Log in

Username:
Password:

C M Bellman:

C M Bellman

  1 2 3 4

ludi
# No 39:

{
Alt förvandlas, alt går omkull! :||:
Gubben Moses han hvilar trötter,
Aron kaller om sina fötter.
Drickom graföl på deras mull! :||:

Gubben Moses det var en kar! :||:
Trots så bister som nå'n i Sverge,
Han slog taflorna uti berge;
Säj mig då om han nykter var. :||:

Gubben Moses för tusend år, :||:
Han slog tappert, som man fått höra,
En Egyptisker man vid öra,
Så han tumla. Men drick, gutår! :||:

Gubben Moses, en präst med horn, :||:
Lefde hurtigt, sin kappa svängde,
Dog dock ärligt, och sig ej hängde,
Som en ann' för en tunna korn. :||:

Konung Pharao stod sig slätt: :||:
Intet bränvin i Kunga huset;
Eljest Moses nog uti kruset
Hade glömt både lag och rätt. :||:

Gubben Aron han var så där; :||:
Men han gjorde dock bäst miraklet
Bakom skärmen i tabernaklet,
Där han smutta och drack så här. :||:

Gubben Aron ock därför fick :||:
Sig en bjällra just bak i nacken;
Kling sad' den när han damp i backen.
Gubbar klinga och drick och drick. :||:

Nå må göra då, Moses skål! :||:
Chorus ropar at du var rasker;
Fader Aron det var en Tasker.
Låt oss klinga med glas och bål. :||:

Men vi lefva i annan tid, :||:
Andra hjertan och andra tankar!
Hurra lustigt! töm krus och ankar;
Låt oss dricka, det blir därvid. :||:

Ring nu samman med glas och krus! :||:
Moses får nu en krans på hjessen;
Här är grafven och här processen;
På hans aska vi ta et rus. :||:
}


<[LA]=C, 2:>
(3* So3So /do So3Fa Mi3Re '1 /Re Do Mi3So /SoFa Fa3Mi Re3Do /Re e TI3Do (2* /Re Re3Fa Mi3So /SoFa Mi '1 Re3Do) '2 /Re Mi '3 /Do o)
ludi
# No 40:

{
Ahasverus var så mägtig,
Med en Persisk krona prägtig;
Ja, hans riken voro, drick kära du,
Hundra tjugo sju.
Ahasverus satt så guldgul och sur,
Som et lejon i en jungfru-bur;
Vällust var hans ära.
Låt oss nu förtära,
Och vår flaska töma ur.

Slottet fullt af härligheter,
Och skarlakan til tapeter;
Bänkar voro där af bara gull,
Aj aj aj lull lull!
Stort calas nu uti Susan var,
Jämt ett hundra åttatio dar;
Kungen sjelf tractera.
Lät oss dricka mera;
Lät oss klinga par om par.

Ahasveri bord det prålar;
Vin bars fram i gyldne skålar;
Spicke skinka, härlig sommar mat,
Låg på silfverfat.
Liksom hos vår Konung plägar ske,
Fick Landshöfdinge och Öfverste
Vid hans tafel spisa.
Sjungom nu vår visa,
Lät oss vänligt hjerta ge.

Man ser af de helga skrifter,
Ahasverus han var gifter,
Drottning Vasthi hette hans gemål;
Drickom hännes skål!
Hännes Majestät i Persien
Bröt mot Kungen som sin ägta vän;
När han ville leka,
Börja hon at neka;
Mången gumma gör så än.

Kungen uppå sjunde dagen,
Utaf vin och kärlek tagen,
Skickar sina två Camrerare
At sin Drottning be;
Gud nå den som när han flickan ser,
Ej går sjelf men skickar sin Camrer;
Den är att beklaga.
Lät oss glasen taga,
Lät oss dricka mer och mer.

Drottning Vasthi vil ej lyda,
Låt en ann sin krona pryda;
Pigan Esther fick en gyldne skrud,
Blef en Kunga-brud.
Hon had' en Cousin Mardochai;
Judar äro skälmar, veta vi.
Skål för gamla Juden!
Skål för unga bruden!
Skål för hela frieri!

Juden satt vid Kungens trappa,
Släpte flickor in som klappa;
Lagom sysla för en Jude nog,
Jungfru-bur och krog.
Två Camrerare vid dörren stå,
Hviska at de skulle Kungen slå;
Saken sig förvärrar,
Och de gode herrar
Blefvo hängde båda två.

Hör nu på hur Drottning Esther
Böd til måltids många gäster;
Sjelf hans Exellence Herr Haman kom.
Gubbar drickom om!
Ahasverus drack och Ester gret;
Skönhet gör i verlden stor förtret.
Haman med ducriner
Sig i galgen svänger,
Pussig, stinder, blå och fet.

Ahasverus ful och bister,
Såg sin Premier-Minister,
I en galge femti alnar hög;
Säj mig om jag lög.
Juden sen som Kungens bästa vän,
Svängde sig i purpur-mantelen,
Med en gyldne krona,
Vacker hufvud-bona.
Låt oss dricka, drick, ja men.

Si så ser man verldens snara!
Höghet ofta står i fara;
Lyckans tempel är en hisklig brant,
Är det icke sant?
Stolte Haman rep och mössa bär,
Sådan hufvud-bonad gör besvär.
Ahasveri lära,
Dricka och förtära,
Är det enda jag begär.
}


<[Do]=C, 2:>
(/dore mido TiLa /LaSo So o /FaSo LaFa MiRe /ReDo Do o /dore mido TiLa /Ti do3do re /mi3do Ti La /So o o /SoLa TaSo FaMi /Fa FaSo La /LaTi doLa reTi /So oLa Ti /dore mifa somi /fare miTi doSo /LaFa MiRe DoTI /Do o o)
ludi
# Sång Nr 41. Om den sköna och dygdiga Susanna:

{
Joachim uti Babylon
Hade en hustru, Susanna...
Töm vår kanna - ://:
skål för dess person!
Joachim var en genomärliger man,
frun lika ärliger också som han:
fru Susanna ://:
många hjärtan vann.

