# Brudmarsch fr D, Ore e Timas Hans Hansson e "Pisten" fr Sörboda, Ore:

<[Do]=C, 2,8:2, [s]=[Hooh], [k]={krus}>

(#A: 2* Sodo /mi iso fa la /mi 'DO sla sfa '1 /So so sfa sre /do3Ti doLa SO+Soh '2 /mi so k:faso.faa reTi /do o o)*2

(#B: SO+So+sook:laso. 2* /faak:sofa. Re+re Re+reemiifa asoofaa /smi sdo dooreemi ifaamii /sre sSo SoLa '1 Tido /remi fala laso somi '2  Tire /do o sDo)*2

<{ Timas Hans mindes från sin barndom, hurusom "Pisten" en sommardag kom vandrande i Dalbyn vägen fram, upprymd och glad, spelande denna låt, som han nog själv hade diktat just vid detta tillfälle. Han var bondson från Sörboda i Ore socken och hans riktiga namn var, såsom förut sagt, Djärken Anders Andersson. En överdådigt styv spelman skall han ha varit, orolig till lynnet och vandringsman. Med sin musik sades han kunna "förtrolla folk", och "det sattes därför ut en lögn om honom", berättade Timas Hans vidare. "Pisten" hade nämligen under en veckas tid varit borta utan att någon fick veta, var han hållit till. Och så utspreds om honom det ryktet, att han varit uppåt ödeskogarna och vid något vattendrag där haft möte med "Fosskarl'n" (Näcken) och av honom fått lära sin konst.
 Den ovanstående brudmarschen har en ovanligt ljus och glad färg i sin melodi, den verkar käck och godlynt. Detta kan sammanhänga därmed, att "Pisten" på 1850-talet var mycket tillsammans med värmländingar, som arbetade i trakterna av Furudal och Voxna, och han har säkerligen i detta umgänge rönt intryck av Värmlandslåtarnas gladare, mindre innåtvända karaktär.}>
