Log in

Username:
Password:

C M Bellman:

C M Bellman

  1 2 3 4

ludi
# Sång Nr 19. Om döden och dess björn-natur:
{
Ack, /döden är en /faslig /björn:
han /kräver livet /varje ti-imma.
En /tätting och den /stolta /örn
de /måste samma /våld för/ni-imma:
{ allt /suckar för na/turens /lag.}*2
Men /Bacchus /ler - lik/så gör /jag.

Men, till exempel, om så sker,
att jag får stämning utav döden,
min livsrevers förfallen ser
och slut på mina glada öden,
så må det hända som det vill... ://:
Men förrn jag dör, så drick mig till!

Sen vill jag ställa an min färd,
att bara björnar sku mig bära.
En björn har jag till vän och värd,
och bara björnar bo mig nära.
Kom, björnar, kom i tripp och trav! ://:
Och Grimmen för min sorgprestav.
}

<F-dur, Andante, 2,2:, {Åkerström}>
(hSo 2*/DoRe MiFa /So La /So odo /TiLa SoFa /Mi Fa /So3Mi '1 DoSO '2 DoSo (/TIDo ReMi /Fa Mi /Re eSo)* /La Ti /do oFa /Mi Re /Do oh)
ludi
# Sång Nr 20. Om björnarna i begravningsprocessen:
{
/Mina björnar, /samlen eder
(/vita handskar /var perso-on,
/svarta kläder /med all heder
/och i näven /en citron)
/samlen eder /till att följa
/och att bära /tyst min bå-år -
/Pimpinella /skall nog skölja
/var en strupa, /om jag rår.

Ja, min matta hamn sig lutar
liksom blomman till sin mull,
och min hydda sig nu slutar
i sitt vilorum så full.
Farväl, skönhet, glans och styrka,
farväl, lycka, liv och hopp!
Gud, låt Blomberg inte dyrka
även gravdörrn för mig opp!
}

<Do=G, 2:3>(3* /Do3TI Do Mi /Re3Do Re
Fa /Mi3Re Mi '1 So /Fa3Mi Mi Re '2 Do
/Re3TI Do o /Mi3Fa So So /Fa3Mi Fa Fa
/Mi3Re Mi So /Fa3Mi Mi Re '3 Do /Re3TI
Do o)
ludi
# Sång Nr 21. Under måltiden, varvid han ställer döden under gästernas ögon:
{
Så /lunka vi så /småningom
från /Bacchi buller /och tumult,
när /döden ropar: /"Granne, kom,
ditt /timglas är nu /fullt!"
Du, /gubbe, fäll din /krycka ner -
och /du, du yngling, /lyd min lag:
den /skönsta nymf, som /åt dig ler,
in/under armen /tag!
Tycker /du att graven /är för djup,
nå, väl/an, så tag dig /då en sup,
tag dig /sen dito en, dito /två, dito tre,
så dö-ör du-u nö-öjda-are!

Du, vid din remmare och press
rödbrusig och med hatt på sned,
snart skrider fram din likprocess
i några svarta led!
Och du, som pratar där så stort
med band och stjärnor på din rock,
ren snickarn kistan färdig gjort
och hyvlar på dess lock!
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Men du, som med en trumpen min
bland riglar, galler, järn och lås
dig vilar på ditt penningskrin
inom din stängda bås,
och du, som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal,
bjud nu godnatt, drick ur ditt glas
och hälsa din rival!
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Och du, som under titlars klang
din tiggarstav förgyllt vart år,
som knappast har med all din rang
en skilling till din bår,
och du, som ilsken, feg och lat
fördömmer vaggan som dig välvt,
och ändå dagligt är plakat
till glasets sista hälft,
tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Du, som vid Martis fältbasun
i blodig skjorta sträckt ditt steg,
och du, som tumlar i paulun,
i Chloris armar feg,
och du, som med din gyllne bok
vid templets genljud reser dig,
som rister huvut, lärd och klok,
och för mot avgrund krig,
tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Och du, som med en ärlig min
plär dina vänner häda jämt
och dem förtalar vid ditt vin,
och det liksom på skämt,
och du, som ej försvarar dem,
fastän ur deras flaskor, du,
du väl kan slicka dina fem,
vad svarar du väl nu?
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Men du, som till din återfärd,
ifrån det du till bordet gick,
ej klingat för din raska värd,
fastän han ropar: "Drick!"
Driv sådan gäst från mat och vin,
kör honom med sitt anhang ut
och sen med en ovänlig min
ryck remmarn ur hans trut!
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!