Tacka vill jag Joachims fru -
skål för var dygdig maka!
Låt oss smaka ://:
denna saften nu!
Klinga med glasen, låt oss sjunga i kor,
gosse, flicka, gubbe och mor,
låt oss sjunga! ://:
Skålen är så stor.

Joachim var för riker spord,
kunde trakten sin nästa,
ge till bästa ://:
vid ett dukat bord.
Frun uti huset vann så mycket behag;
hungriga friare varendaste dag...
Hurra, gubbar, ://:
i så lustigt lag!

Käraste bröder hör nu då på
vad den frun månde hända!
Två upptända ://:
kring om henne gå.
Gubbarna flåsa, krypa tyst om varann -
skönheten fanns just där kärleken brann.
Fru Susanna ://:
trogen var sin man.

Joachims trädgård var med maner:
lusthus, tapeter av siden!
Middagstiden ://:
gick Susanna ner.
Ekar och lindar stodo runt om en damm -
Sköna Susanna hon plaska och sam.
När hon plaska, ://:
skymta liljor fram.

Neruti blomstergården nu
gingo allena två bovar,
slogo lovar ://:
kring vår lilla fru.
"Hej", sade boven till den andre så slem,
"hej, det är middag - kom låt oss gå hem!"
Två kanaljer ://:
i varenda lem!

Väl förstår man gubbarna nog
vad de hade i sinnet:
vita linnet ://:
ögat lätt bedrog.
Ögat drog hjärtat, men Susanna drog allt:
lås var för porten - det var så befallt...
Hurra, gubbar! ://:
blodet bliver kallt.

Så var sakens sammanhang -
himlen Susanna belöna!
Bland de sköna ://:
har hon dubbel rang
Klinga med glasen, låt oss leva väl!
Vackra små hjärtan uti tankar och själ!
Låt oss dricka ://:
utan larm och gräl!
}


<[LA]=C, 100/60:>
(/DoDo DoReMiFa /SoSo So /LaaLaTi dooTiLa /La So 2* /FaFa FaFa /MiMi MiMi /ReRe ReRe /Do o '1 /SOOSOSO SOLATIDo /ReeReRe Re /DooDoDo DoReMiFa /SooSoSo So)

ludi
# Sång Nr 42. Om Judith:

{
/Judith var en /riker änka...
/Kors, det talet /låter stort!
/Hopp i brudsäng, /kan man tänka
/har hon ofta /gjort.
Men /nu sover /Judith -
ja, /låt henne /sova!
/Ej är för/budit
hjäl/tinnor att /lova,
{2* ja, /fö-ör Ma-anasses /fru
<chör> '1 vi /kli-inga-a, jag och /du!
'2 vi klinga /jag och /du!}

Judith var utav naturen
liten, knubbig, röd och vit -
vackert barn i jungfruburen,
värd en nattvisit.
Men nu sover Judith,
och vi ännu leva.
Ej är förbudit,
små döttrar av Eva,
att dricka hennes skål...
Drick, Chloris, vad du tål! ://:

Far Manasse, hennes maka,
dog vid sexti år omtrent...
Gubbar, saften, som vi smaka,
är ju excellent?
Men nu sover Judith,
och vi äro raska.
Ej är förbudit
att hedra dess aska.
Manasse, gubben, dog
där han vid ladan stog. ://:

Gubben gick med bara magen,
på sin åker kornet skar:
av stark hetta mitt på dagen
dödde kära far.
Men nu sover Judith -
Manasse är döder.
Ej är förbudit
för oss, kära bröder,
att sjunga Judiths lov...
Sov sött, hjältinna, sov! ://:

Nu var mycken sorg och fara
runt omkring Bethulien:
Holofernes med sin skara
var ej landets vän.
Men nu sover Judith -
låt sova den sköna!
Ej är förbudit
dess hjässa att kröna.
Men ett mitt hjärta skär:
dess krona blodig är. ://:

Judith gick som en hjältinna
juda barn till ett försvar.
Abra, hennes tjänarinna,
vin och olja bar.
Men nu sover Judith
helt tyst i sin gömma.
Ej är förbudit
vår flaska att tömma.
Så drick, min granne, då -
låt vår hjältinna gå! ://:

Vinets kraft och kvinnotårar
elda Holofernis blod:
lilla Judith honom sårar,
tar hans livs klenod.
Men nu sover Judith,
som blotta en klinga.
Flickor, förbudit
ett hjärta så stinga!
Men Holofernes - hör -
i Judiths armar dör. ://:

Holofernes hela natten
legat drucken i paulun.
Judith kom - han kände patten
på den lilla frun.
Men nu sover Judith,
som högg'en vid öra.
Alltid förbudit
en flicka så röra!
Fru Judith, skön och rik,
vår tids mamseller lik. ://:

Holofernis bussar hoppa -
Judith kom med lagrar täck.
Pigan Abra huvut stoppa
i en gammal säck.
Men nu sover Judith:
hon orkar ej tala.
Huvut var ludit,
och blodet det skvala -
ett spel med blodig trumf.
Se Judith i triumf! ://:

Judiths stoft uti en masse
finns bland våra fäders ben.
Holofernis och Manasse
äro multna ren.
Men nu sover Judith,
och saken må glömmas!
Det är dig budit
att flaskan skall tömmas:
ja, för Manasses fru
så klinga jag och du! ://:
}


<[do]=G, 100/60:>
(/domi 2* remi /fami sofa /mire doTi '1 /doSo So /Somi '2 /do)
(hdo 2* /mi redo /so SoLa /Ti LaSo /do '1 Do '2 dodo)
(3* /doTiLaSo LaTi '1-2 /do odo '3/dore mifa /so Ti /do o)


ludi
# No 43:

{
Adams skål, vår gamla far!
Du en hedersman vist var.
Skinböxor, kappa.
Kära Grand' pappa!
Du och Eva
Viste lefva,
Och i glasen nappa.

