# Sång Nr 58. Om Stadshagen:

<[LA]=C, 2,5:>
(#H: 2* Mi /Fa Re So Mi /La a a FaRe '1/TI TI Do Do /ReDo ReMi Re '2/Do Do ReDo ReMi /Do o o)
(2* do /Mi Mi Fa Fa '1 /SoFa SoLa So '2 /So o o)*
#H

<{ PASTORAL,  dedicerad till herr grosshandlaren Erik Noër. }>
{
 Nej, fåfängt -- vart jag ser
  ej minsta nymf ger ögat ro,
 och ej i grus och ler
  en klacklapp av en sko:
 ej visar mig en täck bergère
  sin fot, i språnget blyg.
 Vad ser jag... toffeln ligger där
  förutan övertyg!

 Fast soln vart tak förgyllt
  vid tusen fåglars morgonsång,
 syns ändå ingen skylt
  på minsta krögarstång.
 Ack, hade Fredman blott förlag,
  sågs här i vart ett hörn
 en målad kanna med beslag
  och på dess lock en örn.

 Ja, vart jag vänder mig
  emellan gropar, kärr och dy,
 förvillad är min stig,
  och alla nymfer fly.
 Vem hör min sång från denna sten
  på en så sumpig plan?
 Blott skatan på den torra gren
  och kråkan där i gran.

 Syns åkerns gyllne prål
  nedbugnande vid vädrens sus?
 Hörs skördemännens skrål
  bland liar, glas och krus?
 Nej, fåfängt söks en stackad volm,
  och ingen lyra hörs,
 fast vägen bär till Drottningholm,
  dit sånggudinnan körs.

 Nej, vid min klagoton
  jag bromsars trumpna mummel hör.
 På klippan råmar kon
  och tjuren nedanför.
 Vid trädgårdsgrindens brutna led
  sig hästen stjälpt så  matt -
 den där, som nyss så modit red,
  nu snarkar utan hatt.

 Vad skvalpning i var stig,
  tallkottar, stickor, ris och barr!
 Där uven gruvar sig
  vid gamla stammars knarr.
 Ej plockar herdens trogna hand
  åt lilla sin Jeanette
 ur dessa tuvors skvalp och sand
  en enda bröstbukett.

 Så sitte längre hin
  här törstande, och inte jag!
 Glatt hjärta och gott vin
  är livets sammandrag.
 Du, som  från släp och gräl och tvång
  till Bacchi vinpress går,
 sjung här din rätta frihetssång!
  Ditt glas islaget står.

}
