# Sång Nr 64. Om Haga, dedicerad till herr kaptenen Kirstein:
<G-dur, Andante>
(3* DoLA /SO SO SO SO /Do Do '1 h MiSo /Fa Fa Fa SoFa /Mi i i '2,3 o SoMi /Re Re ReDo ReMi /Do o h '2 SoFa /Mi Mi Mi La /So Fa Fa FaMi /Re Re Re So /Fa Mi h)
{
 Fjäriln /vingad syns på /Haga
 mellan /dimmors frost o-och /dun
 sig sitt /gröna skjul till/laga
 och i /blomman si-in pa-au/lun.
 Minsta /kräk i kärr och /sy-yra,
 nyss av /solen värma /vä-äckt,
 till en /ny högtidlig /yra
 eldas /vid sefi-ire-ens /fläkt.

 Haga, i ditt sköte röjes
 gräsets brodd och gula plan.
 Stolt i dina rännlar höjes
 gungande den vita svan.
 Längst ur skogens glesa kamrar
 höras täta återkall
 än från den graniten hamnar,
 än från yx i björk och tall.

 Se, Brunnsvikens små najader
 höja sina gyllne horn,
 och de frustande kaskader
 sprutas över Solna torn.
 Under skygd av välvda stammar
 på den väg man städad ser,
 fålen yvs och hjulet dammar -
 bonden milt åt Haga ler.

 Vad gudomlig lust att röna
 inom en så ljuvlig park,
 då man hälsad av sin sköna,
 ögnas av en mild monark!
 Varje blick hans öga skickar,
 lockar tacksamhetens tår -
 rörd och tjust av dessa blickar,
 själv den trumpne glättigt går.
}