Fru mor Eva om du skull'
Stiga upp nu ur din mull,
Skulle du dricka,
Jäspa och nicka,
Röd och sköner;
Dina söner,
Flaskan til dig skicka.

Salig Malin, Pål och Per
Hvila från alt verlds besvär,
Hvar i sin gömma.
Det månd' oss ömma;
Låt oss dundra
Som sju hundra,
Och vår flaska tömma.

Salig Noach med sin Fru
Sofva sött och hvila nu;
Sofve de båda
Fria från våda!
Låt oss dricka,
Muntra, qvicka,
Och vårt lif beskåda.

Bara en är til af dem
Som bodt i Jerusalem,
Skomakarn gamla
Som måste famla
Kring med lästen,
Säger Prästen,
Tils vår verld skal ramla.

Gamla helgon, pick och pack,
Fly från mig med tusend tack;
Bacchus min fader
Han gör mig glader,
Där Han andas,
Rättlig blandas
Lyckans fagra blader.

Slå då glasen fulla i,
Bort med verldens bryderi,
Ängslan och nöden,
Och sjelfva döden!
Goda magar,
Glada dagar,
Blifve våra öden!
}


<[do]=F, 2:>
(/soso soso lala la /so3la sofa mire do /fa mire mi do /fa mire mi do /dore miso dore miso /sofa mire do do)
ludi
# No 44:

{
Gamle bror Jockum, klang vid denna rågan!
Hur mår din täcka fru! - Hvaba?
Tackar ödmjukast för god efterfrågan,
Efter omständigheterna.
Ja, ja, ja, ja! jag må vist gråta. -
Kära bror Jockum lilla! - Innan kårt
Så blir all ting för mig en gåta;
Jag kan aldrig Mor förlåta. -
Strunt! tag dit glas, slå sorgen bort.

Hvad är det då som dig så hjertligt söker?
Posito litet kärleksgnabb. -
Nej, när på Nobis jag min pipa röker,
Måste jag höra jämt begabb.
En visar Jockums gamla panna
Skrattar i näfven, gluttar och ser ner,
Så at jag just, ja vid min kanna,
Just har lust den karln förbanna. -
Hå! bagatell, hvad är det mer!

Men à propos ä flera än den långa
Som vältra sig i din Paulun? -
Ja, Gunstig bror! de äro många, många
Fler än i bolstren finnas dun.
Gråten står mig i halsen broder. -
Hå, hå! hvad dricker du för sort? hå hå!
Häll på af dessa Viners floder. -
Snart jag står vid Charons roder -
Hå, Bagatell! drick du ändå.

Men säj, bror Jockum, plär hon ej dig klappa,
Ge dig en kyss när du går ut? -
Å, jo hon säjer: Pappa lilla Pappa,
Blif intet kall, tag din Surtout;
Skrufvar Peruken tätt kring öra;
Men, uti pannan har hon mycket gräl.
Kära bror, hvad skall jag göra? -
Med din Rörom såckret röra,
Dricka i botten och må väl.
}


<[do]=B, 2:>
(So LaTi /do do doTi LaSo /do do Mi MiMi /Fa Fa So So
/Do o So LaTi /do do doTi doLa /re re Ti TiTi /do do re re
/So o So doTi /La So Fa Mi /La So So LaTi /dore mido fa mi
/re hre fare mido /doTi LaSo fare mido /doTi LaaSoh So LaTi
/do fa re so /do o So LaTi /do fa re so /do o)
ludi
# No 45:

{
Om ödet mig skull' skicka
En skön och dugtig flicka, :||:
At med sitt pip och qval
Mit öma bröst bedra;
A a a a
Jag skull ej som andra göra,
Efter folkets sqvaller höra,
Den hänne ville röra,
Skull' mig betala bra.
Ha ha ha ha :||:
Den hänne ville röra
Skull' mig betala bra.

När hon gick ut til andra
Så skull' jag hemma vandra :||:
Emellan Skafferi och Källarsvaln, hvaba?
A a a a
Jag skull' intet bry min hjerna
Om den prydnad hon mig ärna,
Blott Bacchi saft och kärna,
Flöt i Buteljerna.
Ha ha ha ha :||:
Blott Bacchi saft och kärna
Flöt i Buteljerna.

Om hon mig sängen neka,
Ell' ut åt dörren peka, :||:
Det kosta kanske på – men Mor hon vill så ha.
A a a a
Om de främmande, kan hända,
Med Pistolerna upspända,
Mig kasta öfver ända,
Hvad skull' jag göra? hva?
Ha ha ha ha :||:
Mig kasta öfver ända
Hvad skull jag göra? hva?

Där kommer till exempel
En andlig man ur Tempel :||:
Som med en vördig min drar af sig handskarna;
A a a a
Som han är en man af värde,
Och jag trifs ej bland de lärde,
Så går jag mina färde
Och lämnar tofflorna.
Ha ha ha ha :||:
Så går jag mina färde
Och lämnar tofflorna.

Och sen af garnisonen
Kom den och den Baronen, :||:
Min hatt i fenstret såg, bland andra hattarna,
A a a a
Och jag skulle blott bejaka
At jag sofvit hos min maka,
Helt säkert jag mig staka,
Och stode Chapeau-bas.
Ha ha ha ha :||:
Helt säkert jag mig staka,
Och stode Chapeaubas.

En an gång kunde hända,
Jag ville hem åt vända, :||:
Och ljuset ännu brann emellan luckorna,
A a a a
At min Ängel börja spotta,
Mig båd' prygla och hundsfotta,
Och kanske ur sin potta
Gaf mig et cetera.
Ha ha ha ha :||:
Och kanske ur sin potta
Gaf mig et cetera.

