# Sång Nr 35. Om gubben Noach och hans fru:

{
 Gubben Noach ://: var en hedersman:
        när han gick ur arken,
        plantera han på marken
 mycket vin - ja, ://: detta gjorde han.

 Noach rodde ://: ur sin gamla ark,
        köpte sig buteljer
        sådana man säljer
 för att dricka ://: på vår nya park.

 Han väl visste ://: att en mänska var
        torstig av naturen
        som de andra djuren -
 därför han ock ://: vin planterat har.

 Gumman Noach ://: var en hedersfru:
        hon gav man sin dricka.
        Fick jag sådan flicka,
 gifte jag mig ://: just på stunden nu.

 Aldrig sa hon: ://: "Kära far, nånå,
        sätt ifrån dig kruset!"
        Nej, det ena ruset
 på det andra ://: lät hon gubben få.

 Gubben Noach ://: brukte egna hår,
        pipskägg, haka trinder,
        rosenröda kinder,
 drack i botten. ://: Hurra och gutår!

 Då var lustigt ://: på vår gröna jord:
        man fick väl till bästa -
        ingen torstig nästa
 satt och blängde ://: vid ett dukat bord.

 Inga skålar ://: gjorde då besvär -
        då var ej den läran:
        "Jag skall ha den äran!"
 Nej, i botten ://: drack man ur... så här.
}

<[do]=F, 140/60:>
(h #A: /dodo domi /rere refa /mido reTi /do)*2
(h /mimi miso /sofa fafa /rere refa /fami mi #A o)
