks Fåle löper kapp,
Som en Ren framför en Lapp;
Klang, det klingar uti isen,
Han surprisen
Undanslapp.
Pojken där på skridskor han klingar i viken,
Djärf, nyfiken, djärf, nyfiken
Efter några rapp.

Än den Hingsten i fullt sträck,
Hur han löper ung och käck,
Brun och hvit med svarta fläckar,
Ibland skäckar
Rar och täck.
Men den hvita Gångarn där,
Som de gröna seldon bär,
Märk hur snällt han går i dansen,
Fläktar svansen,
Stolt och tvär.
Hör långt ut på sjön Åkarn slåss och kör sönder
Full bland Bönder, full bland bönder,
Åkarn fullast är.

Vargar tjuta öfver alt,
Ren det snögar och blir kallt;
Stäng til fönstren, tänd på brasan,
Som i Casan
Är det kallt.
Märk hur skogens toppar små
Luta sig helt silfvergrå,
Bygdens fält och blomster-sängar,
Berg och ängar
Gömmas må.
Mollberg ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser!
Ach jag ryser! ach jag ryser!
Och kan intet gå.

Lyss åt luckan hur det yr,
Hur det smattrar, sprids och flyr.
Eol stormar, luften tjocknar,
Stjernan slocknar,
Månen flyr.
Därför i så lustigt lag,
Och på en så kulen dag,
Låt oss Bacchi safter prisa
Med en visa;
Glasen tag.
Kling klang för min flicka, så trogen i nöden,
in i döden, in i döden!
Hvem skal blanda? Jag.
}


<[do]=H, Allegro>
(/DoMi Sodo /TiLa Soh /SoTi refa /mire doh /mimi fafa /rere mimi /dodo rere /Ti do
/DoMi Sodo /TiLa So /SoTi refa /mire do /mimi fafa /rere mimi /dodo rere /TiTi doh
/re TiiSoSo /re TiSo /so mido /so mi /fafa rere /mimi dodo /rere TiTi /do o)
ludi
# Epistel No 43. Til Ulla Winblad, skrifven vid et ömt tilfälle:

{
Värm mer Öl och Bröd,
Län Madam Wingmarks kanna,
Lägg Kummin i, Susanna,
Värm vår stora Kopparpanna
Illene röd. Fin.
Fort bädda en Säng,
Med Svandun, Silkes-täcken;
Gesvindt, precist på fläcken,
Vagga, Stol och Mässings-bäcken,
Skaffa i fläng;
Stäng dörren, stäng;
Fäll gardinerna helt sakta;
Astrild kom, din Nymph upvakta,
Kom och Hännes glans betrakta,
Hännes känslor vänta ömt ditt understöd. D. C.

Renskt Vin, Mjölk och Mjöd,
Mer Ölost-vassla, kära!
Mer Socker, Ingefära,
Alt hvad skönt hon vil begära.
Lätta dess nöd; Fin
Sjung Nymphen en sång,
Dess hjerta ängsligt brinner;
Det blod där inne rinner,
Snart en ljuflig svalka finner,
Delar sitt språng;
Skönhet, hvad tvång!
Tusend dödar kring dig stimma;
Ända i din kärleks timma,
Måste du en död förnimma;
Masken dold i blomman bådar blommans död. D. C.
}


<[Do]="C", 2:3>
(3* hMi /La La3La La ado /Tido reSo LaMi hdo /Tido re3So TiLaSoLa Mi /doTi doSe '1,2 LaSo FaMi /Re Re3Re Mi '2 h /So So3So So o /ReMi FaSo TiLaSoFa /Mi MiReDoRe Do /do3Ti doSo LaTa /Ta LaSoFaSo Fa /re3ro reLa Tido /doTiLaSo So o /do3Ti doSo LaaTido TiLaSoFa /Mi Re Do '3 LaMi Fare /do Ti3La La)
ludi
# Epistel Nr 44. Över Bredströmskans och Movitz' melankoli:

<[do]=F, Allegro>
(o #A: 2* /dodo remi /fa fa /mimi '1 redo /TiiLaTi Soso '2 rere /do)*2
(hhmifa (/soso fami /fa aamifa)*2 /soso fami /faso laso /fami redo /TiiLaTi So #A o)

{2* /Movitz, helt al/lena
/på Tre Liljor /satt e-en gång.
/Harpan mellan /bena
/glimmar bred och /lång.
'1 /Roligt se var /sena
/och vart finger /i fu-ullt språng
/över harpan /skena
/under klang och /sång.
Harpan /var förgylld och /grön
prydd med /myrten, tusen/skön,
med en /cherubim ut/målad,
prålad
/utav Hoffbros /vackra-a rön.}


{2* Harpans klara läten
rör till andakt var person
ifrån herdars säten
upp till gudars tron.
'1 Världen blir förgäten,
hjärtat blöder vid var ton;
själva änglafjäten
känns i själn, och hon
gav nu Movitz dubbel prakt:
när han sjöng mot avgrunds makt,
slog ackordet efter noten,
foten
hördes inte stampa takt.}


{2* I sitt stoft med tårar
Movitz ligger lik - må gjordt!
Vem dess hjärta sårar,
i min sång blir sport.
'1 Kör i Bacchi fårar
upp till Fröjas myrtenport,
när du dig uttorkar
någon brud så fort!
Drick ej mera än du tål;
tänk på dina göromål,
på din Kloris där hon ligger
pigger,
visar dig sin blomsterskål!}


{2* Movitz ville blänka
uppå Astrilds vädjoban,
råkte på en änka,
väl försökt och van.
'1 Lat och full, kantänka,
låg där Movitz hela dan:
honom lyfta, sänka
måste ske med kran. -
När han nu - förstå mig väl -
skulle eldas i sin själ,
somna han mot väggen krumpen,
trumpen
som en gammal Bacchi träl.}


{2* Bröder, om er lyster
till att veta vem hon var,
så är hon en syster
till bror Bredströms far,
'1 eljest blek och tyster,
sävlig uti tal och svar,
men förträffligt yster,
när hon bröllop har...
Saken blev nu slutligt den:
Movitz gav hon djävulen.
gråter,
spelar psalmen om igen.}
ludi
# No 45. Till fader Mollberg rörande hans harpa, och tillika ett slags ad notitiam, att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock:

{
Tjänare, Mollberg, hur är det fatt?
Var är din harpa, var är din hatt?
Ack, hur din läpp är kluven och stor!
Var har du varit? Svara, min bror!
Till Rostock, min far,
min harpa jag bar;
där börjas krakel
om mej och mitt spel;
och bäst jag spelte, pling plingeli plång,
kom en skoflickare hjulbent och lång,
högg mig på truten. Pling plingeli plång.

Hur såg han ut? Jo, surögd och klen,
svarta skinnbyxor, mörkblåa ben,
uppfästad hatt med guldträns och band,
randiger nattrock och käpp uti hand.
Just så såg han ut,
på västen ett spjut
satt i ett gehäng,
och när han blev sträng,
slog han i verkstan, pling plingeli pläng,
så att där darra båd' fållbänk och säng,
fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.

Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens polska i Polen, G-dur;
runt kring mig satt förståndiga män;
den drack ett stop, ett halvstop drack den.
Men hur var det fatt,
slog en av min hatt,
en ann sad' åt mej:
vad fan angå dej
Polens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej polska men lär dig en gång
ha tand för tunga. Pling plingeli plång.

Hör, min Maecenas, hör vad som sker:
Jag satt så nöjd och drack mitt kvarter,
talte helt högt om Pol'ns konjunktur.
Veten, god'herrar, sad' jag och drack ur,
att ingen monark
i världen så stark
förmår i sitt land
förbjuda min hand
att på min harpa, pling plingeli pläng.
och det så länge där finnes en sträng,
spela en polska. Pling plingeli pläng.