Men säj på tro och ära,
Säj, kan man mer begära, :||:
Än at jag sjelf ser bort och håller ljusena,
A a a a
Sen när jag dem sjelf insöfver;
Kanske om jag då behöfver,
Knapt et glas vin blir öfver
För mitt besvär – hvaba?
Ha ha ha ha :||:
Knapt et glas vin blir öfver
För mit besvär – hvaba?
}


<[Do]=D, 2,1:>
(So /(do)*4 /do (Do h Mi /Fa Re So Fa /Mi)*2 Do h So /(So)*4 /So o o Ti /do La Fi Re
/So o Ti i /do o Fi i /So o h SoFa /(Mi)*4 /Fa Fa h LaSo /(Fi)*4 /So So h Mi
/Fa aSo LaSo LaFa /Mi iFa SoFa SoMi /Re eMi FaMi FaRe /Do o h h
/(Fa)*4 /(Mi)*4 /(Re)*4 /Do o h Mi /Fa So La Ti
/(do)*3 2* mi /fa re do Ti /do o h '1 hMi /FaMi FaSo LaSo LaTi
/do do o)
ludi
# Sång Nr 46. Om Mollberg och Camilla:
{
BACCHANALISK PASTORAL,
dedicerad till herr kapten D a n i e l K e m p e n s k ö l d.
Un roman, sans blesser les loix ni la coûtume,
peut conduire un héros au dixième volume.
Boileau.


<Mollberg>
/Hur du dig /vänder
och /plirar och /ler,
/Tanken du /tä-änder
/än lägre /ner.
/Foten är nätt;
/gången är lätt,
/ögonen blå.
<Camilla>
/"Så!"
<Mollberg>
/Och dina /hä-änder
/mjuka och /små.

Säj, min Camilla,
säj ja eller nej!
Hjärtunge lilla,
vill du, så säj?
Damon han går
i dina spår
liksom en skytt
<Camilla>
"Pytt!
Er allt inbilla
är inget nytt."

<Mollberg>
Fritt er förtreta
min nådiga ni!
Fruntimren heta,
och likaså vi.
Men minns ändå
hur i en vrå
han kysste dig...
<Camilla>
"Tig!"
<Mollberg>
Fåfängt att streta -
följ nu med mig!

Tillåt mig fråga:
vart ämnar hon sig?
Glöm Damons låga
och tänk på mig!
Vad innebär
knytet, det där
du med dig för?
<Camilla>
"Smör
Och till full råga
fin maglikör.

Mollberg, nej, söta,
nej släpp min person!
Jag går att möta
vår Celadon.
Knytet är hans
med pomerans,
löjor och nors,"
<Mollberg>
(Kors!)
<Camilla>
"färska och blöta
ur havets fors."

<Mollberg>
Vad det skull smaka
på fisken en tår!
Kom, flaskan skaka,
låt den bli vår!
Jag ligger här;
lägg dig du där!
Vill du så säj?
<Camilla>
"Nej,
vår Damons maka
kniper du ej!"

<Mollberg>
Om hon berömmes,
Camilla, så minns,
färgringens gömmes
bäst som den finns.
Kärlekens kval
i en pokal
dränkes galant.
<Camilla>
"Sant -
och trohet glömmes
vid glasets kant..."
}


<F-dur, {Grazioso}>
('1 /Do Mi Do /TI Re TI /Do Mi Do '2 /Mi MiFa So /Re ReRe Re /Mi MiFa So 2*/Re e e /Do Mi Do /So Fa Mi /Re Do TI /Do o o)

ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 47. Bacchi Proclama:

{
Bacchus snyfta, gret och stamma
I Concursen där han satt,
Och sitt fluidum anamma
Ur sin fordna gyldne tratt,
Då vid tunnan
I skymunnan,
Stod en Nalle i sitt hörn.
Bacchus böd de bästa sorter
Öl och Porter
Åt sin Björn.
Hur han där glamma
Om ett och det samma,
Och rusta och damma
Med Björn;
Viste han sit Proclamma. :||:


* * *

Hur han bläddra, hur han tumma
Rådstu-Rättens Protocoll,
Fick han Debet i full summa,
Och i Credit netto Noll;
Hvad han ägde
Mindre vägde,
Än hans minsta hufvud hår.
Litet Bischoff stod i glaset,
Och kalaset
Slöts i år
Tunnan var rutten,
Och ölet i putten,
Och strunt hela tutten.
Gutår!
Och därmed slöts Bankrutten. :||:
}


<[Do]=C, 2:>
(2* /SoSo Lado Tire '1 dodo '2 do)*2
(/(domi rere)*2 /doTi LaSo LaFi So)
(2* /dodo LaLa rere '1 TiTi '2 Ti)
(/(miredo)*4 /(miredo)*2 re e)
(/SoodoTi Lare Ti do)*2
ludi
# Sång Nr 48. Om handlingarna rörande Bacchi konkurs:
<G-moll, {Adagio}>
(hhMi 2* /LaSeLa doTido /miire doodo /remire redoTi /LaLaLa '1LaaMi '2Laado)
(/Tidore doTiLa /La SeeMi /LaSeLa TiTido /doTii iiMi /LaSeLa doTido /miire doodo /remire redoTi /LaLaLa La)

(& II Bacchi bouppteckning:

No/vember, den femtonde /da-agen,
ett/tusen sjuhundra och /åttiotre,
blev /Bacchi konkurs före/ta-agen
av /samtlige rådmän och /borgmästare.
Hos /mutter på Rostock vid /bordet
så /fromt vid den uppgå'nde /so-oln,
hög/ädle herr preses tog /o-ordet
och /hängde sin scharla/kanskappa på stoln.

Kring rundeln av bordet utbredes
inteckningar, panter, kontrakter och köp.
Av krögare krögare leddes:
den ena han hicka, den andra han söp,
den tredje plakat, liksom denna,
han stod där med ögonen hop.
Notarien formera sin penna,
men stack henne miste i krögarens stop.

