# Sång Nr 15. På källaren:
{
 Kom, sköna källarflickor,
 i hurtigt språng, i tripp och trav!
 Slå upp båd sprund och svickor,
 och låt mig supa brav!
 Torstig är jag,
 natt och dag
 matt och svag -
 giv mig vin av femton slag!

 Hur ljuvligt månd det vara
 att tappert dricka glasen ut
 och se sig själv i fara
 att dimpa var minut!
 Hurtigt! Jag ler -
 rättnu ser
 jag ej mer
 att gå hem till mitt kvarter.

 Jag vill ej vara nykter
 för allt, för mycket, mycket gott:
 man lever så betrykter,
 när inte vankas vått -
 jag håller för
 strupen bör
 som ett rör
 läskas, vätskas, tills man dör.

 Så drickom nu i botten -
 ack, hjärtans gubbar, gör er flit!
 I denna sällhetslotten
 så vankas ingen nit.
 Klingande glas
 gå i kras
 i kalas,
 när där många klunkar tas.

 Så väckas glada tankar
 i Bacchi äkta paradis.
 Friskt bär upp många ankar
 av franskt och portugis!
 Ingen nu tål
 någon skål
 i vårt skrål:
 supa är vårt ändamål.

 Se, stjärnorna de blänka
 och nattens kulna dimmor stå!
 Jag orkar ej mer tänka,
 ej se, än mindre gå.
 Gubbar, minsann,
 på varann
 måste man,
 nu förlikas som man kan.

 Jag dimper över ända -
 min hjärtans supebror, jag ber,
 din skål, min vän! Kan hända
 vi aldrig råkas mer.
 Nu ha vi fått
 mycket gott,
 mycket vått,
 som vårt hjärta efterstått.
}
<G-moll, {Allegro ma non troppo}>
(hLa 2* /Lami mire /re miMi /LaTi dore '1 /mido LaLa '2 /mi i)
(/mi mila /mi mifa /mi redo /Ti dore /mire doTi /La ah)
