# Epistel Nr 2. Till fader Berg rörande fiolen:
<1:>
(&: Nå, /skruva fi/olen -
 hej, /spe-elma-an, sky-ynda-a /dej!
 Kära /syster, hej,
 svara /inte nej:
 svara /ja, så blir vi /glada!
 Sätt /dej du på /stolen
 och /stry-yk di-in si-ilve-er/sträng!
 Röda /stråken släng,
 och med /armen sväng!
 Gö-ör /ej fiolen /skada...
 Du /svettas - stor /sa*5k:
 i /brännvin skall du /ba-ada,
 ty /under detta /tak
 är /Bacchi /lada.
 (<Cello> ///***) Ga-anska-a /riktigt!
 Ditt /kall är viktigt
 /båd för ö-öra-a, /syn och /smak.

 Bland nymfernas skara
 är du omistlig man:
 du båd vill och kan
 mer än någon ann
 de unga hjärtan binda;
 och kärlekens snara
 på dina strängar står:
 varje ton, du slår,
 du ett hjärta får
 att konstigt sammanlinda.
 Just på en minut
 små ögon bliva blinda,
 och flickorna till slut
 de blir så trinda.
V:cello... Hur du bullrar!
 Men nymfen kullrar -
 och du skrattar med din trut.

 Jag älskar de sköna,
 men vinet ändå mer:
 jag på båda ser
 och åt båda ler,
 men skiljer ändå båda.
 En nymf i det gröna
 och vin i gröna glas
 (lika gott kalas)
 båda om mig dras...
 Ge stråken mer kåda:
 konfonium tag där
 uti min gröna låda,
 och vinet står ju här.
 Jag är i våda!
V:cello... Supa, dricka
 och ha sin flicka
 är vad sancte Fredman lär.
)

<[do]=F, Allegretto, Contrabass>

(hSo 2* /do domi /re refa /famiredo miredoTi /do hhso'DO /soso soosofa /mimi miimire /doso fami /mi '1 reSo '2 reso)
(/so lado /reLaFaLa reTa /Laro miso /famiree emi /fami redo /Ti ire /so ofa /mire (<Cello> hSO /LA FALA /TI SOTI /DooDoRe) famiredo /TiSo hso /'DOso mido /lafa famiredo /So re /do)

