# 13. POLSKA kallad "Bergtrollets polska":


<{ Notskriften var svårtolkad när det gäller tonart. Den tredje tonstavningen nedan är riktigast, men innehåller ett tonartsbyte. }>

<1,87:3, [LA]=D, [Ri]=225/192, /5 7 6> ((#A: hnRi /ld4MiiSo sTiilreTi doohTi /LalSeLado sTi[hhdolTi] LaahRi /ld4MiiSo sTiilreTi dooTi /LalSeLado sTiidolTi Laad4TilLa /Seh l2Ri)* (#B: (hnRi /ll2MiSe Ti mi Rn:/Tilrilfilri n1mi.)* iTi /dolTidomi rel[mire]Tire dol[redo]TiLa /SelLaTiSe La+LA)* Ah)* 
 
<1,87:3, [Do]=C, [Di]=25/24, /5 7 6, Choir Aahs> ((#A: hnSe /ld4Laado smiilsomi faahmi /reldirefa smi[hhfalmi] reehSe /ld4Laado smiilsomi faami /reldirefa smiifalmi reed4milre /dih l2Se)* (#B: (hnSe /ll2Ladi mi la Rn:/milseltilse n1la.)* ami /falmifala sol[laso]miso fal[sofa]mire /dilremidi re+Re)* eh)* 
 
<1,87:3, [La]=A, [Di]=25/24, [Ri]=225/192, / 4 8 6 /5 7 6, Choir Aahs> ((#A: hnSe /ld4Laado smiilsomi faahmi /reldirefa smi[hhfalmi] reehSe /ld4Laado smiilsomi faami /reldirefa smiifalmi reed4milre /dih l2Se)* <[Re:LA]>(#B: (hnRi /ll2MiSe Ti mi Rn:/Tilrilfilri n1mi.)* iTi /dolTidomi rel[mire]Tire dol[redo]TiLa /SelLaTiSe La+LA)* Ah)* 

<{  Om denna polska berättade Timas Hans följande. En gammal spelman från Dalbyn, av Knuter Jons släkt, Timas Hans' sagesman, hade i sina drängaår - omkring år 1840 - en dag varit till skogs, uppe vid några fäbodar, Hedbodarna, för att lägga in sitt hö. Det blev skumt, innan han vart färdig med sitt arbete, och han beslöt att ligga kvar däruppe över natten. När han legat en stund utan att kunna få sömn, började det låta vallhorn östan för berget. Han visste att varken vallkullor eller annat folk fanns i närheten och han kände på sig, att låten kom från något bergtroll. Han lyssnade noga och lärde sig nu denna polska. - Bergtrollet började en annan melodi, en marsch, men den hann han inte lära, ty trollet avlägsnade sig och tonerna dogo bort i fjärran. Men polskan gick aldrig ur hans minne. - }>
<{ Polskan har underbart härliga vallåtstoner. Hade den icke så förnämt ursprung, skulle man vilja göra den anmärkningen, att första satsen har ett udda antal takter. Det kan ju också hända, att drängen hört fel och att bergtrollet spelat låten med jämna antal takter, även i första satsen. Men eljest förringas en polskas värde ingalunda därav, att den har udda antal takter; i många fall är man böjd att säga tvärtom. }>