Säg, är du nöjd, min granne, säg?
Så prisa värden nu till slut!
Om vi ha en och samma väg,
så följoms åt... Drick ut!
Men först med vinet, rött och vitt,
för vår värdinna bugom oss -
och halkom sen i graven fritt
vid aftonstjärnans bloss!
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!
}

<F-dur, {Marsch}>
(2* SO /Do Do Mi Mi /So oFa Mi Re /Do Do '1 Re Mi /Fa aMi Re '2 TI TI /Do o o)*2
((SooSo /Fa Re Re Ti /do So So)*2 SooSo /Fa FaaFa Mi MiiiMi /Re ReeRe Do Do /ReMi FaRe DoTI LATI /Do h h)

(#variant: oSO 2* /DoDo MiMi /SoLaSoFa MiRe /DoDo '1 ReMi /FaSoFaMi ReSO '2 TIDoReTI /Do)*2
(o4So3So (/FaRe ReTi /doSo So4So3So)*2 /Fa4Fa3Fa Mi4Mi3Mi /Re4Re3Re DoDo /ReMiFaRe DoTILATI /Doh)

ludi
# Sång Nr 22. Om Bacchi bröllop:

{
Ack, hör ett roligt giftermål!
Tänk, Venus skall stå brud
med Bacchus, som hon gärna tål
i sina gästabud:
(Bacchus brudgum)* står i sin skrud.
(Vi ä budna allihop)*
på hans bröllop dansa med varann,
(till att dansa)*, kvinna och man...
(Vi ä budna allihop.)*

Själv Fuhrman marskalk är, så grann
med stor peruk till dans,
hos Bacchus högste ämbetsman
och pascha av en svans...
(Bacchus brudgum)* står nu med krans.
(Vi ä budna allihop)*
att på bröllop dricka med varann,
(till att dricka...)* Drick vad du kan!
(Vi ä budna allihop.)*

Min granne, är du bröllopsklädd
uti så vackert lag,
så träd då in, var inte rädd,
och buga liksom jag!
(Bacchus brudgum)* står just i dag.
(Vi ä budna allihop)*
till att dricka, sjunga med varann,
(till att sjunga,) kvinna och man...
(Vi ä budna allihop.)*

Sitt stilla, granne, på din stol
tills du blir buden opp!
Låt dundra Bacchi basfiol -
kurage i var kropp!
(Bacchus brudgum)* fröjdas vårt hopp.
(Vi ä budna allihop)*
till att dricka, hurra och må bra,
(till att dricka...)* Tack skall du ha!
(Vi ä budna allihop.)*
}

<[do]=F, Andante>
((2* so /fa mi re do '1 /re re re '2 /re e h)*2
2* dore /mi i mi remi /fa a mi i /re e do do /Ti i h
(SoSo /LaSo LaTi So)*2 SoSo /do '1 o mi i /redo TiLa So
'2 omi mire doTi /do o h)
+
((2* Mi /Re Do TI LA '1 /TI LA SO '2 /SO RESO ,so)*2
2* h /Do SODo DO TIDo /Re TIRe Do MI /FA Re FI Re /SO ,tiRE ,so TI
/Do o TI I /Do o TI '1 I /Do o o o /TI Do TI
'2 TI /Do DO FA SO /Do MISO DO)
+
((2* So /So So So So '1 /So Fi Ti '2 /Ti i h)*2
2* dore /Do o Do So /So o So o /La a La do /So o h
(SoSo /FiSo LaTi So)*2 SoSo /So '1 o So o /So Fi So
'2 oSo La Fa /Mi i h)
+
((2* Mi /Re Do TI LA '1 /TI LA SO '2 /SO RESO ,so)*2
2* h /Do SODo DO TIDo /Re TIRe Do MI /FA Re FI Re /SO ,tiRE ,so SO
/SO O SO O /SO O SO '1 O /MI I DO O /RE E SO
'2 SOFA /MI DO FA SO /Do MISO DO)
ludi
# Sång Nr 23. Om Bacchi begravning:
{
Så slutas våra sorgedar
på värdens vilda hav!
Tänk, Fuhrman, som sist marskalk var,
i dag han för prestav:
Fader Bacchus ://: nu somnat av.
Vi ä budna allihop ://:
i processen vandra, par om par
i processen ://: efter vår far...
Vi ä budna allihop. ://:

Ring samman, ring, ring, ring, kära barn!
Du nykterheten vän,
tänk, Bacchus, unga, friska karln,
han är nu död... ja män!
Men buteljen ://: var är nu den?
Vi ä budna allihop ://:
Första ledet skall nu träda fram...
Första ledet! ://: Drick som små lamm!
Vi ä budna allihop. ://:

Den gamle Schmidten går förut
som härold med en tapp:
en tunna Bacchus bar till slut
helt uttömd, klar och knapp.
Bacchus dödde... ://: Drickom i kapp!
Vi ä budna allihop ://:
till att dricka, äta och må väl,
till att dricka ://: utan allt gräl...
Vi ä budna allihop. ://:

Slå Bacchi sköldemärke i kras,
du redelige Schmidt!
Drick, gubbar, i vårt sorgekalas,
drick - drickom rött och vitt!
Bacchus sveptes ://: i siverglitt.
Vi ä budna allihop ://:
till att dricka, dansa på hans mull,
till att dricka... ://: Rättnu blir jag full!
Vi ä budna allihop. ://:
}