Nu satt i vrån en gammal sergeant,
tvenne notarier och en stånddrabant;
de ropa: slå! skoflickarn har rätt,
Polen är straffat, dess öde utmätt.
Ur skrubben kom fram
en vindögd madam,
slog harpan i kras
med flaskor och glas.
Skoflickarn högg mig, pling plingeli plång.
bak uti nacken en skårsa så lång.
Där har ni saken. Pling plingeli plång.

Rättvisa värld, nu frågar jag sist:
Led jag ej orätt? - Mollberg, jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? Gutår!
Harpan är sönder och näsan är sår.
Tvi, sådan förtret!
Ej bättre jag vet
än fly ur mitt land
med harpan i hand,
spela för Bacchus och Venus, kling klang,
bland virtuoser ta stämma och rang.
Följ mig, Apollo! Pling plingeli plang.
}



<[Do]="D", 1,3:2, Harpsichord>
(/MiReMi FaaFa /FaMiFa So)*2
(2* /LaTido '1 FaaFa /LaSoFa Mi '2 FaaLa /LaSoFa Miido)
(2* /doTiLa SooLa /LaSoFa '1 Miido '2 Mi)
(/DoMiSo dododo /domire do)
(2* /DoFaMi ReLaSo /FaMiRe '1 do '2 Do)
ludi
# Epistel No 46. Huru Mollberg skal bjuda til begrafning efter Mutter på Krogen Wismar, och om hans affärd ifrån Sterbhuset:

{

Undan ur vägen, ge rum för Courirn, gå ur
vägen för Mollberg utan stryk och tvång!
Pitsch! hör han smäller med piskan; Allons!
Sitter rak i sadeln som en stång.
Råcken upfästad, på hatten Cordon,
Med Pistoler i bältet och en stor Basson.
Pitsch! hör han smäller i flygande språng,
Och med hatten viftar än en gång.
Tyst! nu i ring
Rundt ikring
Han galopperar i harmen;
Än guppar han
Af och an,
Helt lik en rusig man.
Mollberg, märk, har flor om armen
Och uti pistolerna flor
Bröst-bouquetten märk, i barmen
Gjord af buxbom, Bror!
Se hur han tar up sin lista,
Hör hur han nu låter käckt;
Primo Vin, secundo Kista,
Tertio tags Confect.

Undan ur vägen! Adieu och allons! Vänta Mollberg,
håll tygeln, stadna litet där.
Pitsch! hör han smäller och hojtar och svär;
Kan du vänta Mollberg, jag begär.
Riddar Sanct Jöran, hvad är din affaire?
Vil du spänna på draken? Säg mig hvad det är.
Pitsch! til begrafning jag bjuder, Mon frere,
Klockan Sex i afton ungefär.
Vet du ej Bror,
Krögar mor
På Vismar dog klockan fyra
Jag är befalt,
Öfveralt
At rida; hej gevalt!
Mollberg skal allting bestyra,
Köpa Strufvor, skaffa Musik,
Tigga Svepning, Lampor hyra,
Och gå framför Lik,
Skölja glas och stå vid sisken
Lå se listan; ingen nöd:
Qvarto Pontac, quinto Fisken,
Sexto Saffrans bröd.

Undan för tusen! det pinglar och slår i klockstapeln vid Olof;
karln är borta ren.
Pitsch! hör han smäller med piskan i sten,
Och ger spårren med sitt högra ben.
Men mina tårar, mitt hjerta til men,
Börja tillra; här står jag arma, nu allen.
Mutter på Wismar är stelnad och klen,
Nu me Änglar delar hon sitt sken.
Sådan Madam
Ta mig fram,
Som nånsin borgar så mycke;
Nu är hon kall
Som kristall;
Mitt bröst des fotapall.
Hennes fägring vann mitt tycke,
När hon satt vid krogdörn ibland,
Med bindmössa, krusadt stycke,
Och et glas i hand.
Hännes ögon jag berömmer,
Men dess hvita barm, Hi, hi!
Gör at jag alt skönt fördömmer,
Och vil ensam bli.
}


<[Do]="C", 100/60:2>
(2* /DooSODo MiiDoMi /SooMiSo dooSodo /miidomi '1 somi /redoTiLa So '2 sofamire /doh h)*2
(2* /(SooLaSo)* /So do '1 /SoSo LaSoFaMi /Mi Re '2 /miso sofamire /re do)
(2* /SoMi MiSo /LaFa FaLa /TiSo SoTi '1 /doomire do '2 /do h)
(/miso somi /reso sore /domi mido /doTiLaa So /Lado doLa /Sodo doSo /Fafa reTi /do)
ludi
# Epistel Nr 47. Angående Mollbergs återkomst till stärbhuset på krogen Wismar:

{
"Kommer inte Mollberg?" Jo, nyss på stund
så gnägga hans fåle vid dörrn på Grönlund:
där stod han och växla, med pipan i mund,
och klappa sin lurviga hund.
Klädder var han i sin mörkblå syrtut,
med bälte kring livet, pistoler och spjut.
Stolt floret kring armen var slängt i en knut,
som bröts i en blomma till slut.
Mosters Brunte på Wismar, långhalsig och ful,
stod och sörpla ur tunnan i krögarens skjul
mot en resvagn med knektar, mångfärgad och gul,
med söndriga skenor och hjul.

Hälsa kamrater! Gubben är känd;
se där var han kommer, högbröstad och spänd!
Pitsch! Hör hur han smäller med piskan på länd!
Pitsch, pitsch! Hör, han smäller i gränd!
Se hur håret fladdrar baktill och fram,
med små papiljotter uppvecklat på kam!
Stigbyglar och sporrar kolsvarta av damm,
och fålen så spak som ett lamm.
Hurra, Mollberg! God morgon! "God morgon, kamrat!"
Säj, vad har du i krogen? "Konfekt och suckat."
Än i byttan på armen? "Kålrötter, spenat
och finkel, ett stop, delikat!"

"Bror, uti fullt sträck till Nyboda krog
jag flängt, sen i Brännkyrka tio hon slog.
Där smorde jag klockarn, och - bror, det var nog -
fem supar i kvarten han tog.
Vägen, vet ni, gossar huru den var?
Jo, sumpig med gyttja ... gutår, kära far ...
Var herrgård nedrutten, eländig och bar,
och skogen durchsiktig och klar.
Platt omöjligt att finna en enda röd grind -
bara törnen och tistel och tuvan helt trind:
tomma sjöar med nordan och kylande vind!
Gutår! Jag blir surögd och blind."

"Där är för madam, som ligger på bår,
ett lakan till svepning ... Låt si vad i går
på listan jag pricka ... låt si hur där står -
slätt inte mitt minne förmår!
Fisken dansa kvick i kasten - och här -
i knytet låg kringlorna ... Gudar, jag svär:
vad glömde jag, gossar, på listan? Si där:
processen och kistan, mon cher!"
Tog du brännvinet då? "Jo, i skrubben jag gick -
Si på färgen ... vad tycker du?" Allt i gott skick.
Tag dig frukost, bror Mollberg, beställsam och kvick,
och torka din fåle och drick!
}


<[LA]=C, 2:4>
(h /Mi3Re Do3TI LA La 2* /Se Fi3Mi La aFa /Mi Re3Do TI '1 Do3Re /Do TI3Do LA Mi /Mi3Re Do3TI LA La3La '2 LA3SE /LA A h)*2
(Mi3Fa /(So Fa3Mi)* /Fa Re3Re Re Re3Mi /(Fa Mi3Re)* /Mi Do3Do Do Do3Re /(Mi Re3Do)* /Do TI3LA La aFa /Mi Re3Do TI LA3SE /La a a Fa /FaMi Re3Do DoTI LA3SE /LA A)

ludi
# Epistel Nr 48. Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Essingen i Mälaren en sommarmorgon 1769:

