# Epistel Nr 18. Till gubbarna på Terra Nova i Gaffelgränden vid Skeppsbron:

<[Do]=D, 1,8:2, Accordian>
(2* /Do DoMi /SooMiMi DoMi '1 /Re ReMi /FaaReRe TIRe '2 /ReMi FaaMiRe /Re Do)(/SoSo dooSoFa /MiiSoMi DoDo /ReMi FaRe /SoMi ReDo /SooSoSo dooSoFa /MiiSoMi DoMi /ReeReMi FaaMiRe /Re Do)

{ Gubbarna satt sig att dricka,
 klappa på bälgen och hicka,
 näsan i glasena sticka,
 sjunga var om sin flicka.
 Jergen Puckel han drog nu en rök:
 med pipan han på stopet knacka.
 Gubbarna gjorde på ölet försök
 och drucko så svetten han lacka.

 Glasena börja nu ringa,
 gubbarna lustigt att svinga,
 hoppa och dansa och springa,
 med varandra klinga.
 Benjamin klev nu på bordet... Fy fan!
 "Hier ist, kamrat, sehr schen zu tanzen!"
 Röder om näsan liksom en tulpan,
 vant han uti laget nu kransen.

 Ölet kring golvet det rinner,
 ljuset i pipan nu brinner,
 Benjamin flämtar så stinner:
 ingen nu dörren finner.
 Men perukerna falla utav,
 och byxorna de lossna av midjan.
 En den andra handen nu gav
 och höllo så styvt uti kedjan.

 Hurra de skreko och tralla...
 undan ur dörren med alla!
 Käftarna gröna av galla -
 öl och stryk... Faderalla!
 Jergen Puckel han ropte nu: "Schas!
 Der teufel soll den fan regiren!
 Hol' mich der teufel, verdammte kalas,
 wir wollen nun recht pokuliren!"

 "Heer, Jergen Puckel, frater,
 hast du nun praf dukater?
 Wir preussische soldater -
 hurra, kamrater!"
 "Hej, vivat nun, hej, die kaiserin,
 der kaiser! Mere ehl på bordet!
 Hej, alliance och gut glas vin"...
 Gutår för det härliga ordet!

 Benjamin, lustig och kåter!
 Skålarna börja nu åter -
 ögat sin hinna upplåter:
 bara öl det gråter.
 "Potz, schlapperment, the smake so scheent!"
 Låt glasen klinga... klinga, gubbar!
 "Gut glas ehl, båd redt och kreent!"
 Skälm den, som laget nu rubbar!
}