<[do]=F, Andante>
((2* so /fa mi re do '1 /re re re '2 /re e h)*2
2* dore /mi i mi remi /fa a mi i /re e do do /Ti i h
(SoSo /LaSo LaTi So)*2 SoSo /do '1 o mi i /redo TiLa So
'2 omi mire doTi /do o h)
+
((2* Mi /Re Do TI LA '1 /TI LA SO '2 /SO RESO ,so)*2
2* h /Do SODo DO TIDo /Re TIRe Do MI /FA Re FI Re /SO ,tiRE ,so TI
/Do o TI I /Do o TI '1 I /Do o o o /TI Do TI
'2 TI /Do DO FA SO /Do MISO DO)
+
((2* So /So So So So '1 /So Fi Ti '2 /Ti i h)*2
2* dore /Do o Do So /So o So o /La a La do /So o h
(SoSo /FiSo LaTi So)*2 SoSo /So '1 o So o /So Fi So
'2 oSo La Fa /Mi i h)
+
((2* Mi /Re Do TI LA '1 /TI LA SO '2 /SO RESO ,so)*2
2* h /Do SODo DO TIDo /Re TIRe Do MI /FA Re FI Re /SO ,tiRE ,so SO
/SO O SO O /SO O SO '1 O /MI I DO O /RE E SO
'2 SOFA /MI DO FA SO /Do MISO DO)
ludi
# Sång Nr 24. Om krogen:
{
Bort vid en grind uti en skog
ett litet gammalt tempel stog,
dit varje man med längtan drog.
Det hade två fenster
och dörrn till vänster
och hette krog.

Ett tempel utan torn, gutår!
En gammal dörr förutan lås!
Ej minsta bok där kunde fås:
församlingen surra,
och psalmen var hurra
och koret bås.

En syndare där i sin nöd
ej nånsin bad om dagligt bröd,
ej heller om sin sälla död.
I skjortan stod prästen,
på tröskeln låg gästen
så rosenröd.
}


<G-moll, Andante>
(La /La a Ti /do o Ti /do o re /mi i re /do re e /mi i re /do re e /mi i mi /mi i fa /so ofa mi /mi i re /do o mi /mi re do /Ti La mi /mi re do /Ti So LaTi /do o Ti /La a a)
ludi
# Sång Nr 25. Om krögaren Cornelius:
{
Cornelius levde i femti år -
vår herre honom tog i går.
han nykter nu bland änglar står:
vid Abrahams sida
är fåfängt förbida
en brännvinstår.

Cornelius dog uppå en krog,
just då han uti glaset slog
och speleman till fiolen tog -
men tiden var inne.
Cornelii minne
det var nog.

Cornelius, vi ditt lik bese:
benrangel, knotor... ack och ve...
Din levnadsflaska tömd - må ske!
Blott brännvin dig födde:
du levde och dödde:
en krögare.
}


<G-moll, Andante>
(La /La a Ti /do o Ti /do o re /mi i re /do re e /mi i re /do re e /mi i mi /mi i fa /so ofa mi /mi i re /do o mi /mi re do /Ti La mi /mi re do /Ti So LaTi /do o Ti /La a a)
ludi
# Sång Nr 26. Därutinnan beskrives hans egen begravning:
{
Ur /vägen och /vik!
Se på /ståten
och hör på /låten
utav trum/peten för Bacchi /lik... (<Tromb.> /)
Hör trum/peten i/gen!
Käre /vänner,
månn någon /känner
den gamle /Fredman, urmaka/ren? (<Tromb.> /)
Stå /stilla-a vid en /sida
och /lå-åt processen /skrida -
ur /vägen, go vänner... /hålt! (<Tromb.> //)
Trum/peterna blåsa /stolt. (<Tromb.> //)
Min /granne, /styrk ditt /mod,
/värm ditt /blod!

Kolmodin, vår vän,
för prestaven,
och nu till graven
han rider närmast trumpetaren. ...Tromb.
Se på Kilberg, så rask -
han allena
nu får orena
ett par halvärmar utur en ask. ...Tromb.
Stå stilla vid en sida,
låt Lundholm ock få rida
med en klocka, som stått i pant! ...Tromb.
Trumpeterna gå galant. ...Tromb.
Min granne, styrk ditt mod,
och värm ditt blod!

