# 9. POLSKA av Dalfors; "Sammeles Annas brudpolska:

<1,8:3, [LA]=D,[Fe]=11/8, /5 7 6, Synth Voice> ((#A: * (hvMi * /LalTilLaSe MiilFa RelMii /DolLADoMi SeelLa '1 l2Tildoo /LalTilLaSe MiilFa RelFaa /4 dMidDo TI I '2 Tildoo /LalTilLaSe Miihre ldoTi /8 LalSe La+LA) '1 ah '2 a) (#B: * (* /nl[ReMiFa]lMi miih[femi] reTi /dolTildolmi re mi /feere miTi dolTildolre '1 /4 miildo d4Ti i '2 /8 milsSe La) '1 a '2 ah) (#C: hvTi * /nrelmilreldo LaahTi SelMii /LalSelLaldo Ti iTi /dolTildolmi reTi '1 ldoTi /LalSelLalTi dolree n1d4Ti '2 ldosLa /SeLa TilSe La)*)*22 
 
<&:  I likhet med andra framstående äldre spelmän hade Dalfors för sed att, när han skulle spela vid bröllop, fägna bruden med en av honom för ändamålet komponerad polska. När sålunda "Sammeles Anna" i Dalbyn, Ore, år 1855 firade sitt bröllop, hade Dalfors till hennes ära diktat ovanstående polska, vilken därför bär namnet "Sammeles Annas brudpolska". Den är rörande vacker, och man hade lätt att förstå Timas Hans, då han omtalade, att det ofta, när han spelade denna polska, kom för honom, att Dalfors måtte ha varit mycket fästad vid Sammeles Anna.>
<&: I polskan höras tydliga valltoner, "djurhornslåt", såsom Timas Hans riktigt nog påpekade. Man lyssne särskilt till första och andra satsens fjärde och åttonde takter, huru tonerna i dessa liksom i fjärran spörja och svara varandra. - Polskan är av intresse även genom sin avslutande tredje sats.
När Timas Hans spelade upp låtens första takter med deras typiska accentförskjuningar och egendomliga betoningar, hade jag till en början en smula svårt för att kunna lyssna ut, hur den rätteligen skulle noteras och  indelas. För att riktigt förvissa mig om dessa takters rytmiska gestaltning gjorde jag, som jag alltid brukat göra vid sådana brydsamma tillfällen, innan jag kommit helt under fund med vederbörandes spelsätt, och nu som alltid med åsyftat resultat: jag bad Timas Hans sjunga de första takterna, och då tedde de sig så här:
(#: /LaSe MiFa ReMi /DoMi SeLa Tido ....)>
