'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 11. POLSKA från Boda, efter soldaten Jöns Erik Andersson Köpman:
<{Polso el Budao, laŭ la soldato Jöns Jerk Andridov Ĉepman}>
<1,93:3, [LA]=D, [Fe]=11/8, /9 15 12 /10 14 12, Vibraphone > (#T: (#1:  */MiihSi '1 lLaaTi '2 lLaTi * l:doTidore (/mih. [miDnlmi2][hdo] l:Tidore)* /lmi. dolTi SiLa /Tildo hsLaahSo '1 lMiFa /sRe Mi i '2 lMiSo /SilLa La a)* (#2: * /SInDnxLA7 '1dol[redo]lTi '2dolTi * SiLa /Tildo '1 LaSo MiihFa /ReehFa lMi MI '2 LalSi MiihSi /sLah La a)* (#3: 3* /DonlTI7 DolTILASI LA /DolMii ReeFeRe '1,2 Mih '3 i '2,3 /Si Laahdo lTiSi /La remireTi doredoLa '2 /dTidSi Mi i '3 /TiSii La+LA ah)* (#4: /'1SinlLa7 '2Sinln5[La?MI]7 * re mi /iso omi ire /eTi dolTidomi remireTi /doLa TilSi '1Mi '2La)* (#5: '1 /[SinlLaa][milre] ldo ooreldo '2 DnMiimilre ldo oomildo * /lTiLa LalSi SilLa /Tildo '1 [dolreldoo][TiLa] TiSi /SilMi xMi i '2 LaLa SiSi TIlRiFiRi sMiiMiDi sLAADolTI /MIlSI TIlSI LA A)*)*
<&: Timas Hans Hansson sade sig med förkärlek spela denna polska, när han riktigt kom sina tag. Den benämndes därför också "Timas Hans' polska". Vem han hört polskan utav första gången, kunde han icke bestämt säga, men han hade hört berättas, att den skulle leda sitt ursprung från en gammal spelman, som dog i mitten på 1800-talet, Jöns Erik Andersson från Boda, Rättvik, soldat under namnet Köpman. "Emellertid", tillade Timas Hans, "har jag allt själv efterhand ökat på den lite, ty jag har så länge jag minns varit förtjust i den".>

<&e: Timas Hans Hansidov diris ke li kun favoro ludas ĉi polson kiam li vere estas en plena agado. Ĝi tial ankaŭ nomiĝis ”la polso de Timas Hans”. De kiu li unuafoje aŭdis la polson, li ne povis certe diri, sed li aŭdis rakontite, ke ĝi fontus de malnova muzikisto, kiu mortis meze en la 19-a jarcento, Jöns Jerk Andridov el Buda, Retvik, soldato sub la nomo Ĉepman (”Komercisto”). ”Tamen”, aldonis Timas Hans, ”mi ja mem iom post iom pliigis ĝin, ĉar tiom longe kiom mi memoras mi ŝategis ĝin”.>

<&: Polskans avslutning kommer som en fullständig överrumpling och gör ypperlig effekt. Låten har ju genom alla satserna hållit molltonen, och minst av allt är man beredd på vad som komma skall när den i sista satsens näst sista takt utan ringaste omsvep kastar sig över från d-moll till a-dur, för att ögonblicket därefter övergå till och sluta i d-dur.>

<&e: La fino de la polso venas kiel kompleta surprizatako kaj eminente efikas. La peco ja tenis minoran tonon tra ĉiuj frazoj, kaj malplej oni pretas je tio kio venos kiam en la antaŭlasta mezuro de la lasta frazo sen eĉ ombro de ĉirkaŭkaŝo transĵetas sin de d-minora al a-majora, por en la posta momento transiri al kaj finiĝi en d-majora.>