Fredman levde och dog!
Bröder alla,
vi kunna kalla
hans själ ett urverk, hans kropp en krog. ...Tromb.
Vår levnad är kort:
bäst vi rusta
och oss förlusta,
så kommer döden och tar oss bort. ...Tromb.
Stå stilla vid en sida
och låt processen skrida!
Här i världen är mycken harm. ...Tromb.
Trumpeterna blåsa larm... ...Tromb.
Min granne, styrk ditt mod,
och värm ditt blod!
}

<G-dur, {Moderato}>
(SO 2* /Do oMi Re /Do h MiFa (/So SoFa MiFa)*2 /So LaSo FaMi /Re SO3SO SO3SO /SO O '1 SOSO '2 So /So LaSo FaMi /Fa Re Mi /Fa SoFa MiRe /Mi Do SO)
(/Do DoDo DoDo /Do SoFa MiRe /Do DoSO MISO /DO O SO)*2
(/Do o Re /Mi i Fa /So o o /La a TI /Do o o)
ludi
# Sång Nr 27. Vid kapten von Schmidts gravkor:
{
Ur vägen ://:
för gamla Schmidtens bår! ://:
Här ligger hjälten bland de stumma.
Sorgpukor trumma! Mumla och brumma!
Kling, Klang, ://:
hej, klinga och gutår!


Fall neder, ://:
du nykterhetens vän! ://:
Är ej processen snygg och täcker?
Se på pukslagarn, själva Stendecker -
/Kling, klang!/ ://:
Han står på läktaren.

Du suckar? ://:
Ja, döden har sitt kval... ://:
Planberg han för floret med glaven.
Ack, allra käraste täck är prestaven!
Kling, klang, ://:
du täcka Kämpedal!

I koret ://:
där stannar vår prestav. ://:
Nu stämmes upp musikredskapen,
och på sin oboe spelar Knapen.
Kling, klang, ://:
kom, drick, vid Schmidtens grav!

Här vilar ://:
vår redelige Schmidt. ://:
Glasögon opp, herr Gustenschwager -
på basfiolen hör hur han gnager!
Kling, klang! ://:
Sitt stilla, granne, sitt!

Bland hjältar ://:
har Bacchus mist sin man. ://:
Korus i koret suckar och gråter,
Nystedt han spelar, mungigan låter.
Kling, klang, ://:
Drick, granne, vad du kan!

Åt läktarn, ://:
min granne titta opp! ://:
Där, ser du, Bacchus sitter tyster
uti vår andakt en broder, en syster.
Kling, klang, ://:
drick i vårt sorgelopp!

Min granne, ://:
vill du i koret? "Topp!" ://:
Där får du flaskan ned ifrån laven -
Kilberg har nycklarna själv till graven.
Kling, klang! ://:
"Er tjänare... Låt opp!"
}


<C-dur, {Andante con moto}>
(hSo /do doSo /La LaMi /FaFa SoSo /Do)*2
(o /doomire domi /domi doSo /LaadoTi Lado /LaadoTi LaMi /do So /La MiMi /FaFa SoSo /Do oh)
ludi
# Sång Nr 28. Huruledes Movitz gav lärdomssätet på båten och slog sig ned på Tre Remmare i 'Skrubben Nr 4':
{
Movitz skulle bli student -
han Uppsala betrakta,
börja mumla excellent
gramatica contracta:
dum och tjock,
hi, hæc, hoc
Han sig genast lärde,
hyrde sig en svarter rock,
Kyronii öl förtärde.

Där satt han som misantrop,
men röder som en vallmo,
vid sin stånka och sitt stop
och konjugera amo.
Hur han drack,
ölet stack,
kärlek hjärnan brydde:
Movitz tog sitt pick och pack
och lärdomssätet flydde.

Men en vredgad min han tog
båd Puffendorff och Grotius
och dem bums i väggen slog,
så bister som Stygotius,
sjöng hurra,
skrek werda
och åt krögarn panta
lexikon, colloquia
och Zopfens varianta.

Tre studenter, certim tre,
till Stockholm sig utstyra,
stanna på Tre Remmare
i skrubben N:o 4,
Movitz stolt
i sin kolt,
satt sig där som preses,
drack så bålt, så det var bålt,
och utgav nya theses.

Första thesis blev nu den:
om med moraliteten
enligt är för Bacchi män
att ändra om dieten.
"Pro" och "pro",
"Contra", jo,
"Nej" och "Ja" nu skalla.
Movitz ropte "Posito",
och "Posito" skrek alla.

Andra thesis blev den här:
vad skillnad sig besticker
mellan öl pluraliteter
och en person, som dricker.
"Ratio?" jo...
"Dubito",
skrek en och orera.
Movitz ropte: "Habeo!"
Och kyparn slog i mera.

Tredje thesis skulle ges -
men preses damp av stolen,
och en opponent så hes
damp i kapriolen.
Fredman kom
/Filibom!/
med musik och flickor,
och de lärde vände om
som åsnor och borickor.
}

<[do]=G, Andante>
(/mire doTi /doTi LaTi /dodo rere 2* /mi mi /fami remi /doTi LaTi /dore miSe /La La '1 /SoSo So /dodo do /rere miredore)
ludi
# Sång Nr 29. Om gästgivaregården:
{
Grannas Lasse, klang på lyran -
låt oss dänga, flänga!
Spela, Jerker, slå ut fyran,
femman, sexan, hej!
Trumf i bordet! Mera klöver!
Se vad trumf de slänga...
Olle, du en trumf behöver!
Pelle, akta dej!
Olle, stå ej där å nicka -
kan du inte sticka?
Kerstin lilla, hör du, flicka,
ge mig ett stop!
Hör på myntet - hör du klangen?
Guld är mer än rangen.
Olle, spänn för treparsvagnen!
Ut nu allihop!