Herr preses, med skorpan i truten
och lagboken bredvid sin pontaksterrin,
fant rätten nu vara fullsuten
och parten tillstäds på beramad termin.
Alltså med en sup han nu varna
den nakna vår Bacchus på ed.
"Gesundheit, I ädle lagfarna!"
sa preses och ragla med klubban på sned.

Bror Mollberg, kurator ad litem,
framsträckte patentet, och däri befanns
i fast en ölkanna och item
i löst en halvankare god pomerans,
som, fast den fanns redan utdrucken,
togs upp till sex daler kontant,
en dito butelj, något sprucken,
som just till det högsta togs upp till en slant.

Av klädespersedlar alls inga,
förutan den väst, däri Bacchus nu står.
"Kling, klang!" ropa preses och klinga:
"Det plagget i värde tolv öre... Gutår!
och dessa nedkippade hasor,
där tårna de hämta frisk luft,
med övriga paltor och trasor
kan intet värderas av mänskligt förnuft"

Sålunda värderat och skrivit,
och ingenting saknat... Hur sa ell va ba?
Och som vi med lagen förblivit,
så sjungom kamrater, nu lustigt hurra!
Strunt i mina björnars examen -
er tjänare dricker er skål!
Jag skänker er liv och lekamen,
blott punsch och citroner förgylla vår bål.
)
ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 49. Upskofs Utslag i Saken:

{
Som nu och emedan
Rätten funnit alla redan,
At Bacchi Parter
Tagit in så många qvarter,
At ej mer
Någon ser
Hvarken himmel, ny ell' nedan,
Alltså må
Saken då
Vila til och med til Fredan.
}


<[Do]=D, 2,5:>
(/do do TiLa /La So o /LaSo Lado Tire /do do o)*2
(/mimi mi i /rere re e /doTi domi redo /doTi Ti i /dodo do o /LaLa La a /TiLa SoLa TiSo /do do o)
ludi
# Sång Nr 50. Om handlingarna rörande bacchi konkurs 4:
{ Parternas inställelse på proklamadagen.}
<G-dur, Allegretto>
(2* MiiMiFa /So3Mi DooDoRe /MiRe '1 FaaMiSo /FaaMiSo TIITIDo /Re '2 LaSo /LaaSodo MiRe /DoohRe)
(ReSoReTI /SO3Re ReSoReTI /SO3So SodoTiLa /LaSoFaMi LaSoFaMi /MiRe MiiMiFa /So3Mi DooDoRe /MiRe LaSo /LaaSodo MiRe /Do)
{
Parterna syns kring Bacchus så röder -
domare sitta desamma som sist:
var en sin arm på ölbägarn stöder
under templets förgyllda list.
Du där längst in i vrån,
vad heter du, min son,
vad heter du, min son, som dig föder och göder?
"Utterqvist - jo, så heter jag, bröder!"
Vivat, vivat bror Utterqvist!

Ni där, betjänter, äldsta på staten,
hör, är det fredag, ell torsdag i dag?
"Nej, det är måndag", gissar kamraten.
Klang, fri måndag och lustigt lag!
Du där, med den halva skon,
vad heter du, patron,
vad heter du, patron, du, som skövlar faten?
"Jag heter W...z och skumpar för maten,
och instanserna känner jag."

Uff, si den där med pontak kring truten -
kors, hur han fröjdas i flickornas famn!
Ä'ke det du som pantat styrtuten
för vår Bacchus? Vad är ditt namn?
Skriv, skrivare - nå skriv!
Ditt namn, du usla liv,
ditt namn, du usla liv! Skuffa till'n och kör ut'en!
"Mörtberg mitt namn, från tullen förskjuten,
fordom tullnär i Simrishamn."

Än då den där, fullmäktig ty värre
för mor på Wismar vid Danto staket?
"Min principal så väl som min herre
prima regula juris vet."
Än namnet då?... Sitt ner!
"Det angår inte er."
Den blånan under ögat, i pannan det ärre...
"Bland advokater, fast bland de smärre
liksom ni, likaså tjock och fet."

Klang då, gutår! Låt klockorna klämta!
Domarna gäspa och himlen är blå.
Ännu en bål med fludium hämta
och låt parterna bara gå!
"Varthän då, med förlov?"
Ponera Kastenhof -
ponera vid en bål att där svettas och flämta?
"Alldeles rätt och, utan att skämta,
sen en kallsup där ovanpå!"
}

ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 51. Parternes Uprop och Edgång i Concursen:

{
Utterquist - Ja!
Mörtberg Hur sa?
Och du Bror W . . z räck alla fingrarna,
Tummen på glaset - Klang J Bacchi män.
Skranket igen.
Närmre min vän.
Läs nu efter mej som det vore pränt.
Gaf han er
Något mer?
Inte mer än tolf procent. :||:
Klang Utterquist!
Tack bror för sist;
Hvad har du borgat? Huru stor är summan Mörtberg?
Intet så stor,
Blott et par Skor,
Som han söp opp i höstas tror jag mest;
Item en Rock, dito en Väst,
Dito et par Byxor som skifta i grått.
Det var godt;
Fyll ditt mått,
Och var nögder med din lott. :||:

* * *

Du med grå rock
Hjulbent och tjock.
Tungfotad jämt och pirrögd som en bock,
Släpp fram Bror W . . z med Documenterna.
Klang det var bra!
Vivat! hurra!
Tummen uppå glaset, läs efter mej.
Hvad vill du
Säja nu,
Huru stor är fordran säj? :||:
Jo, alt i hop
Är för et stop
Bästa Sötkummil och en bål med Pomeranser,
Dito en Kjol,
Noch en Fiol,
Dito en Stubb i trasor lapp på lapp,
Item en käpp, dito en Knapp,
Dito et par Lakan som skifta i grönt.
Det var skönt!
Nu du rönt,
Hur vår Bacchus dig har krönt. :||:
}