<[Do]=C, 2:4, Fiddle>
(
(3* /Mi iFa So So /La La So o /do ore '1,3 fami redo /Ti i do o '2 mi redo /Ti i do o /fa mi re mi /fa mi re e /fa mi re do /Ti La So o)

+(<Bagpipe>
/Do oRe Mi So /Do /So /So Fa Mi i
/Do /Do o Mi i /Mi i So FaMi /Fa a Mi i
/re do Ti do /re do Ti i /So o La a /So Fi So o
/Do /Do o Mi i /La /So Fa Mi i)

+(<Contrabass, Base, Base>
/Do /Do /Mi i Do Mi /So o Do o
/Do oRe Mi Do /Fa La do o /La a So o /SO O Do o
/SO /SO /TI Do Fa Fi /So Re SO O
/Do oRe Mi Do /Fa La do o /La Fa Re Fa /So o Do o)

+(<Tuba, Base>
/So /Fa a Mi i /do /re e do o
/Do oRe Mi Mi /Fa fa do o /La a So o /o o Do o
/So /So /TI Do Fa Fi /So do Ti i
/Do oRe Mi Mi /Fa fa do o /do o o re /re e do o)

)*21
{
/Solen glimmar /blank och trind -
/vattnet li-ikt e-en /spegel!
/Småningom upp/blåser vind
/i de fallna-a /segel;
/vimpeln sträcks, och /med en år
/Olle på en /höbåt står;
/Kerstin ur ka/jutan går,
/skjuter lå-ås o-och /regel.

Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra,
rodret vrids, skutan vänds,
gubben har att göra.
Under skarpa ögonbryn
grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hjärtegryn,
skall nu segeln föra.

Segeln fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra;
lyran brummar, böljan slår,
allt med våld och yra.
Skutan knarkar, bräcklig, gles,
vimpelns fläkt i toppen ses.
Tuppen gol så sträv och hes -
nu slog klockan fyra.

Movitz, stöt åt dem i lurn,
som på skutan fara!
"Olle du, vad kostar tjurn?"
Lyssna vad de svara!
"Hör, var är ni hemma, ni?"
'Ifrån Lovön komma vi
med grönsaker, silleri,
mjölk och äpplen klara.'

Si, en julle skymtar fram -
Marjo åran lyftar;
med sin lövbrodd, mjölk och lamm
hon åt tullen syftar,
har i knä en bytta smör.
körsbärskorgar frammanför.
Marjo nu sin lovsång gör,
snyter sig och snyftar...

Ulla Winblad, skratta, sjung,
spritt vid solens strålar!
Gäspa ej, lös upp din pung,
tag fram band och nålar!
Fästa din salopp igen...
Nös du? Prosit, lilla vän!
Si, där har du Hessingen,
gröna trän och pålar

Ulla, fästman på dig ser!
"Kom, min Norström lilla,
sätt dig bredvid mej, sitt ner -
fritt din låga stilla!"
Vi ha alla lika rang.
Lustigt - hör basuners klang!
Prosit och kontentemang!
Dyrbar ögonvilla!

Kon i vassen skylt sin kropp.
snärjd i våta tågen;
bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.
Ängen står i härlighet:
kalven dansar, yr och fet;
hästen tumlar, stolt och het,
svinet går i rågen.

Vid ett träd uppå en slätt
syns en skytt förbida
dagens gryning, klar och lätt,
fågelns sång och kvida;
bakom trädets tjocka stam
bössan syns och skymtar fram -
hunden, trogen som ett lamm,
står vid skyttens sida

Morgonsupen, Movitz, går!
Ljuvligt böljan svallar...
Ser du Ekensberg? Gutår!
Hör, hur folket trallar!
Där framsätter en sin fot -
klotet käglorna slår mot:
hör du, dunsen av hans klot
uti bergen skallar!


I en lövsal kring ett stop
några bussar skratta,
ropa: "Trumf!" och allihop
uti stopet fatta.
Somliga med sträkta ben
sova gott och snarka ren,
vila huvut mot en sten
på en blomstermatta.

På den klippan - där vid strand -
själf kinesen prålar,
bildar av en näve sand
skönsta blomsterskålar:
uti leret brännes in
en Apelles' pensel fin...
Ulla Winblad, min kusin,
ser du hur jag målar!

Såg du nu Marieberg,
så se längre neder;
med en gul och bleknad färg
sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra... kännen I
ej salpetersjuderi?
En gång, Ulla - raljeri -
palten dit dig leder.

Fällom lodet på vårt djup,
gäspa ej och nicka,
sov ej, öppna flaskan, sup,
bjud mamsellen dricka!
Vakna, Movitz! Ser du ej
Lazari palats - så säj!
Akta näsan du på dej
för var vacker flicka!

Tornet spetsar blänka ren:
kors och tuppar glimma.
Morgonrodnans klara sken
syns i vattnets strimma.
Barnet leker glatt vid strand,
samlar stenar i sin hand,
slungar stenen dit ibland,
där som gässen simma.

Lossa tågen, seglen fäll!
Ren syns Skinnarviken
med dess kojor och kastell,
branta berg och diken.
Under små kolsvarta tak
gnälla pumpar, eld och brak -
hästen sträcker foten spak,
gnäggar, rädd för spiken.

Med sitt klappträ nervid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förklädsband
och sin barm upplåter;
barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.

Allstäds gott, men hemma bäst!
Sakta - låt oss unna
vattukörarn med sin häst
välva om sin tunna!
Kärlet glittrar, hjulet går,
sprundet sprutar, hästen slår...
Om den prakt, för ögat står,
sjunge de, som kunna!

Jeppe tutar, trumman går,
böneklockan klämtar.
Sotarn svart i skorsten står,
visslar, sjunger, skämtar.
Bagarn sina korgar kör,
smeden re'n sin slägga rör;
ren båd knekt och grannadör
vid geväret flämtar.

Skyndom dit vår hydda finns,
gömmom not och flöte!
Stöt uti basun och minns
detta glada möte!
Farväl, Jörgen, Truls och Hans!
Farväl, flickor, spel och dans!
Ulla tog sin myrtenkrans
i Neptuni sköte...

Norström stjälper sin peruk
av sin röda skalla,
och min Ulla, blek och sjuk,
lät sin kjortel falla,
klev så bredbent i paulun.
Movitz efter med basun.
"Maka åt dig, Norström - frun
hör ju till oss alla!"
}


ludi
# Epistel No 49. Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769:

{
Mamsell Ulla, märk Mamsell
Hur vårt månsken nu i qväll
Täckt försilfrar och bestrålar
Grindar, pålar,
Berg och tjäll.
Mälarns bölja lugn och skär
Tyst en mängd av kölar bär,
Öfversvallar
Fält och vallar,
Som försvinna här och där.
Syster se nu dit åt hvad Jakter och Sumpar!
Skepparn pumpar, Skepparn pumpar,
Solbränd, tyst och tvär.

Se hvad åkrar rundt kring sjön,
Som af tusend blommors frön
Ge en vällukt rundt kring stranden
Och åt handen
Arbetslön.
Kors hvad många Bacchi kök!
Ur hvar klyfta syns en rök,
Minsta vinkel
Osar finkel,
Minsta bro bär fulla ök.
Mollberg styr då dit åt, åt bryggan til vänster;
Ren sitt fenster, Ren sitt fenster
Öpnar fader Hök.

Titta dit åt, dit åt strand,
Ut åt sjön, på vänster hand,
Dit midt öfver åt det huset,
Där som ljuset
Syns ibland.
Nej min ros, min sockerbit
Dit åt, där jag pekar, dit,
Dit åt skogen
Åt den krogen
Med en skorsten röd och hvit;
Dit där som den torparn med ljustret vid kullen,
Står i jullen, står i jullen,
Han som koxar hit.

Ljufva vindar, blåsen opp!
Hissa vimpeln högt i topp;
Låt nu seglen fladdra, fläkta,
Vi ä äkta
i vår tropp.
Klang, vill valdthorns glada ljud!
Låt oss prisa vinets Gud.
Vid det ropet
Rör på stopet
Värm up ådror, blod och hud.
Drick lilla min Syster, drick Mollberg i botten,
Klang! hör skotten, klang! hör skotten
För vår lilla brud.

Lägg i land vid krogen. Hvar?
Just vid dörn; Gör skutan klar.
Där står krögarn med sin quinna;
Tjenarinna,
Kära far.
Tack för sist, Skål! lägg i land;
Wingmarks Mor ta mig i hand.
Svep om kappan,
Stig på trappan,
Skrapa tofflorna i sand.
Kappräckar och Knyten, Matbylten, Cantiner,
Öl och Viner, Öl och Viner
Hämta up från strand.

Jeanna tappa sin Rubin.
Aj mitt Örhäng tog Cousin.
Lottas Muff låg i sängtäcket,
Och på däcket
Violin.
Pappas Handskar, jag blir sjuk,
Svepta i en mangelduk,
Låg på skutan,
I Kajutan
Bredvid Morfars Piskperuk.
Sötaste Bror Petter, ach jämmer! Peruken
Låg i duken, Låg i duken,
Pudrad, stolt, och mjuk.

Stör ej Basfioln, kamrat.
Stjelp ej kull vårt Våffelfat
Bär Smörbyttan under armen
Brynt i varmen
Sum succat.
Sicken Tårta, bränd och stel.
Strödd med socker och canel,
Med bruneller
Carameller,
Och Ansjovis til en del.
Låt oss nu bli glada och rasta en timma,
Slås och stimma, Slås och stimma
Under sång och spel.

Fader Hök, din skål hvar dag!
När du ler så skrattar jag.
Nå kom väds du flaskan fatta;
Jag må skratta
Åt dit lig.
Tag vårt sällskap i dit skygd,
Skänk oss af din varma brygd;
Dina safter
Ge oss krafter
Och förskingra köld och blygd.
Men hör hur det blåser, fäll seglen, fäst slupen
Tack för supen, Tack för supen!
Vivat Bacchi bygd!
}


<[do]=H, Allegro>
(/DoMi Sodo /TiLa Soh /SoTi refa /mire doh /mimi fafa /rere mimi /dodo rere /Ti do
/DoMi Sodo /TiLa So /SoTi refa /mire do /mimi fafa /rere mimi /dodo rere /TiTi doh
/re TiiSoSo /re TiSo /so mido /so mi /fafa rere /mimi dodo /rere TiTi /do o)
ludi
# Epistel Nr 50. Om dess sista ögnekast på Ulla Winblad vid hennes återfart ifrån Djurgården:
<[La]=G, 1,4:>
(2*
(2* /SoooSoSoFa MiiiReDoo /dooododoo TiiiLaSoo /faaasofaa miiiredoo '1/doooTidoo re '2/doooreTii do)
'1(2* /SooTa LaFaLa /LaaadoLaa SoMiSo '1/SoooLaSoo FaReMi /FaaaSoFaa MiDoMi '2/SoooLaTii doooremii /fa mi /re ehh)
)
<2,1:>
(/Mi 4* mimi mimi /mi re do /re do re /So oFa MiSo /do dodo dodo /re do '1 sofa /fami redo fami /re e h /mi '2 so /mi sofa mire /do o h /re rere rere /re do re /mi fami redo /re e so /do dore mifa /La LaTi dore /doTi LaSo LaFi /So h h /mi '3 so /fami redo fami /re e h /mi '4 sofa /mi sofa mire /do o h)

{ Febus förnyar
de gyllene skyar,
kring städer och byar
bestrålar vår syn:
hästarna blänka,
i vattnet sig sänka,
de stampa och stänka
och gnägga till skyn <Fin>
Åskan bullrar,
på molnena kullrar.
Diana ren knallar
bland ekar och tallar.
Där blixten ljungar,
själv Jupiter gungar
bland gudar och kungar
i vattubryn. <D.C.>
Hästarna lyfta svansar
med fäktande man.
Själv Neptun dansar <...Korno>
med gaffel kring ocean.
Hjältarna fälla lansar -
sin pipa tar Pan.
På kärleks ban
syns med bloss och kransar
båd ängel och morian.
Böljorna glittra, gunga:
tritonerna blåsa, sjunga.
{<Korno...> Ulla Winblad! }*2
Kärlek dig övervann.
Mars själv, med guldgaloner,
står blodig och grann,
och uti bergena tänds kanoner
av var en Neptuni man.
Gastar och kupidoner
omfamna varann...
Men Ulla syns - skrålen, postiljoner! <...Korno>

Skeppsklockan skurrar -
man pumpar och surrar.
Holländaren hurrar
med hatten i hand.
Engelsman skjuter -
var knall fler minuter
ett eko utgjuter
bland bergen vid strand.
Se på ståten:
se Ulla i båten!
Dig böljorna skaka
från Pafos tillbaka.
Gupp, gupp, min Fröja!
Jag skådar din slöja,
din himmelsblå tröja
med röda band.
Hurra! Håll flaskan, luta,
kringsvinga din hatt
och, Movitz, tuta
vid gastarnas sorl och skratt!
Hej, från en gammal skuta
det blixtrar så matt...
Är du besatt -
akta dig, de skjuta!
Hurra, vad de sjunga glatt!
Solen i ögat sticker.
Blås, Movitz, när Fredman dricker!
{<Korno...> Ulla Winblad! }*2
Hurra! Hurra! Hurra!
Neptun, min nymf, galanter
befallt böljorna
i dag lyfta och stilla dra.
Fäll dina engageanter -
saloppen nu ta!
Farväl, min nymf! Blåsen, musikanter! <...Korno>
}

ludi
# Epistel Nr 51. Angående konserten på Tre Byttor:

<[do]=G>
(5* /do o re e /mi3do fa3re '1,3 so mi3so /sofa re3fa fami do3mi /mire re3do doTi LaSo '2,4-5 soso mifa /so '2 la3so so3fa fa3mi /mi i re h '4 laso sofa fami /mi i re h /(So3Fi)* So (<Clarinet>oso /sofa fami mi fah) /(So3Fi)* So (<Clarinet> ofa /fami mire re mih) '5 lafa mi fare /re e do h)

{ Movitz blåste en konsert
på Tre Byttor en afton sen balen var sluten.
Varje ton liksom en ärt
den föll så kullrig och rulla ur truten.
Först höll Bergen en harang,
sen sjöng Ulla ett par utav Filzens duetter,
vid ett ackompanjemang
utav två flöjter och sex klarinetter.
Hör, båd folk och fä, <--- Klarin.>
Orfeio oboe! <--- Klarin.>
Låt oss vara glada, barn,
och klappa systrarna var på sitt knä!

Mollberg satt uppå sin stol,
jämt med fingren han drilla och flög som hin håken:
på sin stora basfiol
han spelte solo och surra med stråken.
Bravo, hör en fantasi
ur B moll, ur G dur... en arpeggio, jag tackar!
Hurra, hurra och slå i -
vi skola dansa och slåss som polackar!
Blås nu, Movitz, gällt! <--- Klarin.>
Bravo, det var snällt, <--- Klarin.>
bravo, bra, bravissimo!
Hej, låt oss leva vällustigt och sällt!

Röd om näbben som en tupp
stod nu Movitz, slog takten och stampa och ropa:
"Blås en air utav Galupp!"
'Utav Galuppi!' skrek straxt allihopa.
"Hej", sa Bergen, "ge oss vin,
ge oss öl uti byttor! Hej, lustigt kurage!
Systrar, hör min violin -
kom, dansa polska och sjung, ert bagage!
Blås nu, Movitz... jo... <--- Klarin.>
bra, bravissimo! <--- Klarin.>
Vem har nånsin kunnat tro
att du skull födas Olympen till ro!"

Ulla sjöng en liten air -
vita bröstet det svällde och lyfte halsduken.
Wingmark med sin flöjttravär
han stod och smålog och riste peruken.
Bergström stod i vrån och drack,
stämde kvinten, plang, plang, satt fiolen under armen.
Ulla sjöng. Han ropa: "Ack!"
och flög så nymfen burdus uti barmen.
Bullra inte där! <--- Flauto.>
Håll din trut, ma chère! <--- Flauto.>
Låt oss höra ännu mer!
Å, kära Wingmark, blås mer flöjttravär!

Wingmark såg ut ackurat
som på solfjädrar, där man en herde ser lipa,
som i lunden står så flat
och har i truten sin ljusgula pipa.
Hatten satt uppå en sned,
bruna västen var uppknäppt, uppdragen på magen.
Stundom, när han flöjten vred,
så nicka huvut och fläkta uppslagen.
Hör nu på en kor! <--- Flauto.>
Hej, dacapo, bror! <--- Flauto.>
Sjungom alla nu i kor
och låt oss sluta en högtid så stor!

Eol stormar uti skyn,
nattens facklor de släckas, det regnar och skvalar.
Neptun utur vattenbryn
han kastar upp sina gastar och valar.
Ack, hur ljuvligt då den ton,
när Apollo med mildhet förlustar vårt öra!
Sjung, bror Wingmark, min patron,
ack, sjung en skål, som är lustig att höra!
Blås bassongen stark! <--- Fagotto.>
Vivat vår monark! <--- Klarin.>
Skråla, klarinetters klang!
Vi dricka skålen med högmod och rang.

ludi
# Epistel Nr 52. Till Movitz, när hans fästmö dog. Elegi:
<Andante, {Moderato}, [Do]=C, [l]=Legato, 2:3, [Ho6h]>

(/So FaMi FaSo /La lSoh do /do lTih re /re ldoh mi
/refa Lado Tire /do3So So h /mire doTi Lami
/re3Ti So Ti /doLa So TiLa /So o h /So Sodo miSo
/So3Fa Fa a /redo TiLa SoFa /Fa Mi h /do6mire doSo MiDo
/So3Mi Re eSo /do omi refa /fal:miredo. Ta aTa /Laafare do re
/mi fa are /misofare do re /do o o)

{§1:
Movitz! mitt hjärta blöder -
Movitz, Movitz!
Jag sett din fästmö kall och döder.
Grymt jag hör hur Bacchi bröder
med gråt bestorma skyn;
en vrider sina händer,
en sitt huvud bort han vänder,
ömt en annan suckar sänder,
när i de sälla länder
(hon gömmes för vår syn.
)*

§2:
Sörj, Bacchi män och kvinnor!
Charlotte, Charlotte
bland Fröjas trogna tjänarinnor,
till en avund för gudinnor,
gjort Moviz' frihet snärd.
Dess ögons glans och låga,
hennes fägring och förmåga,
då hon sig på fältet våga
under Kupidos båga,
(var gudars åsyn värd.
)*
}

ludi
# Epistel nr 53. Angående Slagsmålet nedanför Danto-Bommen hos T. en höstnatt:

{
Vid et stop Öl och några Supar
Fladdrar Snillet mörkt och plumpt;
Det från sin högd sig så fördjupar,
At dess prål blir kallt och dumt.
Men låt oss höra - - - [V:cllo.]
Bergen, må göra! - - - [V:cllo.]
Hur vid Fiolen han på Rosenlund
Står rödblommig, frisk och sund.

Utan båd' eld och lust och tanka
Han Fiol'n i famnen får,
Blir då så trög som denna Anka
Här vid Danto bommen går.
Hör hur han grälar! - - - [V:cllo.]
Dumheten trälar, - - - [V:cllo.]
Dödar Olympens små qval och behag
I hvar knäppning och hvart drag.

Längst bort, Gutår! bort vid Grimshage
Ligger krogen Rosenlund;
Krögarn är känd för röst och mage,
För musik och friska sprund.
Drick och slå takten. - - - [V:cllo.]
Kring denna trakten - - - [V:cllo.]
Syns Tobaks-lador, Trägårdar och Fält;
Kråkors skrän hörs skarpt och gällt.

Si Krögar-Far! hur godt han skrattar,
Sqvalpar Ölet i sitt glas,
När Fader Berg i stråken fattar
Til en solo på sin Bas.
Hör hur han kolrar, - - - [V:cllo.]
Leker och jolrar, - - - [V:cllo.]
Nickar med hufvud och småler åt skyn,
Under tunga ögnabryn.

Så ser han ut vid nattens dimma,
Klädd i Nattråck dumt och platt;
Mellan hvart drag Tennknappar glimma,
Vissna blommor bär hans hatt.
Hör hur han spelar, - - - [V:cllo.]
Måttar och felar; - - - [V:cllo.]
En Sko har mässing till spänne, och en
Bär ett spänne utaf tenn.

Skål kära Far! man måste skratta
När man på vår Spelman ser
Hur han är lik en brun Markatta
Som åt stången vindögd ler.
Tusende fukter, - - - [V:cllo.]
Krumsprång och bugter - - - [V:cllo.]
Gör han behändig och snabb i sitt lopp,
Opp och ner, och ner och opp.

Krögarn är full, och full är Krogen,
Full med kärl och ledsna lif;
Än en Gesäll med glas i knogen,
Än en Båtsman syns med knif;
Somliga slunga, - - - [V:cllo.]
Somliga gunga - - - [V:cllo.]
Mellan två linor högt upp i gran.
Spela Spelman snäll och van.

Bröder gutår! Skål Fröjas Gummor!
Med solhattar, hvita ben,
Som under klang af blanka trummor,
Vältra sig vid månans sken,
Som vid Fiolen - - - [V:cllo.]
Lyfta på Kjolen - - - [V:cllo.]
Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng,
Natt och dag uti fullt fläng.

Här är oss godt, gutår min Sköna!
Tag en Våffla och Melon;
Drick et glas Öl med stjelkar gröna,
Fyldt med Muskot och Citron.
Spela, var yster. - - - [V:cllo.]
Drick kära Syster. - - - [V:cllo.]
Hurra! hvad Båtsmän och Systrar i takt
Dansa på vår gröna trakt.

Men hvem är den med Skinn-karpusen
Surögd mäst af allihop,
Som med sin Nubb tätt vid kardusen
Står och flåsar vid et Stop?
Si hur han smilar, - - - [V:cllo.]
Klunkar och hvilar, - - - [V:cllo.]
Bugar och tackar och sväljer och ler,
Sen sit glas Kamraten ger.

Än då den där som sig nu lutar
Med en piska mot en ek,
Som åt en mängd af Hundar hutar,
Och betraktar Korpars lek?
Längst bort vid bergen - - - [V:cllo.]
Synes till färgen - - - [V:cllo.]
Stugan helt grå, nederfallen och ful,
Och en Kråka på et hjul.

Än då den där? Han Sjögren heter,
Visitörn vid Danto Bom,
Som mellan Skrindor och Karreter
Smyger sig så snål och from,
Där står Kamraten; - - - [V:cllo.]
Tolf i qvadraten, - - - [V:cllo.]
Med smorda Ögon och kippade Skor,
Halfva Näsor och rifna Klor.

Hugg'en i Skallen, vrid opp Truten,
Kasta Balja och Gehäng,
Bryt af hans Käpp, slit af Surtouten,
Flaskan för hans ögon sväng.
Han är den samma - - - [V:cllo.]
Som nyss annamma - - - [V:cllo.]
Slangen och Pannan i Ormsaltargränd,
Af sin hud och blånad känd.

Innom vår Krog, vet glädjen andas,
Och vid krogdörrn död och mord.
Vet med ditt blod skall Finkel blandas,
Och din skål bli sagd vid bord.
Forte, Canalje! - - - [V:cllo.]
Stäm till Batalje. - - - [V:cllo.]
Huggen på truten och damma hans kolt,
Slå'n i hjernan! Slå'n - Nej hålt!

}


<[do]="F">
(/sofa mire do do /redo TiLa So So /do do
mi mi /la la so o)*
(/fa fala re re /mifa somi do do /redo TiLa So So /re remi
do o /fa fala re rere /mi somi do o /redo TiLa So So /re remi do o)
ludi
# Epistel nr 54. På St. Cathrina Kyrkogård:

{
Aldrig en Iris på dessa bleka fält,
Minsta blomma plockat
Til vällukt i sin herdes Tält,
Och dessa Löfträn vid dagens ljufa rand
Aldrig foglen lockat
Til Floras fest från Mälarns strand;
Aldrig hördes Lärkan nånsin spela
För at Turturdufvans qval fördela,
Som i ro :||:
Midt bland dödens pilar bygt sitt bo.

Kring denna rymden hvad qval och sorglig syn!
Svarta Kors och Grafvar
Fördunkla Templets topp i skyn;
Än på en Planka än på en Marmorsten
Kringlor, Hjul och Glafvar
Bepryda våra fäders ben;
Trädens glesa stammar sorgligt hasta
At de gula löfven kring sig kasta;
Minsta blad :||:
Döljer i sitt skygd en hvilostad.

Templet det hvilar uppå en sandig mo:
Innom gyldne galler
Förnäma skuggor sammanbo.
Hjertat til rysning och örat til en harm
Ned från Jofur faller
Et tordöns brak, vid klockors larm.
I det djup Cyclopen viggen svaftar
Har han en gång störtat Templets gastar;
Nu dess pragt :||:
Morgonrodnans afbild sammanbragt.

Blunda och sucka, vrid dina händer hop;
Här står Bomans Kista
Bland Gråterskor med glas och stop;
Hon med mjölkbyttan som snyftar bitterlig,
Och vil liksom brista
I tårars öfverflöd för dig,
Hon är Enka til den tappre Bussen,
Men de andra äro, hela skjussen,
Mångelskor, :||:
Hemma båd' på Söder och på Norr.

Kom låt oss sjunga hvar en sin Sorgepsalm;
Movitz, om du orkar,
Förskingra hjertats ångst och qvalm;
Knäpp på din harpa för denna Bomans Mor,
Som sitt öga torkar,
Och dammar sina svarta skor.
Nej, stick up Buteljen; bjud vår Qvinna.
Skål Madam! Ödmjuka tjenarinna!
Slå i mer. :||:
Ach min Boman! jag dig aldrig ser.

Tack du min Boman, tack för hvar enda dag,
Båd då du mig klappa
Och du svor med hugg och slag!
Nå, denna Hatten min Solhatt blifva skall;
Denna Gardes-kappa
Blir min Mantille i alla fall.
Bomans Enka, håll nu opp at gråta.
Låt nu Movitz ljufva Harpa låta.
Glöm ditt qval, :||:
I en fållbänk välj en ny Corporal.
}


<F-dur, {Andantino}>
(/So o LaSo /So Fa Mido /TiLaSoFa Mi Re /Do oSo FiFa /Mi iSo FiLa /So3Re Re eSo /FiMi ReDo TILA /LA SO O)*
(/So3Fi Mi3Re Do3TA /LA3La La So /Fa3Mi Re3Do TI3LA /SO3So So Fa /Mi3Fa Fa So /La3Ti Ti do /Ti La SoLa /So Fa Mido /TiLaSoFa Mi Re /Do o o)
ludi
# Epistel nr 55. Rörande Movitz Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommar afton 1770:

{

Så ser Han ut midt bland de strålar
Solen sprider i sin nedergång;
Dufven och lång;
Håret med nålar
Bär en Hatt båd trind och trång,
Som med Cordon
Glimmar och prålar
Mellan klotets mörka språng.

Råcken är blå, Upslagen hvita,
Halsen bär svart Bindel af taft!
Fåfängt med kraft
Skjortan frånslita,
Den är bykt i Bacchi saft;
Slå vad han haft
Kimrök och krita
Til Mustascher och Stöfvelskaft.

Stundom hans bild skyms af de ekar
Som på gål'n kring Kägelbanan stå;
Stängd i en vrå
Står han och pekar
Midt bland dem som käglor slå,
Stiger på tå,
Grälar, och nekar
At i slaget ramla två.

Pipan i munn, slanten vid foten,
Hatten bakfram. Mollberg du har rätt.
Vik din Manschett,
Vältra fram Kloten,
Sedan maka Käglorna tätt.
Klotet gick rätt;
Skål hela Roten
Som nu svärmar på vår slätt.

Vädret är lugnt, skyarna simma,
Blixt och Norrsken lysa vattnets plan;
Slott och altan
Börja at glimma.
Mån försilfrar kägelban.
Stäm Dulcian,
Gyckla en timma
För Diana Mars och Pan.

Kring dessa plank, grindar och murar
Echo suckar vid din sång och tal;
Hvar Näktergal
Tystnar och lurar
På din Flöjt med ömma qval;
Vid din Cymbal
Qvigor och Tjurar
Para sig i äng och dal.

Mollberg gutår! hör Näktergalen
Långt kring Nacka, lyss åt Hammarby;
Än högt i sky,
Än ner i dalen
Trotsar han dit qval och gny;
Sången är ny,
Sjung vid Pocalen
Floras lof med brusig hy.

Under vår Ek tänd nu din Pipa;
Gräla fritt i spelet kring en hvar.
Röken så klar
Ur din munngipa
Bort i ljusa hvirflar far.
Men bäst min kar
Flaskan vil gripa,
Sig ett Slagregn sammandrar.

Under et skjul Bröderna krypa
Mellan flaskor och utbrända ljus;
Hatt och Karpus
Glänsa och drypa
Klotet göms i slask och grus;
Ur en Kardus
Somliga nypa,
Andra slås om toma Krus.

Men bäst et moln sprider sin väta,
Syns Regnbågen med et gyldne prål;
Strax nya mål
Brödren utmäta
Under blixt af blanka stål;
Tolf kring en Bål
Skratta och träta,
Och två kyssas vid en Skål.

Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;
Bom för Wingmark, ta mig den och den!
Två föll igen;
Kom ska vi måtta;
Udda om två halfstop än,
Bom kära vän,
När vil du måtta,
Ögat blott på Hörnan spänn.

Hur sa? hva ba? föll inte båda?
Hörnan föll, fem supar håller jag;
Bom i hvart slag,
Bom utaf våda;
Ölet gör hvar sena svag.
Klang i vårt lag!
Bacchus skal råda.
Mollberg sjung til ljusan dag.

Flickornas skål, milda och tvära!
Skål för den som ingen maka fått!
Om de förmått
Oss at besvära,
Skål för dem det gjorde godt!
Slutom vår pott.
Bacchus til ära,
Vi ha krans kring hjessan fått.
}


<G-moll, {Marsch}>
(2* /SooSoSo do /reedore mido '1 /sodo Tido /redoTiLa So /dooTiLa re /SooFiSo LaRe /LaTi doTi /LaSi La '2 /sofa famiredo /mire do)
ludi
# Epistel nr 56. Angående Mor Maja på Förgylda Bägaren:

{

Se Mollberg med svart Råck och Flor,
Med Rucalvans-handskar och Bockskins-skor,
Med lurfvigt hår, svart som en Mor;
Hans sorg är stor,
Bror Movitz, Bror!
Hans sorg är stor,
Hans sorg är öm och stor, Bror, Bror!
Betrakta hur han modfäld står,
Drar up hvita Näsduken vid hvar tår,
Med handen sig för bröstet slår;
Hans ångst, gutår!
Är öm och svår,
Hans ångst, gutår!
Hans ångst, blir år från år svår, svår.
Men Clotho med sin sax,
Hon klipper som et ax
Vår svaga lifstråd af;
Blott en hand
Full med sand
Döljer nu en fordom Fröjas vackra slaf,
En sträng Vestal i sit qvalm i sit qvaf.

Men ach! vår Enkling så bestört
Han håller för ögat sit råckeskört
Han flåsar Finkel, svettas Vört;
Ach oerhördt!
Hans hus förstördt!
Ach oerhördt!
Hans hus förstördt, förstördt, förstördt.
För Krogdörrn dubbelt lås, min vän,
Tilbultad med bomar och spikad sen;
Bror, ser du Skylten, ser du den,
Guldbägaren
Ej fins igen,
Guldbägaren.
Den fins ej mera den; men, men!
Men Catho med sin sax &c

Så sätt dig ned vid denna graf,
Du Nymph i din brånad på lustans haf;
Betänk, en blomma bröts nu af,
Som vällust gaf,
Magnat och slaf
Hon vällust gaf,
Tils hon af dödens glaf bröts af.
Ja detta stoft som trampas här,
En bild af Mor Maja det innebär,
Som leta systrar med besvär,
Båd här och där,
Hurdags och när,
Hon sägs ju kär
I Astrilds små besvär; tvär, tvär.
Men Clotho med sin sax &c

Bind en Bouquet af Sippor blå,
Bryt de Narcissor kring grafven stå,
Jasmin, Löfkojor; sen, hå hå!
Så skänk dem då
Åt Mollberg: Nå!
Åt Mollberg då,
Som suckar i sin vrå; hå hå!
Ach Mollberg! gråt din Vän ej mer,
Dess stoft ren i blomstren en vällukt ger;
Tag din bouquet och sätt dig ner,
Drick et qvarter;
Din skål, jag ber;
Drick et Qvarter;
Låt se om munnen ler. Mer, Mer!
Men Clotho med sin sax &c

}


<[do]=G, {Marsch}>
(So /do omi re efa /mi ifa so So /La fare Ti sofa /mi ire do So /do ore mi mi /La aTi do do /Ti doLa So La /Ti La Ti do /re emi re do /Tido redo Ti La /So h So h /So o h)*
(So /re e mi i /faso lafa re Fa /do o re e /mifa somi do miso /sofa refa fami domi /mi re e h /fa aso la a /re emi fa a /mi fare do re /mi re mi fa /so ola so fa /mifa sofa mi rere /do h do do /do o h)
ludi
# Epistel nr 57. Om Barnsölet:

{

Allting är rigtigt clarerat och gjort;
Betsla din Brunte och stoppa din Pipa;
Smörj din Stöflor; - Ja dem jag har smort,
Fäja dit Remtyg och Sporrarna slipa.
Kan du begripa hvart hän du skal fara?
Nej det begriper jag intet min Bror.
Jo du skal ut i galopp och förklara
Verlden en nyhet och helsa från Mor.
Se på Hästen hur han dansar;
Vikla ner ditt gröna Schabrak;
Din Trumpet med silfver-fanfar
Fästa fast vid hängslorna bak;
Stig i stigbygeln och klappa på länden;
Lycka på resan, låt portarna opp.
Pitsch! hör hur han smäller och hoitar i gränden;
Hör hur han blåser i gupp och galopp.
Ödmjuka tjenare. - - - Tromb.
Hurra, farväl! - - - Tromb.
Fröjas Enspännare - - - Tromb.
Sporrar sin häl. - - - Tromb.

Bida nu Mollberg, gör halt och vänd om,
Mollberg vänd om dig och koxa tilbaka.
Ryttare, Ryttare, hör du ej kom;
Sporra Kamelen och Rustningen skaka.
Först skal du smaka den röda Likören
Som nyss till Barnsölet brygdes af Mor;
Sen skal du prägtigt med hängslor och snören
Bjuda oss faddrar. Gutår kära Bror!
Skål! hvad tycks dig om den klunken?
Bravo Bravo! dugtig och skön.
Sådan Sup, väl bränd och sjunken
Stillar magens buller och dön.
Bror, med et handtag jag svär dig och säjer;
Nu far jag dit uti fyrsprång, du vet;
Pitsch! hvarken kyrktorn ell' rännsten jag väjer.
Farväl god' vänner, och hör min Trumpet.
Tjenare, tjenare! - - - Tromb.
Tack kära far. - - - Tromb.
Som en Ukränare - - - Tromb.
Rid och var snar. - - - Tromb.

Bida nu Mollberg, och tugga ur mund.
Nej jag skal spänna på berg och redouter.
Nej han hör intet, han hvislar åt Hund,
Som trippar framföre lurfvig och butter.
Mutter hon helsa och nicka och ropa.
Nej han arbetar i blixtrande språng.
Armen åt lifvet, håll benen tilhopa,
Linda kring hatten din silfver-cordon.
Pitsch! hör piskan ner i gränden.
Pitsch! allons nu kommer han hit.
Hästen röker varm på länden,
Svettig, skummig, löddrig och hvit.
Se hur han flänger framstupa och nickar,
Nickar åt skyltar och hälsar på stop.
Pitsch! hör hur han smäller, ger öfver, och hickar,
Står i stigbygeln med ögonen hop.
Skål fader Krögare! - - - Tromb.
Gif mig besked. - - - Tromb.
Aldrig på trögare - - - Tromb.
Fåle jag red. - - - Tromb.

Mutter hon helsar och ber dig Kamrat
At du vil hedra den lilla vår planta,
Bjuda oss faddrar och samla med stat
Jungfrur och Bussar, förnäma, galanta.
Sitt ej discanta om mej och min gumma,
Peka ej fingret åt hufvud på mej;
Pojken är lik mig och gjorder in summa
Borta vid Danto, det fan far i dej!
Samma ögon, samma miner,
Samma upsyn, butter och tvär;
Redan pojkens näsa skiner
Likså röd som min ungefär,
Skål nu bror Mollberg! bjud Caisa på Draken,
Brita på Laxen, och Krögarn på Soln;
Rid nu i fyrsprång, var munter och vaken,
Smäll nu i luften ett skott af pistoln.
Vifta med hattarna. - - - Tromb.
Hurra! hurra! - - - Tromb.
Skramla med trattarna; - - - Tromb.
Mor vil så ha. - - - Tromb.
}


<C-dur, Allegro>
(/doremi /reTiSo /doLaFi /So /ReMiFa /FaMiRe /MiSoFa /MiReDo)*2
(/reTiSo /SoFiSo /LaTido /dooTi /reTiSo /Somire /doTiLa /So)*2
(/dooSo /LaaSo /LaaTi (/dooSo)*3 /FaMiRe /Do)*2
(/MiMiSo /SoMiDo /ReMiFa /FaaMi /MiMiFa /SoMiDo /FaReTI /Dooh)*2
(/DodoDo /DoDoDo /ReMiFa /FaMiRe /DodoDo /DoLaSo /FaMiRe /Do)*2
ludi
# Epistel nr 58. Öfver Kilberg, Bacchi man och Ordens Officiant i Templet. Elegie:

{
Hjertat mig klämmer,
Sorgligt jag stämmer
Quinten på min fiol. Pling plang.
Ljuset utbrunnit,
Glaset utrunnit;
Ej fins en enda stol. Kling klang.
Krogdörn står på gafvel mina bröder,
Och där bakom disken ligger döder
Kilberg, ach! mit hjerta i mig blöder.
Klingeli plingeli klingeli plang.

Himmel, elände!
På en bordsände
Står et utdruckit glas, Pling plang.
Och på tapeten
Hänger trumpeten;
Ach sorgeligt Calas! Kling klang.
Bortnas där i hörnet där på spiken
Hänger sorgligt hela Jul-musiken.
Kilberg nu med döden är bortviken.
Klingeli &c

Jag vil framstulta,
Klappa och bulta
Fins ingen mänskja här? Pling plang.
Ingen i huset,
Kullstjelpt står kruset;
Hvad är det som står där? Kling klang.
Ölet är ur tunnan alt utrunnit;
Stånkan tror jag döden ock har funnit.
Ja Vasserra! han den töma hunnit.
Klingeli &c

Nå som jag skådar,
Charon bebådar
Mig på sin svarta älf, Pling plang.
Så vil jag glömma
Flaskan at tömma,
Och hänga up mig sjelf. Kling klang.
Far då väl o verld med all din snara!
Bränvins förbudet må nu gärna vara.
Kilberg står nu bland en ängla skara.
Klingeli &c

}


<[Do]=D>
(/So (SoSo)* /La (LaLa)* /doTi LaSo LaTi /do So Do)*
(2* /Mi iSo FaRe /MiFa SoLa Tido '1 /Re eFa MiRe /Dodo TiLa SoFa '2 /LaFaRe SoMiDo FaReTI / Do o)
ludi
# Epistel nr 59. Til Lo-Katten:

{

Hurra Courage, Bagage! God dag Bröder! friskt
i flaskan! Undan med Dam-spelet. Du Beckböxa
med din långa Holländska pipa där. Du skall bli
Dam-Jan. Slå i och sup mig til. Hirr! det blix-
trar ur Castell-gluggarne. Petter Ivarsson kom-
mer från Bourdeaux. Han ligger ju i Cattegat,
Canalje. Gutår! han kommer från Dantzig bi de
vind, ja han kommer från Dantzig. Ja det gör'n.
Ser du röda flaggan? Blå ä han. Än en sup! Gu-
tår! Han ä röd, säger jag. Han ä grön, säger
jag. Hurra! Hurra! Hurra! stryk på Fiolerna.
Vakta fensterna. Hej flickor! svinga med hattar-
na. Ta hit Ölstopet. Klinga och drick. Gutår
Fader Berg! det skall vara Petter Ivarssons skål.
Hej fan! Topp-seglets skål! Jag har den äran
å dricka Topp-seglets skål.Hej tocka Tolf-
punningar! Hurra! Hurra! Hurra! Nu får vi
Vin och Dantziger Doppeltbier, Flaskor med Silf-
ver-tulpaner i kanterna och Gull-brännvin.
Stryk på Fiolerna. Stöt i Trumpeterna. Bjud
opp och dansa. Dansa Edra Papgojor. Blås E-
dra Torndyflar.

Corno. - - -
Båtsman tag nu din lufva,
Tugga din strufva,
Och i din stufva,
Dansa med din Nymf,
Gör hänne ingen skymf.
Corno. - - -
Kuttra du lilla Dufva;
Pass på dig grufva;
Lyfta din hufva
För den där Munsiörn,
Som grälar där i dörrn.
Sjögren! Svetten af dig lackar.
Hör Valdthornet hur det hackar.
Hör du Nymf med hvita klackar :¦¦:
Med Corsett och Girandoller; jag är kär,
Burdus ditt bröst begär.

Fria i helfvite Sjögren, kan du bli kär i et
Troll med svart Flanells-kjol, et par röda Bou-
cles de Nuit, och en barbent Fot med en utsli-
ten Triumphants-toffel. Sjögren! hör du Sjö-
gren? Hvad tycker du om Hänne med gula Dam-
mast-kjolen och Kalminks lifstycket? Hon som
står barfota där och skrufvar på Basfiolen.
Hör du Sjögren. Werda! Hvem är det? Hej
där kommer en Tysk. Det är, en Italienare är
det, med de Tolf Apostlarna på ryggen. Hvad
kostar Kung David til häst med en Löpare fram
för sig? Ach Schtiber. Ta mej sju tusan! alla ä
di från Bourdeaux. Gutår! Hej flickor! Godag
Herre! Gutår Herre! Dolce Vino della Pace.
Hej han tycker om Calase. Än en sup. L'ira
di Dio arrivera bentosto a questa città. Regera
och besitta! Si på Dansken hur han svänger sig.
Ratsch Far lille. Sup eller ska vi banke dig.
Blir du bange? J ägte månds horer! J Rumpevric-
kere! Är det ingen skam i jer? Tör i raabe så-
dan udi Bormästerens Gade, Fanden selv maa lo-
gere paa Raadhuset. Gebjörnamat. Hej blås
i Trumpeterna. God dam you! How do you
do? Machen sie mir kein Schpasen nicht. Pal-
la vinno ja olta tännd. Hurra! blås i Trumpe-
terna.

Corno. - - -
Låt nu Musiken skråla
Nympherna pråla,
Stjernorna stråla
Kring det hvälfda blå.
Låt nu Trumpeten gå
Corno - - -
Dansa bort klack och såla;
All ting vi tåla;
Låt oss afmåla
Fröjas lifs behag;
Och lydom Hännes Lag.
Sjungom Bröder, sjung min Visa;
Kjärlek skall mitt hjerta spisa,
Verldsbekymret til en lisa :¦¦:
Sjungom Systrar nu med Brödren gör som jag,
Och drick båd' natt och dag.

}



<F-dur, {Menuetto}>
(/Do MISO DoMi /Mi3Re Re h /Re SOTI ReFa /FaMi Mi i /Mi DoMi SoMi /Re TIRe SoRe 2* /FiMiReDo TI LA /SO O '1 OSo '2 h)*
(/Do3TI DoSO LATA /TA LA h /ReMi FaLA ReDo /Do TI h /(MaRe)* SoRe (/Ma ReRe SoRe)* /Ma Re h /Dodo TiLa SoFi /SoLa SoFa Mido /TiLaSoFa Mi Re /Do o h)
ludi
# Epistel nr 60. Til Bränvins-Advocaten Fader Kulkus om något
som passerat:


{

Sitter du ännu och ljuger
Och ur flaskan suger,
Hvälfver stopet och så sluger
Uppå spelman ser?
Kulkus! intet åt du krusar,
Parten in nu rusar;
Præses sitter ren och snusar,
Räknar mynt och ler,
Sportlen delar; Spelman spelar. - - -V:cllo.
Klockan är, om jag ej felar,
Elfva eller mer.

Bredströms kärsta illa låter,
Niger djupt och gråter;
Caisa Wingmark skickar åter
Præses ett tjog ägg.
Uprop! Kulkus tag din värja,
Du skall in och svärja.
Kan du själen intet bärja?
Hand på boken lägg.
Fan är listig, jag är dristig, - - - Vcllo.
Lagen klar, men rätten tvistig.
Stryk dig om ditt skägg.

Caisa se med stora buken,
Hvit och ren och struken;
Præses ruskar på Peruken,
Och blir jäfvig sjelf.
Hur han bläddrar uti Lagen,
Præses denna dagen
Synes sjelf med Themis tvagen
Uti Fröjas Elf.
Caisa niger, fram hon stiger; - - - V:cllo.
Præses och Notarien tiger.
Hvälf om stopet hvälf.

}


<[Do]=C>
((/MiFa Sodo)*3 /La So #p: /SoLa
Tido /remi fare /mido reTi /do o)*
((/mido fare)*3 /mi re #p)

(/h h)
(/DoRe Mi (/Do o)* /Do Do
/TIDo FaMi /La a /So LaFa /Mi i)*
((/So So)* /So do /So So /SoLa So
/So dore /SoLa ReFa /Mi i)

  1 2 3 4 5