# Epistel Nr 44. Över Bredströmskans och Movitz' melankoli:

<[do]=F, Allegro>
(o #A: 2* /dodo remi /fa fa /mimi '1 redo /TiiLaTi Soso '2 rere /do)*2 
(hhmifa (/soso fami /fa aamifa)*2 /soso fami /faso laso /fami redo /TiiLaTi So #A o)

{2* /Movitz, helt al/lena
/på Tre Liljor /satt e-en gång.
/Harpan mellan /bena
/glimmar bred och /lång.
'1 /Roligt se var /sena
/och vart finger /i fu-ullt språng
/över harpan /skena
/under klang och /sång.
Harpan /var förgylld och /grön
prydd med /myrten, tusen/skön,
med en /cherubim ut/målad,
prålad
/utav Hoffbros /vackra-a rön.}

{2* Harpans klara läten
rör till andakt var person
ifrån herdars säten
upp till gudars tron.
'1 Världen blir förgäten,
hjärtat blöder vid var ton;
själva änglafjäten
känns i själn, och hon
gav nu Movitz dubbel prakt:
när han sjöng mot avgrunds makt,
slog ackordet efter noten,
foten
hördes inte stampa takt.}

{2* I sitt stoft med tårar
Movitz ligger lik - må gjordt!
Vem dess hjärta sårar,
i min sång blir sport.
'1 Kör i Bacchi fårar
upp till Fröjas myrtenport,
när du dig uttorkar
någon brud så fort!
Drick ej mera än du tål;
tänk på dina göromål,
på din Kloris där hon ligger
pigger,
visar dig sin blomsterskål!}

{2* Movitz ville blänka 
uppå Astrilds vädjoban,
råkte på en änka,
väl försökt och van.
'1 Lat och full, kantänka,
låg där Movitz hela dan:
honom lyfta, sänka
måste ske med kran. -
När han nu - förstå mig väl -
skulle eldas i sin själ,
somna han mot väggen krumpen,
trumpen
som en gammal Bacchi träl.}

{2* Bröder, om er lyster
till att veta vem hon var,
så är hon en syster
till bror Bredströms far,
'1 eljest blek och tyster,
sävlig uti tal och svar,
men förträffligt yster,
när hon bröllop har...
Saken blev nu slutligt den:
Movitz gav hon djävulen.
gråter,
spelar psalmen om igen.}