# Epistel Nr 81. Till grälmakar Lövberg i sterbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven, dedicerad till doktor Blad:
{
 Märk hur vår skugga - märk, Movitz, mon frère -
 inom ett mörker sig slutar,
 hur guld och purpur i skoveln, den där,
 byts till grus och klutar!
 Vinkar Karon från sin brusande älv
 och tre gånger sen dödgrävaren själv,
 mer du din druva ej kryster.
 Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
 gravsten över vår syster!

 Ack, längtansvärda och bortskymda skjul
 under de susande grenar,
 där tid och döden en skönhet och ful
 till ett stoft förenar,
 till dig aldrig avund sökt någon stig!
 Lyckan, eljest uti flykten så vig,
 aldrig kring grifterna ilar.
 Ovän där väpnad - vad synes väl dig? -
 bryter fromt sina pilar.

 Lillklockan klämtar till storklockans dön...
 Lövad står kantorn i porten
 och vid de skrålande gossarnas bön
 helgar denna orten.
 Vägen upp till templets griftprydda stad
 trampas mellan rosors gulnade blad
 multnade plankor och bårar,
 till dess den långa och svartklädda rad
 djupt sig bugar med tårar...

 Så gick till vila från slagsmål och bal,
 grälmakar Löfberg, din maka
 där, dit åt gräset, långhalsad och smal,
 du än glor tillbaka.
 Hon från Dantobommen skildes i dag
 och med henne alla lustiga lag.
 Vem skall nu flaskan befalla?
 Törstig var hon och uttörstig är jag -
 vi är törstiga alla.
}
<[LA]=D, {Andantino}, 1,1:, Steel Drums, Base, /4,5 5 4 5> 
(3* /Doo DooDo TI TIITI /LA LAALA '1 MI I /(Mi ReDo )*2 /Do o TI h '2 FA A /Mi La SoFa MiRe /Do TI LA A /Do oRe FaMi ReDo /SO SOOSO SO OSO /LA LATI ReDo TILA /MI MI3MI MI I /(Mi ReDo)*2 /Do o TI h '3 FA A /Mi La SoFa MiRe /Do TI LA A)*3
