# Epistel Nr 62. Angående sista balen på Gröna Lund:

{
 Movitz valthornet proberar
 och sin tuggbuss valkar i mun,
 springer kring golvet, funderar,
 polskan i fyrkant formerar,
 städar och slåss och befaller;
 eldgafflar, skärmar och galler,
 allting ramlar nu denna stund;
 stolarna skjuts åt väggen,
 hirschfängaren brynes på eggen.
 Friskt kurrage på Gröna Lund!

 Vad - står du där och bekikar
 tak och väggar, dum som en so,
 ramar och taflor och spikar,
 kyrktorn och sjöar och vikar?
 Jo, det är vackert för öga!
 Nymfren på klackarna höga
 höja sig och titta och glo,
 runka på huvut så sakta,
 fälla solfjädern, betrakta
 gamla världens lustar och ro.

 Titta i taket! Jag lovar -
 kors, vad helgon, solar och sken!
 Hoffbro vårt öga begåvar
 både med änglar och påvar;
 Goliath själv, vill jag svärja,
 med röda strumpor och värja
 mot kung David slungar en sten!
 Absalon tumlar av öket,
 kung Ahasverus i köket
 ligger emellan Esters två ben.

 Movitz, på tavlan se marken,
 där sju nöten betade gräs!
 Där ser du Noach i arken -
 kors, hur det regnar i parken!...
 Där rider drottningen Disa,
 där kör profeten Elisa
 upp till himla uti en schäs.
 Glasögon upp på din näsa!
 Där står historien att läsa
 om Susanna... Movitz, nu läs!

 Gapa nu, Movitz, ej länger!
 Ljusen spraka, flöjterna hörs.
 Marskalken syns med dycrenger;
 handsken i handen han slänger.
 Struvorna glänsa av socker...
 nymfren med ur och berlocker
 putsa sig, och kjortlarna rörs.
 Alla på polskan nu vänta -
 folket i dörrarna glänta.
 Balen öppnas... Snart han förstörs.

 Movitz valthornet nu lutar,
 och med polska öppnar han baln.
 Rättsom han börjar, han slutar -
 hör, hur han drillar och tutar,
 ögonen spända på noten!
 Var gång han pruttar, rörs foten.
 Hur han stampar - kors, han är galn!
 Se, var han står i syrtuten!
 Munstycket blänker i truten...
 och ljuskronan glimmar i saln.

 Eko mot pelarna svarar -
 salen, välvd, vitlimmad och ljus.
 Gubbarna skumpa som harar:
 var med sin maka sig parar.
 Somliga systrar galanta,
 somliga stå så mockanta,
 ropa hyrkusk, fara burdus;
 somliga stå på en sida,
 handskarna vända och vrida -
 gubben Movitz bjuder dem snus.

 Prosit, mamsell Vilhelmina!
 Håll ut ringen! Hurra! Var snäll,
 du där på Laxen, Regina!
 Båtsmännen skratta och grina:
 toffeln på häln på dig kippar.
 Flunsig och tungrodd du trippar,
 allt inunder svart som ett spjäll.
 Muschen på tinningen borta...
 armarna inte så korta!
 Håll ut ringen! Hurra, mamsell!

 Snyt dig, din lymmel - probera,
 prova hornet - snyt dig och blås!
 Nymferna kvikt sig rangera,
 prusta och nysa, spatsera,
 Wingmarkens kärsta åt höger
 skuttar med svarvarn så tröger,
 in med föttren liksom en gås,
 rödbrun i barmen som koppar...
 Tvi dig, din skurk, så du hoppar
 med din tumstock, kappa och krås!

 Stampa med föttren tillika,
 klappa med händren! Klapp, klapp, klapp!
 Hand över huvud, Ulrika!
 Stå inte där och predika!
 Armarna ut, kryp inunder!
 "Vad är för konster och funder?"
 Jungfru Ulla! "Hut, travarlapp,
 sök dina jungfrur på gatan!"
 Stöt i valthornet, din satan!
 "Smäll kanaljen, ge'n några rapp!"

 Wingmark med stora peruken
 går och stånkar, friar och ber;
 nattkappan, stärkter och struken,
 fläktar och slinker på buken.
 Se hur han dansar så krumpen,
 byxorna långt ner på gumpen,
 hand i sidan - futtigt maner!
 Hatten på huvut, med glitter,
 bakfram på Wingmark den sitter!
 Gubben hostar, visslar och ler.

 Stampa, kanalje... nå stampa!
 Håll ut ringen! Håll bara i!
 Trampa och stampa och trampa -
 stöt inte krona och lampa!
 Släpp svarvarn in, vrid ikring'en!
 Mästare, kom in i ringen!
 Stöt i hornet! Blås symfoni!
 Armarna kasta på ryggen!
 Tvi den där svarvarn, den styggen!
 Stöt i hornet! Bergström, slå i!

 Folket nu farstun inspärrar...
 Släpp in krögarn, krögarn vår vän!
 Sig detta öl ej förvärrar;
 skål, mina gunstiga herrar!
 Hurra! Stå, hjälte, mot skotten!
 Kärlekens skål! Drick i botten!
 "Svarvarens skål!" Kom dansa! "Ja men!"
 Ut genom saln i förmaket!
 Dammet det står upp i taket.
 Håll ut ringen - vänd om igen!

 Han över huvut... Nu börja,
 alla, börja friskt på en gång!
 Movitz skall allting besörja!
 Valthornet fick lite smörja.
 Knacka med klackarna, flickor!
 Tvi, era dumma borickor!
 Sicken åsna med roberond!
 Si, hur hon tiljorna mäter,
 sminkad i flor och korneter,
 med mustascher, hjulbent och lång!

 Hon är min fästmö, kanalje!
 Är hon åsna? "Ja, är hon så!"
 Runstycke, slant och medalje,
 klang, jag nu vågar batalje!
 Allting för henne jag vågar;
 dej, din kanalje, jag sågar
 mitt itu! "Låt flöjterna gå!
 Här är du dam-Jan i huken."
 Släng utom fönstret peruken!
 Christian Wingmark, dej ska vi klå!

 Hör, hur på tröskeln han stiger
 och parlerar om sin peruk!
 Svarvarns kärsta hon tiger,
 jollrar och hickar och niger.
 Krögarn tar svarvarn i luven:
 flintskallig, blodig och kluven,
 blir han hövlig, tålig och mjuk.
 Facklorna släckas i glasen;
 gumman får missfall i dansen,
 klämd och kramad, skuffad och sjuk.

 Håll ut ringen, Malena!
 Hurra, lustigt! Håll nu god min!
 Bergströmskan hoppar allena.
 Skena till helvete, skena!
 Kors, tocke flängmål, din satan!
 Nattyget blåste åt gatan...
 Aj, en palt står där vid gardin!
 Paltarna... Aj, kära syster!
 Tockna baler gör vår ruin.
}

<[Do]=G, 2:>
(/DooDoRe MiiMiRe MiDo /MiiMiFa  SooSoFa  SoMi  /SoSo  do So /FaMiMiRe Do o)*2
((/MiiFaMi iRe3ReeRee ReRe)*2 /FaMiReMi Fa MiMi /iRe3DooRee Do o)*2