Häng ej skägget uti stopet -
torka dig om truten!
Hållkarln ropar... Hör du ropet?
Vräk dig ut på gåln!
Drick mig till! Bjud Marjo dricka!
Tag hit tobaksstruten!
Men ändå så mått jag licka
ut och vattna fål'n.
Prutt och pro! Håll hästen stilla!
Selpinn sitter illa.
Låt nu pinnkareten trilla,
och kör i fullt språng!
Farväl, Lasse, Jöns och Lisken!
Olle, län mig pisken!
Vanten ligger där på disken...
Kör nu! Hej, allons!

Kerstin dansar... Rör på spelet!
Olle ler och juckar.
I var dans har han det felet
att han pruttar till;
och när Olle sig utskämmer,
Kerstin står och suckar.
Hör hur Lasse lyran stämmer,
spelar som han vill!
Ring i ring, och sväng på klacken
viga som polacken!
Ut ur stugan, ut på backen!
Hållet kommer in.
Sluten, gubbar, nu vår lanter!
Ifrån alla kanter
komma skälmar, arrestanter -
var en skjutsar in.
}

<G-moll, Andante>
(/doTi LaTi /dooTido LaTi /dodo rere 2* /mi mi /fare mido /reTi doLa /TiTi LaSiFiSi /La h '1 /TiTi doTiLaTi /dodo redoTido /rere miredore
)
<[do]=[La]>
(2* /mire dore /mire dore '1 /mido fami /mi re '2 /mimi fifi /so o)
(/somi lafa /refa somi /domi fami /mi re /dodo doTiLaSo
/fafa famiredo /doTiLaSo SooLaTi /do o)
ludi
# No 30. VID TURKENS AUDIENCE 1773:

{
Tromb. - - -

Hör Trumpetarn, alarm!
Han blåser för sqvadronen;
Så stolt i divisionen
Den modige Dragonen
Han lyfter sin arm;
Han med sin blanka klinga
Trotsar Martis larm,
Vill döden sjelf omringa,
Lustig röd och varm.
Stöt i trompeten, larm!


Tromb. - - -

Vänster sväng, rätta Er!
Ach se hvad equipager!
Lakejer med plumager
Och Turkar med moustacher
Så prägtigt man ser;
Se Turken med urbanen
Huru mildt han ler;
Den mordiska Morjanen
Iris hjertat ger.
Stöt i trompeten mer!


Tromb. - - -

Fönstren öpnas, slå i
Båd caffe, och liquerer;
Gif famntag och douceurer;
Adonis Astrild förer
Ifrån Barbari.
Den där med manteln röder,
Hvem är den? låt si;
Det är Hof-slagtarn, bröder,
Ifrån Tripoli.
Alarm och röfveri!


Tromb. - - -

Sicken Turk, se på den!
Se hur, Turbanen strålar
Af pärlor, guld och nålar;
Förgylda vagnen prålar
Med Sjöröfvaren;
Han andas tungt och flåsar,
Och den djefvulen
I sina tiggar-påsar
Samlar penningen;
Sen far han hem igen.
}


<[Do]=C, 110/60:>
((So3So /So La3So So)* hSo /Sodo (TiLa LaSo FaMi /Mido)* TiLa
/So SoSo So La3Fi /So (hSo LaSo LaTi /doSo MiDo So oFa /Mi)*
h3So La3So La3Ti /do o)
ludi
# No 31. Fiskafänget:

{
Opp Amaryllis, vakna min lilla!
Vädret är stilla,
luften sval,
regnbågen prålar
med sina strålar,
randiga målar
skog och dal.
Amaryllis, lät mig, utan våda,
i Neptuni famn dig frid bebåda;
sömnens gud får icke mera råda
i dina ögon, i suckar och tal.

Kom nu och fiska, noten är bunden,
kom nu på stunden,
följ mig åt;
kläd på dig tröjan,
kjorteln och slöjan;
gäddan och löjan
ställ försåt.
Vakna, Amaryllis lilla, vakna;
lät mig ej ditt glada sällskap sakna;
bland delfiner och sirener nakna
sku vi nu plaska med vår lilla båt.

Tag dina metspön, revar och dragen;
nu börjar dagen,
skynda dig.
Söta min lilla,
tänk icke illa,
skulle du villa
neka mig?
Lät oss fara till det lilla grundet,
eller dit bort till det gröna sundet,
där vår kärlek knutit det förbundet,
varöver Tirsis så harmade sig.

Stig då i båten, sjungom vi båda!
Kärlek skall råda
i vårt bröst.
Eol sig harmar,
i dina armar
är min tröst.
Lycklig uppå havets vreda bölja,
i din stilla famn kan jag ej dölja
hur i döden hjärtat vill dig följa.
Sjungen, sirener, och härmen min röst!