<[Do]=C, 2:>
(2* Do Do3Do /Do o Mi Mi3Mi /Mi i So So3So /So oSo doSo MiDo /So o '1 mi mi3mi /mi ido mire doTi /La a (fi fi3fi /so o)* sore TiSo /mi redo Ti La (/So mire re mire /re mire redo TiLa)* /So o So So3So /So o Ti Ti3Ti /Ti i re re3re /redo Tido redo TiLa /So SO '2 (fa fa3fa /mi i)* doSo MiDo /La SoFa Mi ReRe (/Do LaSo So LaSo /So LaSo SoFa MiRe)* /Do o)
ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 52. Protocollernes Justering i Concursen:

{
<n1 = Här tömdes glasen>

Närvarande vid fluidum,
I Rättens stora rum,
Högädle Preses Bacchi vän!
Drick om igen,
Så Rättens respective män,
Och så Notarien,
Kämnären just den där, ja den,
Primarien.
Bjud parterna
I glasen ta,
Och Domar-klockan rör.
Nu Protocollet parten för
Justeras bör. :||:

* * *

Uplästes hvad i denna tvist
Anförts af Utterquist:
Hur han ej mer än han bekänt,
Fått tolf procent.
Sen hur han tuskat, hur han länt,
Och krånglat excellent,
På Bacchus et par skor förtjent.
Så där omtränt,
Vidkänt - ja visst.
Klang Utterquist!
Stig opp och gör så här. <n1>
Hvad Protocollet innebär
Justeradt är. :||:

* * *

Hvad anbelangar W . . zens stop,
Ren lögn är alt ihop;
Han sjelf utklunkat där han står,
Hvar enda tår,
Sötkummil sa du, du ditt får,
Väl sämre i dig går.
Du plundrar Bacchus än et år
Om du förmår
Vidkänt - och sant.
Bror W . . z, charmant!
En kallsup, klang mon cher!
Ditt Protocoll och ditt besvär,
Justerat är. :||:

* * *

Notarien anbefaltes sen,
At leda Bacchi män
Längst fram til Rättens stora Bål
Och Högtids prål,
Til andra glada göromål,
Til Fröjas dans och skrål.
Drick ropar Preses, drick en skål
Ur denna Bål:
Hvad ögat rör,
Hvad sällhet gör,
Och hjertat ömt begär!
Vårt Protocoll nu ungefär
Justerat är. :||:

}


<[LA]=C>
(2* do /do So So Mi /Mi Do Do SO /Do o Re e
'1 /MiRe MiFa Mi '2 /Mi i i)*2
(So /So do do Ti /La re re do /Ti i do o
redo TiLa So re /re mire redo Tido /doTi LaTi Soo LaTi
/do o re e /do o o)*2
ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 53. Särskildt Votum af Rådman Christ. Wingmark:

{
Som af Handlingarne, Bröder,
Syns hur intricat
Brodren W . . z sin fordran stöder
Blott på prat,
Och nu alldenstund som saken
Är så delicat,
At man näpplig funnit maken
Surrogat;
Alt så
Får gå
Med alt ihop til Kungs;
Och vivat Bacchi göromål!
Men ach!
Mer Rack
Och Pontac i vår bål
Se här et glas med rågadt mål.

* * *

Såleds meo voto, mera
Stadgar ej vår lag;
Lätt då Bacchus få cedera,
Så gör jag,
Den som intet har Contanter,
Må, om han är svag,
Borga fritt på ur och panter.
Vin i dag!
Men du,
Hör nu,
Din skål vid glaset sjungs,
Och vivat Bacchus Vinets Far!
Men känn,
Min vän,
Den Punschen han är rar;
Se här en saft så varm och klar,
Således meo voto, mera
Stadgar ej vår lag;
Låt då Bacchus få cedera,
Så gör jag.
}


<2,5:, [LA]=C>
(#A: <[Do]=C> 2*MiFa /So So La Ti /do o mi i /La a '1 re do /doTi LaTi So '2 Ti i /do o o)*2
(#B: 2* Ti /do o o Se /La a a La /Ti i '1 i La /Se Fi Mi '2 Se e /La a h)
(#C: 2* Mi /TI I I TI /Do o o La /Se e La a '1 /TiLa Tido Ti '2 /Ti i i)
#A*2
ludi
<{ HANDLINGAR RÖRANDE BACCHI CONCURS. }>

# No 54. Rådstu-Rättens Voterings Protocoll och sluteliga Utslag i Concurs-Tvisten emellan Bacchus och des Borgenärer:

{
I närvarande Parter,
Som i Concursen äga rätt och talan,
Som med dom och lagfarter
Knipt rubb och stubb ur sjelfva källarsvalan;
Ingen invändning mer at göra,
Quæstio an? är nu denna,
At vi prompt, som vi alla böra,
Fri vår Bacchus bekänna.
Lef vår Broder,
Vår Bacchus fri,
Så fri som vi!
Hvad säger ni?
Oui, oui.
Låtom oss nu vara glada,
I hans varma floder bada,
Hvar med sin flicka,
Hvar i sin ficka
Hafva något i.

* * *

I anledning af saken,
Så är nu bara sjelfva hufvud frågan,
Om Herr Preses är vaken,
Och om han uti dryckjom har förmågan,
At han dommen ej annan målar
Än lagstiftaren menar,
Eller om han för några Bålar
Sig med Parten förenar.
Ja! skrek Mörtberg,
Hej fylleri!
Det må så bli,
Släpp Bacchus fri,
Och häll uti.
Låtom oss i nya Bålar
Se hur morgonstjernan strålar.
Klang Creditorer!
Klang Debitorer!
Klang hvad sägen J?

