# Sång Nr 1. Om Bacchi adelsmän och deras vapen:

{
 "Bacchi härolder med guld och beslag,
 blir det kapitel?" Nej inte i dag!
 "Blir det inte riddarslag?"
 Inte, inte säjer jag!
 "Varför då kåpor och spiror, min vän?"
 Jo, kära hjärtandes, saken är den:
 Kolmodin och Holmström sen
 sku nu bliva adelsmän.
 "Nå, så säjer jag: Må göra!
 Värdigt Kolmodin upphöjas...
 Vad namn och vapen skall han föra?"
 Jo, han heter Källarcreutz,
 han heter nu von Källarcreutz.
 Bacchus själv hans vapen målar:
 i rött fält en guldpokal;
 runt omkring ett lövverk prålar
 med tulpaner och bregal;
 överst ses i gyllne strålar
 (riddarns namn och åretal.)*

 "Tvi, tocka vapen vill jag inte ha!
 Bacchi härolder så granna..." Hur sa?
 "Gula kåpor - nå hurra!
 Spiror med!" Hur sa? Va ba?
 "Men kära hjärtans, förlåt mig, jag ber:
 blevo då några ej adlade fler?"
 Kära hjärtans, många fler:
 Holmström fick ock sitt baner...
 Tag en sup, på skorpan tugga!
 Holmström - hör hans adelsnamn -
 han heter nu von Ehrensugga:
 vackert barn i Bacchi famn!
 ett vackert barn i Bacchi famn!
 Aldrig han baneret mistar,
 ty han kämpar i sin tro.
 Bacchus själv hans vapen ristar:
 i ett gyllne fält - jo jo -
 under tvenne oljokvistar
 (står en sugga vid en ho.)*

 "Tvi tocka vapen! Jag passar ej på
 bland Bacchi krymplingar välboren gå:
 jag vill ej hans lagrar få...
 Blev ej flera än de två?"
 Jo, kära hjärtans, ändå en god vän:
 han, officianten med asken - ja, den -
 Kilberg. "Den, du?" Ja, just den...
 Rör på tappen, drick igen!
 "Käre, säg vad namnet heter?"
 Jo, han heter Adlerstop.
 Fioler, valthorn och trumpeter
 kring hans vapen fästas hop,
 omkring hans vapen fästas hop.
 I rött fält ett tennstop glimmar,
 och en örn på locket står;
 mitt i skölden solen strimmar,
 och i soln en kräfta går;
 nedanför en valfisk simmar
 (och i gapet står: 'Gutår!')*

 "Tvi tocket vapen - det ger jag åt hin:
 kräftor och valfiskar, örnar och svin,
 valthorn, flöjter och violin!
 Men vad eljest hölls för min?"
 Jo, kära hjärtans, en Nystedt, vi se,
 har uti vapnet - långt mer än de tre -
 verklig mer simplicité
 än de andra adlade.
 "Kära, säj vad namnet bliver?"
 Ack, vad dårskap på vår ö!
 Jo, Oelheim han med 'Oe' skriver -
 Meissner skriver bara 'Ö'!
 ja, Meissner Ölheim har med 'Ö'.
 Tvenne tigrar skölden fatta,
 vilka sig på ändan ställt.
 Runtomkring ä rankor satta:
 överst flyr en bisvärm snällt.
 Men se vapnet, se och skratta -
 (en blå näsa i rött fält!)*

 "Tvi, fader härold, så när had jag spytt -
 gammal familje, fast vapnet är nytt!
 Stamfar var, som man uttytt,
 Noak eller Lillepytt.
 Oelheim med 'Oe' det är då hans...
 Vad tar den andre för färger och glans?
 Är det prytt med hjälm och krans,
 trummor, fanor, pik och lans?"
 Kära hjärtans, hur du frågar!
 Vem kan repetera allt?
 Jag är så törstig - du mig plågar -
 hit en sup. Det är så kallt.
 Tag hit en sup. Det är så kallt.
 Meissner Ölheims vapen, kära,
 är uti en fyrkant ställt:
 tvenne kattor skölden bära.
 Hit en sup! Ich hab' kein geld.
 Meissner Ölheim bär med ära
 (en röd näsa i blått fält.)*
}

<F-dur, Allegretto, 1,3:2, {Rätt tempo?}>
(/DoDoDo DoDoDo /DoReMi Re /ReReRe ReReRe /ReMiFa Mi (/MiiDo SooDo /TIILA SO)*2)*2
(<1,95:3> 2* /Do o3Mi Re3Fa /Mi3Fa So SO /LA A3Do TI3Re /Do3TI Do '1 SO '2 La /So3Fa Mi3Re Do3TI /Do o o)
(2* /MiiDo FaaRe '1 /So3FaSoo MiiDo '2 /So3FiSoo Do)*2
(/SooSo LaaSo /LaaTi dooSo /SooSo SoLaFa /MiFaMi Do)*2
