# Epistel nr 66. Til Movitz Målare:

{

    Se hvar Movitz sitter där 
    Vid sin tafla tyst och kär, 

        Ler och målar 
        Med et ljuft besvär.

    Verkstan glimmar glad och ljus, 
    Full med pottor, krukor, krus, 

        Glas och skålar, 
        Guld och glitter-grus.

Prägtigt sig en ställning för vårt öga höjer,
Där den spända duken sträckes kall och flat;
Framför sitter Movitz och sin pensel böjer,
Bildar en herdinna med sit blomster-fat;
    Af des munn, söt som succat, 
    Hvarja kyss värd en ducat.

    * * *

    Gubben ser för rolig ut, 
    Med filtmössa och surtout, 

        Penslar, Stifter, 
        Blandas hvar minut.

    I lifstycket hvitt och blått 
    Har han mässings-knappar fått, 

        Tröjan skiftar 
        Purpur, gult och grått.

Af grönt sidentyg märk Ögonskärmen prålar,
Som den röda näsan ger en skugga grön.
Två glasögon vid hvar tinning skjuts med nålar,
När han tyst proberar sina färge-rön.
    Movitz gör din Tafla skön; 
    Drick och tag din arbetslön.

    * * *

    Töm din flaska, gif dig tid, 
    Sen i din Olymp i frid 

        Värm dit snille 
        Och din tekning sprid.

    Blunda vid hvart pensel-drag, 
    Gif din skönhet det behag 

        Som du ville 
        På din bröllops dag.

Än sjelf Fröja kring hans vackra ämne sväfvar,
Än en Astrilds pil hans bröst til intet gör;
Än han vid den lätta Penseln ler ock bäfvar,
Än innom et rosigt flor två prickar strör.
    Movitz du ej tekna bör 
    Hvad Apelles blott tilhör.

    * * *

    Se Herdinnan trind och snörd, 
    Uppå Astrilds vingar förd, 

        Hvar hon sitter, 
        Stor til blod och börd.

    Håret som bland pärlor knyts, 
    Uti mörka bucklor bryts; 

        Blodet spritter; 
        Ögats eld förbyts.

Bröstet sväller högt, och hvar gång Nymphen andas,
Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin.
Framför bröstet flor och blommor sammanblandas;
Tröjan snörd och lifvet är af Carmosin.
    Knapt Apellis pensel fin 
    Bildat har så skön Cousine.

    * * *

    Movitz i sin andakt dör, 
    När han sist i vågor strör 

        Tvänne prickar 
        Med et flor framför.

    Märk hans eld är fin och stor; 
    Täckt de gömmas i et flor. 

        Gubben nickar, 
        Och på Nymphen glor;

Nymphen hon småskrattar, runkar hufvud, tiger,
Lossar på sit pärlband, knyter sin salopp,
Fläktar med solfjädren, sen med små intriger
Narrar gubben från sin tafla stiga opp,
    Där han i sin blomster-knopp 
    Bildar Fröjas vackra kropp.
}

<F-dur, Andante>
(Sodo TiLa /So3La So FaLa SoFa /Mi3Fa Mi Re Re /ReMi FaSo LaFa ReTI /TI Do)* 
(2* So SO /SO3LA SOFA '1 MISO DoMi /Re Do '2 MIMi ReTI /Do o)* 
(2* Do ooMiRe /Do '1 So Fa Re /Mi i '2 Mi Re TI /Do o)