# Epistel Nr 82. Oförmodat avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommardag i det  gröna:
{
 Pastoral, dedicerad till kungl.
 sekreteraren Leopoldt.

 Vila vid denna källa!
 Vår lilla frukost vi framställa;
 rött vin, med pimpinella,
 och en nyss skjuten beckasin.
 Klang, vad buteljer, Ulla,
 i våra korgar, överstfulla,
 tömda i gräset rulla -
 och känn vad ångan dunstar fin!
 Ditt middagsvin
 sku vi ur krusen hälla
 med glättig min.
 Vila vid denna källa!
 Hör våra valthorns klang, kusin!
Korno.. valthornens klang, kusin!

 Präktigt på fältet pråla
 än hingsten med sitt sto och fåla,
 än tjurn han höres vråla,
 och stundom lammet bräka tör.
 Tuppen på taket hoppar
 och, liksom hönan, vingen loppar;
 svalan sitt huvud doppar,
 och skatan skrattar på sin stör
 Lyft kitteln, hör!
 Låt kaffeglöden kola
 där nedanför!
 Präktigt på fältet pråla
 de ämnen, som mest ögat rör,
 som mest vårt öga rör.

 Himmel, vad denna runden,
 av friska lövträn sammanbunden,
 vidgar en plan i lunden
 med strödda gångar och behag!
 Ljuvligt där löven susa,
 i svarta virvlar grå och ljusa
 träden en skugga krusa
 inunder skyars fläkt och drag.
 Tag, Ulla, tag
 vid denna måltidsstunden
 ditt glas som jag!
 Himmel, vad denna runden
 bepryds av blommor, tusen slag,
 av blommor, tusen slag!

 Nymfen, se, var hon kliver
 och, så beställsam i sin iver,
 än ägg och än oliver
 uppå en rosig tallrik bär!
 Stundom en sked hon öser
 och över bunken gräddan slöser;
 floret i barmen pöser,
 då hon den mandeltårtan skär.
 En kyckling där,
 av den hon vingen river,
 nyss kallnad är.
 Nymfen, se, var hon kliver
 och svettas i ett kärt besvär,
 och svettas i besvär.

 Blåsen, I musikanter,
 vid Eols blåst från berg och branter!
 Sjungen, små kärlekspanter,
 bland gamla mostrars kält och gnag!
 Syskon, en sup vid disken
 och pro secundo, en på fisken!
 Krögarn, den basilisken,
 summerar tavlan full i dag...
 Klang, du och jag!
 Klang, Ullas amaranter
 av alla slag!
 Blåsen, I musikanter,
 och var och en sin kallsup tag,
 var en sin kallsup tag!

 Äntlig i detta gröna
 får du mitt sista avsked röna...
 Ulla, farväl, min sköna,
 vid alla instrumenters ljud!
 Fredman ser i minuten
 sig till naturens skuld förbruten:
 Kloto ren ur styrtuten
 avklippt en knapp vid Karons bud.
 Kom, hjärtats gud,
 att Fröjas ätt belöna
 med Bacchi skrud!
 Äntlig i detta gröna
 stod Ulla sista gången brud,
 den sista gången brud.
}
<[do]=G, Andante>
(o 2* /soso o3lafa3so /mimi i3fare3mi /dodo '1 reso /sofa mi '2 re3doreemii /do)*2
(hdo 2* /Ti3do dooTidoTidoTido /re '1 hso /fafa mi3remi3fa /mi redo '2 e) 
(/soso o3lafa3so /mimi i3fare3mi /dodo re3dore3mi /do3MI FASOLATI /Do3SO DoReMiFa /So oso /solafare doTi /do o)