}


<[do]=G, Allegro>
(2* /mi mido /fa fare /so3la '1 sofa /somi dore '2 somi /do h)*2
(2* /mi miso /re '1 re /dore mifa /sola so '2 refa /mi re /do o)
ludi
# No 32. Aftonkväde (Dedicerat till fru assessorskan Weltzin):

{
Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa,
bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa,
gör ljumma böljan kall,
slut ögats förlåt till, kom lindra kval och krämpa
och blodets heta svall.

Ditt täcke gömmer allt, betraktom Floras gårdar;
här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
på svarta kullar stå.
Och, under uvars gråt, mullvador, ormar, mårdar
ur sina kamrar gå.

Vid källan allt är tyst, knappt rör sig minsta myra,
när mot dess klara djup Timantes i sin yra
bespeglar månans klot.
På grenen av en alm Alexis hängt sin lyra,
och slumrat vid dess fot.

Det späda vattensorl, som ned i mossan spelar
och uti rännlars språng kring fältet sig fördelar,
gör ögats sömn så söt,
att döden liksom känns var droppa blod förstela,
i själva hälsans sköt.

En ljum och kylig blåst emellan löven susar,
och under trädens rusk den mörkblå böljan krusar,
kring roddarns blanka år.
Mot klippan, vid ett plump, dit strömmen inåt frusar,
den glupska gäddan slår.

Där ligger jägarn trött, med hatten under öra;
vid bössan mot hans arm, att minsta buller höra,
sig hunden lagt i ring.
och fiskarn nyss begynt sin not i vassen snöra,
och plaska stranden kring.

På trädgårdssängens brant, som nedåt viken drager,
den trevne åbon syns, vid månans halva dager,
med vattenkannan fylld.
Hans täppa syns så grön, var planta frisk och fager,
försilvrad och förgylld.

Vinrankans duvna prål åt muren vill sig luta,
tulpanens skrumpna blad sig mer och mer tillsluta,
vid regnets glesa skur.
Längst ut åt ängens rymd hörs sista gången tuta
vallhjonet i sin lur.

Nu sitter lärkan tyst, sin gröna dörr tilltäpper,
i rågskyln någon gång den svarta fågeln knäpper
vid syrsans fräna ljud.
Helt låg syns svalans flykt, när Pan dess vingar släpper,
till regnets förebud.

Ur gräset skymtar fram ringblomman och vitsippan;
just där sädsärlan sprang, den skogens nippertippan,
med sina snabba tripp,
här sparvens späda kval, och ungarne på klippan,
kip kip, kyp kyp, kip kip.

Kring nattens majestät sig allt i dvala sänker,
mot rodnan av ett moln en åldrig urna blänker
uppå en ättehög.
Bland drakar där på gods, bland gyllne bloss och skänker,
sig Plutos skugga smög.

Nu råder nattens frid, och ögat vill sig sluta,
lägg bort din pipa, Pan! Alexis, tag din luta,
och sjung i skogens valv!
Cykloper, fauner, tyst! Hålt, gastar, opp att tjuta
vid storm och jordeskalv.

Bjud Eol vid ditt spel, att vädrens ras förvilla,
bjud tystnad upp i skyn, bjud Neptun sitta stilla
på sina mörka grund.
Befall att klippans spets må tysta floder spilla
på denna dyra stund.

Tillåt najaden ej vid stranden sig få löja,
bryt den tritonens arm, som brottas om dess slöja
och grumlar flod och älv.
Må sunnanvädret ej den minsta ilning röja;
Apollo spelar själv.

Arachne, fäll din nål och lät din ränning stanna;
kan du ditt ömma bröst mot lutans våld bemanna?
Nej, lyssna vid hans slag.
Vulcan, lägg släggan ner, håll handen för din panna.
Men nu - nu somnar jag.
}


<G-dur, Andante>
(hhMiSo /DoDo DoDo /Re eMi /FaFa FaaSoFa
/Fa MiMi /SoSo DoDo /Mi iiReDo /FaFa MiMi
/Mi ReeMiDo /TITI LALA /SO hSo /RoRo RoRo
/Re eMi /FaFa SoFaMiRe /Do TIILASO /DoDo DoDo
/Do o4redoTiLa /SoSo So4FaaSooLaaSooFaaMiRe
/DoDo DooTIDoReDoTILA /SOSO SOSO /SO Oh)
ludi
# No 33:

{

Magistraten uti T*** fiker
att vid riksdan vinna få justice;
varje rådman uti staden skriker,
jämrar sig nu över prejudice.
Man kan tänka, saken är också viktig,
hela rådstun pliktig
att ge kontraplan.
Man tror ej att saken snart avstannar;
rådstun nu förbannar
varje galt i stan.