* * *

I anledning af lagen,
Och Rättgångs Balkens tjugufemte mening,
Bör ske uprop på dagen,
Jämt fjorton dagar mellan hvar förening.
Paragraphen är ren och tydlig,
Hur du bläddrar och söker;
Medlertid märk nu huru prydlig
Bålen sqvalpar och röker.
Ja! skrek W . . zen,
Nå fan fari
Filuteri
Och Vingleri!
Hur ska det bli?
Huru går nu med Crediten?
Strunt, sa Bacchus, i den sk . . . n
Den är i putten,
Strunt i hela tutten.
Men hvad sägen J?

* * *

I anledning af detta
Och meo voto, falli ralli ralla,
Ropa W . . zen med rätta,
Bär hit en dugtig kallsup Uddevalla. -
Hvad är sen ditt petitum Broder,
Vill du ha oss at gråta?
Eller vill du i vinets floder
Nu vår broder förlåta?
Nej! skrek W . . zen,
Platt intet, nej;
Det händer ej,
Och huru hej! -
Men kära säj
Har ni något mer att bjuda?
Klang! jag gapar som en ruda;
Safterna klarna.
Ädle Lagfarna,
Säj, hvad säjen J?

* * *

I anledning af bristen,
Så finna vi vår Bacchus bör cedera.
Glaset tomt, Tunnan gisten,
Och ingen droppa fins i Bålen mera;
På ny räkning vår Bacchus borgar,
Och vi borga tilbaka,
Ur hans kittlar och ur hans korgar,
Bästa drufvor som smaka.
Rigtigt, Rigtigt!
Och ny Credit,
Och ny Debit;
Bär bara hit,
båd rum och sprit.
Lät oss våga hvad vi kunna
At uphjelpa Bacchi tunna,
Töm alla måtten
Rent uti botten.
Men hvad sägen J?

* * *

J närvarande Parter,
Som i Concursen äga rätt och talan,
Som med dom och lagfarter
Knippt rubb och stubb ur sjelfva källarsvalan;
Ingen invändning mer at göra,
Quæstio an? är nu den denna;
At vi prompt, som vi alla böra,
Fri vår Bacchus bekänna.
}


<[La] = A, 2:3>
(/LaTi do TiLa /Ti MiFi SeMi /LaSe LaTi doma /mi Mi h)*2
(/dore mi redo /TiLa Se La /Tire do TiSe /La La h)*2
<[do]=[La]>
(/so o fa /mi do3mi re3Ti (/do o3mi re3Ti)*3 /do o h /SoLa Tido remi /fa re h /dore mifa sola /so mi h /so mimi mimi /fa rere rere /mido mi re /do o o)
ludi
# No 55. BAGGENS-GATAN:

{
Mollberg höll flaskan och Bredström satt mitt emot i dörrn,
Klädd i sin randiga hemväfda råck och väst;
Klacka en toffel, små pigorna nicka i hvart hörn,
Gubben han nicka och gräla med pryl och läst.
Utan för Bod-dörrn, min Bror,
På luckan himmelsblå och grann,
Vändes två målade skor
Emot hvarann;
I en grå och sprucken sky
Står en stöfvel stolt och spänd,
Underst syns en toffel vänd,
Vänder åt Bollhus gränd.
Mollberg ropa, skål mina dufvor okänd och känd,
Grek, Turkinna, Tatterska och Morjan!
Mot min flaska och mot skinn-förklä kring min länd
Astrilds pilar blänka som rödt saffjan.

* * *

Bredström klacklappa en stöfvel och än han smorde skon,
Karfva sin rulle, sjöng visor kring hela plan;
Där bor, sjöng Bredström, den tjocka Malena bred i ron,
Hon med rägnkappan och trasiga farbolan,
Hon Malena du vet,
Med Chirandollerna, - hva ba?
Breder i gumpen och fet -
Bor hon där? ja.
Har hon lika vacker hy?
Nej nu är hon ful och grå,
Hännes vackra ögon blå
Kunna ej mer förmå;
Där mitt öfver, högt öfver porten, ser du då?
Där bo flickor ända högt upp i vind,
I hvar säng så flissa och rasa två och två,
Under sång och kyssar på mund och kind.

* * *

A-p-pel-bomskan, - Nå stamma din hund, säj rigtigt ut -
Bo, bo, bo, bor hon där? - Ja, där står hon i dörrn,
Prydd med plumager, blå krage och grå Camlotts surtout.
Skörtena flägta med sniljor i alla hörn;
Toffeln framskjuter sin tipp,
Så hög röd som det röda lack,
Nedvikt, updragen på kipp,
Med snö-hvit klack;
Parasollen grön och ny,
Fladdrar stolt i Nymphens hand,
Förklä, bröstlapp, flor och band
Jämkar hon litet grand
Baktil göms den ljusbruna luggen ofta ibland
I en gammal urblekter Phaeton,
Fram i fronten glittrar en blomma, där en rand
Af små perlor framtittar någon gång.

* * *

Få, få, få, fåfängt at slippa i köket in. - Å jo,
Klappa på luckan och hosta och bulta på;
Katten i spisen han jamar och krafsar med sin klo;
Vist ä hon hemma, ja det ä hon, posito
Hör på Fidella i fälln,
Hon skäller uti canapén,
Vist ä hon hemma Mamselln,
Å längesen.
Här ä intet annat råd,
Bulta på och namnet säj,
Släpp bror Wingmark in och mej,
Söta min lilla nåd.
Lät upp dörren, här kommer nu ett herrebåd,
Si min sköna, här ä min hand och din;
Agta kjorteln, si hur han fladdrar i hvar våd;
Släck ut ljuset, nu ä min Lotta min.
}


<[Do]=F, 1:>
(2*/Do3TIDoo ReMiFa /LAALADoTIRe '1DoDoDo '2Do)*
(2*/So4FaMi FaaLaFaRee /SOLATI '1DoTIDoReDoo '2Do)
(2*/Do3ReMi4Mi4 FaReRe '1/SO3TIRe4Re4 MiDoDo '2/DooDoMiReTI Do)
(4*/SOODo MiiDo /ReeReFaReTI '1DooDoDoDoo '2,4Do '3DoDoDo)
ludi
# No 56. Nota Bene:

{
När jag har en plåt att dricka,
nota bene gott renskt vin,
och därtill en vacker flicka
nota bene som är min;
är jag nöjd av hjärtans grund,
nota bene blott en stund.

Ja vår tid är alltför härlig,
nota bene lite svår,
ovän uppå blod begärlig,
och förtjänsten slagen går,
mången tror sig fri och säll,
nota bene bagatell!

Lät då allt sin cirkel löpa,
men dock nota bene håll;
ålderdomen ej må stöpa
om mitt sköna till ett troll.
Vin och skönhet mig upprör,
nota bene tills jag dör.
}



<F-dur, Andante>
('1-2 /DoReMiFa SoSo /LaSoLaTi dodo '3 /FaMi ReMi /FaMi Re 3* /dooTiLa SooFaMi /FaRe Do)
ludi
# Sång Nr 57. Bacchi böne- och sententiebok, den
stirrande församlingen till tröst och styrko:


{
Sjung och läs nu Bacchi böner!
Se det våta titelblad,
där han tröstar sina söner
och gör en bedrövad glad...
Läs då, min granne! Hör klockorna gå!
Sjungom då alla, båd stora och små!
Kor: Gutår! Gutår!

Kära Bacchus, hjälp min maga,
giv mig min beskärda del!
Låt en sup mig ej försvaga,
låt min hjärna ha sitt spel!
Gör mig förnöjder till vatten och land...
Tag du, min granne, nu bok uti hand!
Kor: Gutår! Gutår!

Mig från törstig granne akta,
som vill titta i min bok!
Lär mig sjunga tyst och sakta
under världens tunga ok!
Lär mig förglömma båd sorger och kval
och i dig, Bacchus, blott hava mitt val!
Kor: Gutår! Gutår!

Fader Bacchus, om så händer
att ditt barn ej mer förmår,
men på gator, torg och gränder
som en skugga går och står,
värdes du barnet då själv till dig ta
och till friskt vatten det leda och dra!
Kor: Gutår! Gutår!

Låt mig ställa så min vandel,
att jag alltid har kontant,
inte tappa på min handel,
fast jag dricka skull bastant,
inte bli surögd och trumpen och tvär,
inte, min Bacchus, bli tokug och kär!
Kor: Gutår! Gutår!

Laga att, när vinet tryter,
jag ej sticken blir och arg,
ej mot världen mig förbryter,
inte snålas som en varg!
Lär mig att hedra värdinna och värd,
skönt jag var nykter och maten förtärd!
Kor: Gutår! Gutår!

Giv mig tålamod att vänta
tills man slagit för mig i!
Låt sen mina ögon pränta
hjärtats ro i fylleri!
Granne, var lustig och munter och kär!
Tiden och lyckan förglömma vi här.
Kor: Gutår! Gutår!

Se'n som jag fått allt fullkomna,
frisk som blomman i sin fröjd,
så låt mig då sakta somna
väl otorstig och förnöjd!
Låter oss bedja som Bacchus oss lärt:
leve då allt vad som hjärtat har kärt!
Kor: Gutår! Gutår!

}


<[La]=F, 1,3:>
(LaLa /mimi reemifa /mimi LaLa /Ti3re doTi /La)*2
(2* miifaso /doododo '1 reemifa /mi '2 miredoTi /do oLa /mi iSe /La)
ludi
# Sång Nr 58. Om Stadshagen:

<[LA]=C, 2,5:>
(#H: 2* Mi /Fa Re So Mi /La a a FaRe '1/TI TI Do Do /ReDo ReMi Re '2/Do Do ReDo ReMi /Do o o)
(2* do /Mi Mi Fa Fa '1 /SoFa SoLa So '2 /So o o)*
#H

<{ PASTORAL, dedicerad till herr grosshandlaren Erik Noër. }>
{
Nej, fåfängt -- vart jag ser
ej minsta nymf ger ögat ro,
och ej i grus och ler
en klacklapp av en sko:
ej visar mig en täck bergère
sin fot, i språnget blyg.
Vad ser jag... toffeln ligger där
förutan övertyg!

Fast soln vart tak förgyllt
vid tusen fåglars morgonsång,
syns ändå ingen skylt
på minsta krögarstång.
Ack, hade Fredman blott förlag,
sågs här i vart ett hörn
en målad kanna med beslag
och på dess lock en örn.

Ja, vart jag vänder mig
emellan gropar, kärr och dy,
förvillad är min stig,
och alla nymfer fly.
Vem hör min sång från denna sten
på en så sumpig plan?
Blott skatan på den torra gren
och kråkan där i gran.

Syns åkerns gyllne prål
nedbugnande vid vädrens sus?
Hörs skördemännens skrål
bland liar, glas och krus?
Nej, fåfängt söks en stackad volm,
och ingen lyra hörs,
fast vägen bär till Drottningholm,
dit sånggudinnan körs.

Nej, vid min klagoton
jag bromsars trumpna mummel hör.
På klippan råmar kon
och tjuren nedanför.
Vid trädgårdsgrindens brutna led
sig hästen stjälpt så matt -
den där, som nyss så modit red,
nu snarkar utan hatt.

Vad skvalpning i var stig,
tallkottar, stickor, ris och barr!
Där uven gruvar sig
vid gamla stammars knarr.
Ej plockar herdens trogna hand
åt lilla sin Jeanette
ur dessa tuvors skvalp och sand
en enda bröstbukett.

Så sitte längre hin
här törstande, och inte jag!
Glatt hjärta och gott vin
är livets sammandrag.
Du, som från släp och gräl och tvång
till Bacchi vinpress går,
sjung här din rätta frihetssång!
Ditt glas islaget står.

}

  1 2 3 4