# Epistel Nr 12. Elegi över slagsmålet på Gröna Lund:

<C-moll, {Lamentabile}>
(Mi /La La La La /LaSe Se h Mi /do do do do /Ti
i i mi (#p: /remi fami redo TiLa /LaSe
FiMi La re /do o Ti i /La a)h )*2 (mi
/Mi Mi Mi Mi /MiRe Re e re /Re Re Re Re /Do o h
mi #p a hLa /SeLa TiLa doTi hTi /TaTi
doTi redo hmi #p h Mi /MaMi FaMi ReDo
TILA /SETI MiRe DoLa FaRe /Do o TI I
/LA A A)

{
Gråt /fader Berg, och /spe-ela -
din /pipa sorgligt /stäm
(<Flauto> //) och /röret /kläm!
Mitt /bröst kan ingen /he-ela:
det /frustar öl och /märg,
(<Flauto> //) Blås, /Fader /Berg!
Märk: /denna stora /stu-uga,
du /full av flickor /minns,
är /nu så tom att knappt en enda /flu-uga-a
uti /taket /finns. (<Flauto> //)
Här /syns ej Jergen Puckel mer med /ha-atte-en buga
/som en /prins. (<Flauto> //)

 Här syns ej bord och bänkar,
 blott dörrar utan lås.
Flauto... Din pipa blås!
 Där förr sågs glas och skänkar
 och bröder stå i ring,
Flauto... syns ingenting.
 Där förr du stod till vänster,
 och på ditt valthorn gol,
 nu syns bara sönderslagna fenster
 och en gammal stol. ...Flauto
 Här fåfängt spelmän nånsin vänta fler förtjänster
 med fiol. ...Flauto

 Där förr var tilja darra
 vid stampning, larm och dån,
Flauto... syns ej en spån,
 De murkna plankor knarra,
 och skorsten sviktar nu.
Flauto... Blås, kära du!
 Där förr man såg trumpeter
 ur fenstren stickas ut,
 syns trasor av gardiner och tapeter
 fläkta var minut. ...Flauto
 Och fåfängt ser man hästar, vagnar och karreter
 vid var knut. ...Flauto

 När bröder ej förlikas,
 plär leken lyktas så...
Flauto... min rygg är blå.
 En örfil kan undvikas,
 när som man ingen ger.
Flauto... Blås inte mer!
 Var en ej mer må dricka
 än honom är beskärt,
 ty i korpralens kanna näsan sticka
 det är inte värt. ...Flauto
 Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka
 har jag lärt. ...Flauto
}


