Pasi

Uzanto:
Pasvorto:

Pri tonsilaboj

Vortaro

A

Citilo
Rimarko
Rimarka parentezo
Ilumo
Indiko

B

Komento
Ligostreko
Vaka signo

F

Flyttal
Frekvenco
Demandsigno
Antauxsigno

G

Glito
Obliga signo

H

Entjero

K

Tembriko
Tembrikajxo
Tintsilabo
Kolon
Komo
Vortopeco

L

Lauxto

M

Konsonanto
Minusa signo

N

Nomo
Nivela signo

P

Plusa signo
Punkto

R

Ritmo

S

Agordo
Samtempeco
Punktokomo
Vokalo
Skapelse
Dividsigno
Ludmaniero
Silabo
Silaba parentezo
Muta konsonanto
Peco
Referenco peca
Malaltiga signo

T

Takta mezuro
Takteco
Taktero
Taktera nombro
Takta bato
Taktsilabo
Takta streko
Nombro
Tempo
Tiddelstecken
Tidhänvisning
Tidmärke
Tidsvärden
Tilldelning
Tonanmärkning
Tondel
Tonhöjdsintervall
Tonskapelse
Tonstav
Tonstavstecken
Tonstege
Tonstycke
Tonvarv
Tyst tonstav

U

Utropstecken

A

Anföringstecken / Citiloj

Anföringstecken ( " " ) används för att kapsla namn. I klangskap som inte är tonstavning kan anföringstecken ha andra roller, men inte i tonstavningen.

Anmärkning / Rimarko

Anmärkning är styckets styrkoder. Anmärkningen saknar egen tidsrymd, men styr tolkningen av fortsättningen av omgivande stycke.
Anmärkningen gäller tills:

Anmärkningens giltighetstid kan även styras med hjälp av tidhänvisning i slutet av anmärkningen.

Anmärkningen innehåller anvisningar som skiljs åt av kommatecken eller semikolon. Dessa kan vara av följande typer:

Anmärkningsklammer / Rimarka parentzo

Antyg / Ilumo

Ett antyg är ett komplement till tonstäverna. Antyg påverkar hur tonstäver och andra taktstäver skall tolkas och spelas. Ett antyg består av ett litet medljud eller ett stort och ett litet medljud, som i båda fallen kan följas av ett heltal. Antyg och kolon visar var ett visst spelsätt börjar, antyg och punkt var det slutar. Ensam punkt slutar senaste antyget och två punkter avslutar samtliga antyg. Antyg kan även skrivas ihop med en tonstav och bilda en klangstav. <jmfr fundamento>

Anvisning / Indiko

Anvisningstyp Beskrivning Exempel
Ordanvisning Ett eller flera ord som tillsammans utgör ett namn <Andante>
Tilldelning Ett uttryck fastställs med hjälp av likhetstecken <[z] = Pizzicato>
Frekvens (tempo)* Spel- eller tonfrekvens <2,2:>
Taktdelstal* Antal taktdelar per takt <:4>
Rytm* Fördelning av tid och styrka i olika delar av takt </2!8 4!4 3!4>
Ljudstyrka takt- och tonstävernas styrka <!2>
Tal-ord-anvisning Ordanvisning med tal före <120 bpm>
Skapelse Ton- ord- eller klangskapelse <MIDI<R32>>
Tonhöjdsintervall* Är egentligen ett tonuttryck, men används normalt som anvisning för att ändra grundtonen <[So:Do]>
* Ej i kväde.

En anvisning är en instruktion som står i en anmärkning. Anvisningar skiljs åt av kommatecken eller semikolon.
Vidstående lista är en översikt över de typer av anvisningar som förekommer i tonstavning och kväde:


B

Bimäle / Komento

Bindestreck / