# Epistel Nr 51. Angående konserten på Tre Byttor:

<[do]=G>
(5* /do o re e /mi3do fa3re '1,3 so mi3so /sofa re3fa fami do3mi /mire re3do doTi LaSo '2,4-5 soso mifa /so '2 la3so so3fa fa3mi /mi i re h '4 laso sofa fami /mi i re h /(So3Fi)* So (<Clarinet>oso /sofa fami mi fah) /(So3Fi)* So (<Clarinet> ofa /fami mire re mih) '5 lafa mi fare /re e do h)

{ Movitz blåste en konsert
 på Tre Byttor en afton sen balen var sluten.
 Varje ton liksom en ärt
 den föll så kullrig och rulla ur truten.
 Först höll Bergen en harang,
 sen sjöng Ulla ett par utav Filzens duetter,
 vid ett ackompanjemang
 utav två flöjter och sex klarinetter.
 Hör, båd folk och fä, <--- Klarin.>
 Orfeio oboe! <--- Klarin.>
 Låt oss vara glada, barn,
 och klappa systrarna var på sitt knä!

 Mollberg satt uppå sin stol,
 jämt med fingren han drilla och flög som hin håken:
 på sin stora basfiol
 han spelte solo och surra med stråken.
 Bravo, hör en fantasi
 ur B moll, ur G dur... en arpeggio, jag tackar!
 Hurra, hurra och slå i -
 vi skola dansa och slåss som polackar!
 Blås nu, Movitz, gällt! <--- Klarin.>
 Bravo, det var snällt, <--- Klarin.>
 bravo, bra, bravissimo!
 Hej, låt oss leva vällustigt och sällt!

 Röd om näbben som en tupp
 stod nu Movitz, slog takten och stampa och ropa:
 "Blås en air utav Galupp!"
 'Utav Galuppi!' skrek straxt allihopa.
 "Hej", sa Bergen, "ge oss vin,
 ge oss öl uti byttor! Hej, lustigt kurage!
 Systrar, hör min violin -
 kom, dansa polska och sjung, ert bagage!
 Blås nu, Movitz... jo... <--- Klarin.>
 bra, bravissimo! <--- Klarin.>
 Vem har nånsin kunnat tro
 att du skull födas Olympen till ro!"

 Ulla sjöng en liten air -
 vita bröstet det svällde och lyfte halsduken.
 Wingmark med sin flöjttravär
 han stod och smålog och riste peruken.
 Bergström stod i vrån och drack,
 stämde kvinten, plang, plang, satt fiolen under armen.
 Ulla sjöng. Han ropa: "Ack!"
 och flög så nymfen burdus uti barmen.
 Bullra inte där! <--- Flauto.>
 Håll din trut, ma chère! <--- Flauto.>
 Låt oss höra ännu mer!
 Å, kära Wingmark, blås mer flöjttravär!

 Wingmark såg ut ackurat
 som på solfjädrar, där man en herde ser lipa,
 som i lunden står så flat
 och har i truten sin ljusgula pipa.
 Hatten satt uppå en sned,
 bruna västen var uppknäppt, uppdragen på magen.
 Stundom, när han flöjten vred,
 så nicka huvut och fläkta uppslagen.
 Hör nu på en kor! <--- Flauto.>
 Hej, dacapo, bror! <--- Flauto.>
 Sjungom alla nu i kor
 och låt oss sluta en högtid så stor!

 Eol stormar uti skyn,
 nattens facklor de släckas, det regnar och skvalar.
 Neptun utur vattenbryn
 han kastar upp sina gastar och valar.
 Ack, hur ljuvligt då den ton,
 när Apollo med mildhet förlustar vårt öra!
 Sjung, bror Wingmark, min patron,
 ack, sjung en skål, som är lustig att höra!
 Blås bassongen stark! <--- Fagotto.>
 Vivat vår monark! <--- Klarin.>
 Skråla, klarinetters klang!
 Vi dricka skålen med högmod och rang.

