# Sång Nr 16. Sig och bröderna till filosofisk hugsvalelse:
{
 Är jag född, så vill jag leva
 och må väl på bästa vis,
 som en Adam med sin Eva
 uti paradis,
 stekta sparvar uti munnen få,
 dricka nektar, sova sött och uppå rosor gå,
 klappa den mitt hjärta tänker på,
 sjunga visor, dansa polska, trumla då och då.
 Vid min flaska vill jag somna,
 vid min flicka vakna opp -
 när min hjärna börjar domna,
 saktar sig mitt lopp.

 Mina dagar då försvinna
 lustigt på vår sorgepark.
 Venus, bliv vår hjärtgudinna,
 Bacchus, strupmonark!
 Snäser någon mig för fylleri,
 hut för tunnor tusan, han skall alltid torstig bli!
 Får jag inte Chloris ta uti,
 ta mig tunnor tusan, i förtreten supa vi!
 Kom, kamrater, låt oss stimma!
 Punsch och bischoff upp i skyn,
 till dess döden med sin dimma
 skymmer för vår syn!
}

<F-dur, Andante>
(#1A: /So3Fa MiMi FaFa ReRe)
(#1B: /Mi3Re DoReMiFi SoSo So)
#1A (#1C:  /MiMi ReRe Do o)
(/SOLATIDo ReRe ReRe Re
/(ReDoReMi)*3 Re /DoReMiFa MiMi MiMi Mi
/(MiReMiFa)*3 Mi #1A #1B /So3Fa MiMi Fa3Mi
ReRe #1C)
