# Sång Nr 46. Om Mollberg och Camilla:
{
BACCHANALISK PASTORAL,
dedicerad till herr kapten D a n i e l  K e m p e n s k ö l d.
Un roman, sans blesser les loix ni la coûtume,
peut conduire un héros au dixième volume.
                        Boileau.


<Mollberg>
 /Hur du dig /vänder
 och /plirar och /ler,
 /Tanken du /tä-änder
 /än lägre /ner.
 /Foten är nätt;
 /gången är lätt,
 /ögonen blå.
<Camilla>
 /"Så!"
<Mollberg>
 /Och dina /hä-änder
 /mjuka och /små.

 Säj, min Camilla,
 säj ja eller nej!
 Hjärtunge lilla,
 vill du, så säj?
 Damon han går
 i dina spår
 liksom en skytt
<Camilla>
 "Pytt!
 Er allt inbilla
 är inget nytt."

<Mollberg>
 Fritt er förtreta
 min nådiga ni!
 Fruntimren heta,
 och likaså vi.
 Men minns ändå
 hur i en vrå
 han kysste dig...
<Camilla>
 "Tig!"
<Mollberg>
 Fåfängt att streta -
 följ nu med mig!

 Tillåt mig fråga:
 vart ämnar hon sig?
 Glöm Damons låga
 och tänk på mig!
 Vad innebär
 knytet, det där
 du med dig för?
<Camilla>
 "Smör
 Och till full råga
 fin maglikör.

 Mollberg, nej, söta,
 nej släpp min person!
 Jag går att möta
 vår Celadon.
 Knytet är hans
 med pomerans,
 löjor och nors,"
<Mollberg>
 (Kors!)
<Camilla>
 "färska och blöta
 ur havets fors."

<Mollberg>
 Vad det skull smaka
 på fisken en tår!
 Kom, flaskan skaka,
 låt den bli vår!
 Jag ligger här;
 lägg dig du där!
 Vill du så säj?
<Camilla>
 "Nej,
 vår Damons maka
 kniper du ej!"

<Mollberg>
 Om hon berömmes,
 Camilla, så minns,
 färgringens gömmes
 bäst som den finns.
 Kärlekens kval
 i en pokal
 dränkes galant.
<Camilla>
 "Sant -
 och trohet glömmes
 vid glasets kant..."
}

<F-dur, {Grazioso}>
('1 /Do Mi Do /TI Re TI /Do Mi Do '2 /Mi MiFa So /Re ReRe Re /Mi MiFa So 2*/Re e e /Do Mi Do /So Fa Mi /Re Do TI /Do o o)

