# Sång Nr 13. På klubben:
{
Det var rätt kuriöst! I går afton så satt vi och talte om finansverkets nuvarande tillstånd, sedan kursen blivit reglerad till al pari. Det supponerades av en viss, att du vore bank och låge uti Munkens trappor. Jag krånglade mig upp till dig efter vederbörligt tillstånd. In bona fide ger jag dig min ego i underpant: du vill men jag kan inte; jag kan, men du vill inte. Skulle du då blott för omöjlighetens skull skuffa mig utför åt Lokatten och de trapplösa trapporna?

 "Lo/katten, Lokatten - min /frände, gutår -
 där /finnas fio-oler och /jungfrur på spår:
 i /fönster, i gluggar, i /vinklar och vrår
 en /kjortel, en bå-åtsman, och /kärleken rår."

 "Vad /frågar jag efter fi/nans och balans,
 blott /fyrken och fla-askan och /jag gå i dans?
 Med/borgare, bank, al pari och fan
 de /kvitta mig li-ika, blott /öl finns i stan."

Men Italien - se nu - Holland, Spanien, månne deras politiska byggnad, i anseende till achiska freden, westfaliska freden, koncilium tridentinum, börsen och inkvisitionen, kan äga bestånd? 

 "Består du mig brännvin och pipor och krus,
 jag aktar en krona liksom en kardus,
 karduser som kronor och siffror som null,
 westfaliska skinkor som spiror och gull."

 "Jag skattar min flaska och sjunger min ton,
 en öltunna mer än en kungelig tron.
 Men finge jag råda, skull dagligt i söl
 båd kung och minister få simma i öl."
}
<G-moll, Allegretto>
(#Melodi: So /(do)*4 Ti La /(So)*4 o So 2*/La Ti do mire2 do Ti /(do)*4 o '1do /(mi)*4 fa so /(re)*4 e mi)
