# 11. POLSKA från Boda, efter soldaten Jöns Erik Andersson Köpman:

<1,93:3, [LA]=D, [Fe]=11/8, /9 15 12 /10 14 12, Flute>
(#A: */MiihSe '1 lLaaTi '2 lLaTi * l:doTidore (/mih. [min4lmi2][hdo] l:Tidore)* /lmi. dolTi SeLa /Tildo hsLaahSo '1 lMiFa /sRe Mi i '2 lMiSo /SelLa La a)* 
(#B: * /SEnn4l2LA7 '1dol[redo]lTi '2dolTi * SeLa /Tildo '1 LaSo MiihFa /ReehFa lMi MI '2 LalSe MiihSe /sLah La a)* 
(#C: 3* /DonlTI7 DolTILASE LA /DolMii ReeFeRe '1,2 Mih '3 i '2,3 /Se Laahdo lTiSe /La remireTi doredoLa '2 /dTidSe Mi i '3 /TiSee La+LA ah)* 
(#D: /'1SenlLa7 '2Senln5[La?MI]7 * re mi /iso omi ire /eTi dolTidomi remireTi /doLa TilSe '1Mi '2La)* (#E: '1 /[SenlLaa][milre] ldo ooreldo '2 n4Miimilre ldo oomildo * /lTiLa LalSe SelLa /Tildo '1 [dolreldoo][TiLa] TiSe /SelMi l2Mi i '2 LaLa SeSe TIlRiFiRi sMiiMiDi sLAADolTI /MIlSE TIlSE LA A)*

<&:  Timas Hans Hansson sade sig med förkärlek spela denna polska, när han riktigt kom sina tag. Den benämndes därför också "Timas Hans' polska". Vem han hört polskan utav första gången, kunde han icke bestämt säga, men han hade hört berättas, att den skulle leda sitt ursprung från en gammal spelman, som dog i mitten på 1800-talet, Jöns Erik Andersson från Boda, Rättvik, soldat under namnet Köpman. "Emellertid", tillade Timas Hans, "har jag allt själv efterhand ökat på den lite, ty jag har så länge jag minns varit förtjust i den".>
<&: Polskans avslutning kommer som en fullständig överrumpling och gör ypperlig effekt. Låten har ju genom alla satserna hållit molltonen, och minst av allt är man beredd på vad som komma skall när den i sista satsens näst sista takt utan ringaste omsvep kastar sig över från d-moll till a-dur, för att ögonblicket därefter övergå till och sluta i d-dur.>

