# Polska e Timas Hans Hansson, Dalbyn, Ore:

<{Tonstavad av Martin Strid, Barkargärde 2005-. }>
< Antyg: [d] = {détaché?} ; [l] = Legato ; [l2] = {dubbelsträng} ; [n] = {nedstråk} ; [n0] = {uppstråk}, [s] = [Hooh]>

<2,2:3, [Do]=D, /4 7 6> ((#A: hSo /[do+Do][hmi] lsoohfa llaahso smih do oSo /ldoohmi lsoohfa lladfa /l2re e)* (#B: hhnrelmi /lfaasolfa lmifa reeTi /lSooTi remi faami /lfaaso lmifa reeTi /lSooTi re emi /lfaahso lafa soohdo /lTido s:remireTi. doh)*)*  
<{ Efter en gammal Rättviksspelman, som benämndes "Misarus".}>

(h)*10
<{  Första satsen spelade Timas hans även i en annan version, som han dock ansåg tvivelaktig, ty den bragte ju hela låten i baktakt. Denna version tedde sig sålunda: }>
<2,2:, [Do]=D, /4 7 6> ((#A: * eSo /ldoohmi milso soohfa llaahso smih do oSo '1 ldoohmi milso soohfa llafa re e '2 ldomi milso sofa llafa l2re eh)  

(h)*10
<{ Som man torde finna medgiver denna version ej någon ordentlig taktindelning. Antalet taktdelar, tjugose, låter sig nämligen ej jämnt uppdelas med tre. Felet med denna version ligger säkerligen däri, att tonen d=[do] på sjätte och tolfte taktdelarna förlängts, så att den erhållit en punkterad fjärdedels, i stället för en åttondels nots tidsvärde. Första satsen i denna version skulle således rätteligen lyda så här:}>

<2,2:3, [Do]=D, /4 7 6> ((#A: * eSo (* /ldoohmi milso soohfa '1 /llaahso smih doohSo) '1 /llafa re '2 /llaahfa l2re eh) 
<{  I denna lydelse kommer också satsens avslutning i bättre överensstämmelse med dalpolskorna av åttndelstyp, än vad förhållandet är med den allra första versionen, vars sista takt (av första satsen) nu endast innehåller själva avslutningstonen (e=[re]). För övrigt är detb en hos de gamla spelmännen mycket vanlig företeelse att i mitten och i slutet av en sats åstadkomma en vilopunkt genom att förlänga en ton till dess dubbla tidsvärde eller mera, en slags fermat alltså. Jmfr. anmärkning vid n:r 70.}>