Saken var den, när rätten skulle sitta
i en ganska sträng och svår kvestion,
kom en sugga fram, vid bordet titta,
satte sig vid Preses sans facon.
Preses steg då upp och komplimentera,
sade intet mera
än: gack ut din fan.
Nej, sad' suggan, jag har så bedrivit
att jag också blivit
rådman här i stan.
}


<[Do]=F, 2:>
(3* /Do9ReDoTI DoRe MiFa '1-2 SoLa /(So o3Mi)*2 /Do oDo ReMi '1 FaRe /DoTI ReTI SO SO '2 FaTI /Do o3Mi Do hMi '3 SoMi '2-3 /Re eDo TISO LATI)
(#ref: /Do hRo Do hTI /Do hSE SO hTI /Do)(h)
('1-3,5-6 DoRe 6* MiFa /So do La Ti /do So FaMi LaSo '1-2,4-5 /Ti do SooLaSo FaMi /Re '1,4 (eSo Se iFi /So)*2 h '2,5 ere ma do /Ti iTi do oFi /SoFI SOFI SOLA TIDo /Re So So FaMi /Mi Re FaMi ReDo /DoTI LASO Fa Mi /Re e '3,6 /Tido ReFa Mi Re /Do oohDo MiihDo SoohMi /do odo Ti iTi /Ta aTa La aLa /SeSe So3Fi Fa3Fa Mi3Re '3 /Do o Do '6 #ref hTI Do)
ludi
# No 34:


{
På Gripsholm är alt för roligt,
Men i M**** mins jag,
Var Policen något svag,
Och fastän det syns otroligt,
På min ära står det fast,
Ej fans där en enda qvast;
Damborst, viska eller skåfvel
Är där likså rar som mat;
Ja den ädle Magistrat
Tror jag får ej annat såfvel
Än pannkaka, lök och frat.
Där ser ut som Sancte Påvel
Hängt ut Bönedags Placat.
Ingen skorsten såg jag röka,
Ingen matmor gå och stöka,
Jag såg bara toma fat,
Tallrik hvarken djup ell flat.
Hela staden genomsöka,
Fans där aldrig en ducat.
Men hvad tycks om sådan stat?
Stadens vakt är en Soldat,
Som tillika slår på trumma;
Är han krank, så går hans gumma,
Lika döf och desperat.
Slutlig måste just in summa,
Hvarje dödlig blifva flat;
Tänk hvar Husvärd är Castrat!
}


<[Do]=G, 2:>
(/(DoDo)*4 /dodo dodo TiTi do /(DoDo)*4 /(DoDo)*3 Do /DoDo ReRe ReRe SO /SOSO LALA TITI DoDo /TITI DoDo ReRe Mi /MiMi FaFa FiFi So /LaFa SoMi FaRe MiDo /FaRe MiDo ReTI Do /(DoDo)*3 Do /FaMi ReMi ReDo DoTILASO /SOSO LASO LATI Do /LADo LASO FILA ReRe /ReRe MiRe MiFi So /SoSo FiSo MiSo ReSo /MiSo ReSo DoSo TISo /LATI DoRe MiFi So /MiRe DoTI LARe SO /(SOSO)*4 /(SOSO)*3 SO /ReRe MiMi FaFa Mi /TITI DoDo ReRe Do /LALA TITI DoDo TITI /SoSo FiFi MiMi ReRe /DoLA TISO LAFI SO /SOSO LALA FAFA FAFA /MIMI MIMI RERE MIh /Do o LA A /FA AMI RE ,ti /DO O)
ludi
# Sång Nr 35. Om gubben Noach och hans fru:

{
Gubben Noach ://: var en hedersman:
när han gick ur arken,
plantera han på marken
mycket vin - ja, ://: detta gjorde han.

Noach rodde ://: ur sin gamla ark,
köpte sig buteljer
sådana man säljer
för att dricka ://: på vår nya park.

Han väl visste ://: att en mänska var
torstig av naturen
som de andra djuren -
därför han ock ://: vin planterat har.

Gumman Noach ://: var en hedersfru:
hon gav man sin dricka.
Fick jag sådan flicka,
gifte jag mig ://: just på stunden nu.

Aldrig sa hon: ://: "Kära far, nånå,
sätt ifrån dig kruset!"
Nej, det ena ruset
på det andra ://: lät hon gubben få.

Gubben Noach ://: brukte egna hår,
pipskägg, haka trinder,
rosenröda kinder,
drack i botten. ://: Hurra och gutår!

Då var lustigt ://: på vår gröna jord:
man fick väl till bästa -
ingen torstig nästa
satt och blängde ://: vid ett dukat bord.

