# Epistel Nr 7. Som synes vara en elegi, skriven vid Ulla Winblads säng sent om aftonen:

{
 /Fram med basfio-ole-en, /knäpp och skruva -
/V:cello... skjut /skruven in!
 /Pip och kuttra so-om e-en /turturduva
/V:cello... för /makan si-in!
 /Släng din peruk och /bulta din hjässa -
 /bliv e-ej svartsjuk, /blödig och rä-ä-ä-ädd!
 /Lå-åt mina ö-ögo-on /tårar pressa
 /uppå U-Ulla-a /Winblads bädd!

 /Fader Berg, gutå-år! mi-itt /bröst mig klämmer -
/V:cello... mitt /hjärta, känn,
 /hur det klappar vi-id va-ar /ton, du stämmer,
/V:cello... och /svider se-en!
 /När jag ser dig, så /tänk att jag finner
 /kyla-a, svalka, /ro i mitt brö-ö-ö-öst,
 /ty-y med ditt gla-as du-u /mig påminner,
 /att mot kä-ärle-ek /finnes tröst.

 Men mitt öga ser som i en dimma
V:cello... just Fröjas grav:
 en paulun, kring vilken lampor glimma...
V:cello... Drag skorna av!
 Helga det rum, där skönheten kastar
 sina liljor döden till rov!
 Du, min vestal, till målet hastar -
 och min själ är i behov.

 Si, den vita barmen, hur han flämtar -
V:cello... Knäpp lite grand!
 Si, hur hon sin myrtenkrona hämtar
V:cello... utav min hand!
 Si, hennes ögon trotsa ju döden
 med sin klarhet, styrka och färg!
 Hör hennes sång om jungfrurs öden -
 hör du, hör du, fader Berg!

 Si, nu kött och blod i skönsta prydnad
V:cello... förklara sig.
 Mina känslor från förnuftets lydnad
V:cello... nu draga mig,
 draga mig dit, just dit där du ligger.
 Än får du ej lida utav...
 Nu skall du dö, min nymf! Jag tigger:
 kvickna åter i din grav!
}


<[La]=G, 1,5:4, Pizzicato Strings>
(2* (#1: /mi3do re3Ti redo TiLa /fa fa
fa mi) <Viola>:/MiSe Timi MiLa do.mi /re do '1 Ti
i '2 do Ti)(/do mi3re do mi /so SoSo La
La /re mifa Ti do /mi re3do doTi dore
#1 /Ti ire do3La fa3re /do Ti La)

