# Epistel nr 77. Angående Jungfru Sophia på Lokatten och om något som passerat:

{

      Klang mina Flickor! se skyarna glimma,
      Stjernorna försilfra båd vatten och land,
      Månan i molnet sin guldgula dimma
      Kastar öfver klappträn och såar vid strand;
      Lokatten lyser med tassar och klor,
      Skylten på stången, den knarkar och hviner,
      Och guldgramanen uppå Krögar-Mor,
      Glittrar kring Mössan och skiner.
      * * *
      Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken,
      Han med bruna kolten och hatten på sned,
      Han som nu kasta, och Brickan i huken
      Med sin ullgarns vante i brädspelet vred,
      Samma Capten som är altid så kär,
      Som femton gånger har lägrat Sophia,
      Där i Cajutan, om bord på det där
      Snau-skeppet Jungfru Maria.

      * * *

      Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska,
      Kling klang! mina flickor, slå i för Contant.
      Eljest den dära Capten vid sin flaska,
      Ska ni veta Flickor, är från Alicant,
      Om han er vinkar och lockar åt strand,
      Och slår i fönstret med knogen på rutan,
      Tre, fyra Mösstyg med spetsar och band,
      Ligga på stoln i Cajutan.
      * * *

      Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger,
      Och den röda Flaggan hur bugtig och rund,
      Hon sina snibbar i vågorna smyger,
      Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund,
      Nalle på däcket i kedjan han står,
      Månan i länkarna ljuset fördelar,
      Och uti skuggan af seglet - Gutår!
      Sitter Birfilarn och spelar.
      * * *

      Kors huru Relingen gungar och vickar,
      Och hur stora Masten den knarkar - Nå hör!
      Hör hur på kistan Besökaren hickar,
      Där Märkrullan ligger vid Stånkan framför.
      Här har du Tuben - Bror Mollberg Gutår!
      Väpna ditt öga, och klunka ur pipen,
      Se där på däcket, den där med grått hår,
      Den där gemena - Den Gripen.
      * * *

      Skål mina vackra och kostliga ungar!
      Men O Fader Bacchus! jag hickar och dör;
      Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar,
      Uti stånkan ligger båd syn och gehör;
      Nog tyckes mig det var sjungande köp,
      Sådan en huggare prompt i sig dräja;
      Men til at säga hvad sort som jag söp,
      Det kan jag just intet säja.
      * * *

      Se hvar han skalkas den tjocka Captenen,
      Hjulbent och tokrolig, dum som en spån;
      Strumporna glänsa brandgula på benen,
      Och de stora Spännena skina på tån.
      Klang min Sophia! nu är du för täck:
      Håret kring axlarna, Mössan på öra,
      Förklä i trasor - Och Fartyget läck.
      Men si Capten! Låt oss höra.
      * * *

      Himmel där kommer Capten! - Bia, bia,
      Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn,
      Stoln hvälfd i näfven - Aj aj Sophia!
      Aj - aj - aj! mitt ryggbast det smålar som gryn.
      Söta Capten! - Nå God dam you, din hund!
      Aldrig Sophia jag mera vill söka,
      Aldrig min fot, ifrån denna här stund
      Mer skall i Lakanen spöka.

}

<F-dur>
(2* /Do DoDo Re ReRe /So SoFa Mi Re /FaMi ReDo TI DoDo '1 /Fa MiMi Re e '2 /Mi ReRe Do h) 
(2* /So SoSo La LaLa /Ti TiTi do '1 o /So LaSo FaMi ReDo /TIDo ReMi Mi Re '2 h /So LaFa Mi FaRe /Re e Do h)