Inga skålar ://: gjorde då besvär -
då var ej den läran:
"Jag skall ha den äran!"
Nej, i botten ://: drack man ur... så här.
}


<[do]=F, 140/60:>
(h #A: /dodo domi /rere refa /mido reTi /do)*2
(h /mimi miso /sofa fafa /rere refa /fami mi #A o)
ludi
# Sång Nr 36. Om gamle Lot och hans familj:

{
Gubben Lot och hans gamla fru, ://:
bägges döttrar och andra flickor
bort med tärningar, kort och brickor!
deras skålar vi dricka nu. ://:

Änglar ha varken kropp ell ben, ://:
men de kunde hos Lot dock gästa,
dricka hurtigt och ta till bästa,
sova stilla bort ruset sen. ://:

Gubbens döttrar, ett artigt par, ://:
trodde världen skull gå till ända,
blevo på bibliskt sätt då kända
uti dryckjom av söta far. ://:

Gumman Lot hon tillbaka såg, ://:
och i salt genast hon förvandlas...
Skull med alla nu lika handlas,
blev på salt snart nog kursen låg. ://:
}


<[LA]=C, 2:>
(3* So3So /do So3Fa Mi3Re '1 /Re Do Mi3So /SoFa Fa3Mi Re3Do /Re e TI3Do (2* /Re Re3Fa Mi3So /SoFa Mi '1 Re3Do) '2 /Re Mi '3 /Do o)
ludi
# No 37:

{
Glada Bröder när vi dricka
Våra nya Vänners skål,
Sku vi med rågadt mål
Tömma den til pricka;
Men en gammal Stamfar bör
Ännu mindre glömmas;
Och fast han dör, :||:
Skall hans stoft berömmas.

Abraham, den heders-gubben,
Fick i sina unga år
Vacker hustru som en vår;
Skål för understubben!
Hälften rädd och halft jaloux
Sad' han, om dig lyster,
Vill jag at du :||:
Kallar dig min Syster.

Men den stackarn blef bedragen,
Kungen tog hans flicka bort.
Sådant nöje är för torrt;
Dränk din harm i magen.
Nog vor' hedern vacker nu;
Men som Kungens Svåger,
Mista sin Fru, :||:
I min smak ej dåger.

Dock om alla gifta hade
Samma tröst som Abram fick
När som Sara hemåt gick,
Glömde de sin skade.
Låt oss dricka hemkom-öl;
Se hvad morgon-gåvor:
Åsnor och föl, :||:
Får och så och håfvor!

Abram var en riker bjesse,
Reste fram med mycken ståt,
Kunde slås, när så bar åt,
Mot en krönter hjesse;
Med sitt folck han seger vann,
Drick och Vivat ropa!
Men hvad vann han :||:
Af dem allihopa?

Hör nu på en ting som hände:
Abram var til älskog böjd,
Han med hustrun intet nöjd,
Sig til Pigan vände.
Abram sjelf var rasker nog,
Likaså hans flicka;
Tro mig det tog! :||:
Vi sku barnsöl dricka.

Vis mig en som gör det samma;
Abram fulla hundra år,
Lagar så at Sara får
Börja heta Mamma;
Nitti år hon räknat har,
Första barnasängen;
Abram var kar. :||:
Drick! men glöm ej drängen.

Sara dör och Abram gråter,
Likväl skulle han til vägs,
Gifta sig, få söner sex
Med den Fruen åter.
När vid hundra fyrtio år
Abram slikt uträttar,
Dricker vår Corps, :||:
Och hans låf berättar.
}


<[do]=F, 100/60:>
(/domi mire /miimifa somi /sofa mire /miimifa so /domi mire /miimifa so /so3fa miso /sofa mi /soso laso /sofamifa so /so3fa miso /sofa mi /so4So3So So /fa4So3So So /so3fa miso /Ti do)
ludi
# No 38:

{
En Potiphars hustru med sköna maner,
Joseph til kärlek vil locka,
Rycker'n i manteln, och suckar och ber,
Sitt ner, sitt ner.
Inunder Paulunen den skönaste ros
Stod för vår Joseph at plocka,
Men som en lymmel han flydde sin kos.
Det tros, det tros.
Ach! om jag varit i Josephs ort, :||:
Jag vet hvad jag gjort.

Men Joseph den token på dörren han for,
Nymphen hon vinkar och beder;
Aldrig en dåre i verlden så stor
Gått i två skor.
Friskt äta och dricka i Potiphars sal,
Eld uppå spisen af Ceder,
Inga dueller och ingen rival,
Och ej förtal.
Hurra kamrater för Potiphars fru! :||:
Hon sofver ännu.

Men felet var det at vår Joseph han var
Nykter, betrykter med mera,
Och för en flicka et uselt försvar,
En dålig kar.
Vid Pharaos Gardee en usel Capten
Potiphar var som de flera,
Och i en brudsäng, så sömnig och klen,
Sin Fru til men.
Hurra Kamrater för Poriphars Fru! :||:
Hon lefver ännu.
}



<[Do]=C, 1,4:>
(oodo /doredo TidoTi /LaTiLa So /FaSoFa MiFaMi /Re Do /doredo doTiLa /rerere reedo /Ti La /So)*2
(ooh /SoSoSo SoFaMi /LaaLa La /LaLaLa LaSoFi /TiiTi Tiifa /mi redore /do ooh)

  1 2 3 4