# Epistel Nr 15. Enkannerligen till Teophilum skomakargesäll under dess förföljelse skriven till tröst och hugsvalelse:

{
 Käraste min Teophile,
 i hallrätten visa knogen!
 Rättnu, broder, är du mogen:
 frodig buk och bälg!
 Knäpp dina händer hop och svälj -
 min lärjunge, var mig trogen:
 tag ditt mästarbrev på krogen,
 där ditt burskap välj!
 Sätt på dig hatten, murra,
 i väggen flaskan surra!
 Fri måndag - hurra!
 Lycka till god helg!

 Värdaste min Theophile,
 följ Bacchus helt tätt på spåret,
 släng din mässingskam i håret,
 tag din käpp i hand!
 Knyt i din halsduk röda band,
 häng urkedjan uppå låret!
 Det är nu på femte året
 du är i vårt land.
 Näsan i vädret gärna...
 se benen hur de spjärna!
 Din aftonstjärna
 tänds vid solens rand.

 Käraste min Theophile,
 din bälghund, låt blodet rinna!
 Plåstra om din ögonhinna:
 Bacchus själv dig ger
 blyvitt och silverglitt och mer.
 Men var inte lik en kvinna:
 näsan skall en gång - besinna -
 på dig sablas ner,
 sablas utav korpraler
 på bröllop och baler.
 på bröllop och på baler.
 Du är fataler...

 Älskade min Theophile,
 med glaset jag dig förföljer!
 Jag ditt huvud översköljer
 och dig modig gör.
 Örfilar smälla lustigt... hör...
 Du öron och näsa höljer:
 Jag ber att du aldrig döljer
 friskt och flinkt humör!
 Den, som i kransen tager,
 som bryta vill din lager,
 /bliv inte svager!/
 slå'n så att han dör!

 Lästen slå mitt i flinten... hej...
 och spring du, ta i din kanna,
 drick och svär och dig förbanna
 på revansch din skurk!
 Tag prompt i näven glas och burk -
 själv Bacchus skall dig bemanna.
 Håll med handen för din panna,
 fäkta som en turk!
 Gott schwere noth und wetter!
 Jämt full och aldrig mätter!
 Jag vet ej bätter,
 din skomakarlurk!
}

<[Do]=F, 2:3>(/Do (Do3Do)* /Mi3Re Do
So /So doSo MiDo /So SO h /Do3Re Mi3Fa
So3La /So Mi h /La3So Fa Mi /Re e e)*2
(/So (So3So)* /So Ti So /re e3Ti So3Fa
/Fa Mi h /do Do Re /Mi Fa So /SoLaFa
Mi Re /Do o h)
