'# Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

# 9. POLSKA av Dalfors; "Sammeles Annas brudpolska:
<{Polso laŭ Dalfors; Nupta polso de Sammles Anna}>
<1,8:3, [LA]=D,[Fe]=11/8, /5 7 6, Synth Voice> (#T: (#1:  * (hvMi * /LalTilLaSi MiilFa RelMii /DolLADoMi SiilLa '1 xTildoo /LalTilLaSi MiilFa RelFaa /4 dMidDo TI I '2 Tildoo /LalTilLaSi Miihre ldoTi /8 LalSi La+LA) '1 ah '2 a) (#2: * (* /nl[ReMiFa]lMi miih[femi] reTi /dolTildolmi re mi /feere miTi dolTildolre '1 /4 miildo d4Ti i '2 /8 milsSi La) '1 a '2 ah) (#3: hvTi * /nrelmilreldo LaahTi SilMii /LalSilLaldo Ti iTi /dolTildolmi reTi '1 ldoTi /LalSilLalTi dolree Ftd4Ti '2 ldosLa /SiLa TilSi La)*)*22 

<&: I likhet med andra framstående äldre spelmän hade Dalfors för sed att, när han skulle spela vid bröllop, fägna bruden med en av honom för ändamålet komponerad polska. När sålunda "Sammeles Anna" i Dalbyn, Ore, år 1855 firade sitt bröllop, hade Dalfors till hennes ära diktat ovanstående polska, vilken därför bär namnet "Sammeles Annas brudpolska". Den är rörande vacker, och man hade lätt att förstå Timas Hans, då han omtalade, att det ofta, när han spelade denna polska, kom för honom, att Dalfors måtte ha varit mycket fästad vid Sammeles Anna.>

<&e: Simile kiel aliaj elstaraj aĝaj muzikistoj Dalfors kutimis, kiam li estis ludonta ĉe nupto, donaci al la novedzino polson de li komponitan por tiu celo. Kiam tiel do Sammles Anna en vilaĝo Dalbyn, Oreo, en jaro 1855 festis sian nupton, Dalfors je ŝia honoro faris ĉi supran polson, kiu tial portas la nomon ”nupta polso de Sammles Anna”. Ĝi estas kortuŝe bela, kaj oni facile komprenis Timas Hans’on, kiam li rakontis, ke ofte, kiam li estis ludanta ĉi polson, lin kaptis la penso, ke Dalfors devus esti tre korinklinita al Sammles Anna.>

<&: I polskan höras tydliga valltoner, "djurhornslåt", såsom Timas Hans riktigt nog påpekade. Man lyssne särskilt till första och andra satsens fjärde och åttonde takter, huru tonerna i dessa liksom i fjärran spörja och svara varandra. - Polskan är av intresse även genom sin avslutande tredje sats.
När Timas Hans spelade upp låtens första takter med deras typiska accentförskjutningar och egendomliga betoningar, hade jag till en början en smula svårt för att kunna lyssna ut, hur den rätteligen skulle noteras och  indelas. För att riktigt förvissa mig om dessa takters rytmiska gestaltning gjorde jag, som jag alltid brukat göra vid sådana brydsamma tillfällen, innan jag kommit helt under fund med vederbörandes spelsätt, och nu som alltid med åsyftat resultat: jag bad Timas Hans sjunga de första takterna, och då tedde de sig så här:

&e: En la polso aŭdeblas klaraj paŝtaj tonoj, ”bestokorna sono”, kiel Timas Hans prave konstatis. Oni aŭskultu precipe al la kvaraj kaj okaj mezuroj de la unua kaj dua frazoj, kiel la tonoj en tiuj kvazaŭ el distanco demandas kaj respondas unu al la alia. – La polso estas interesa ankaŭ pro sia fina tria frazo.
Kiam Timas Hans ludis la unuajn mezurojn de la peco kun iliaj tipaj akcentaj ŝoviĝoj, mi komence havis malfacilon kapabli elaŭskulti, kiel ĝi ĝuste notiĝu kaj dividiĝu. Por prave certiĝi pri la ritma figuriiĝo de tiuj mezuroj mi faris tiel, kiel mi ĉiam kutimis fari je tiaj embarasaj okazoj, antaŭ mi tute komprenis la ludmanieron de la koncernato, kaj nun kiel ĉiam kun celita rezulto: mi petis al Timas Hans kanti la unuajn mezurojn, kaj tiam ili aspektis ĉi tiel:

(#: /LaSi MiFa ReMi /DoMi SiLa Tido ....)>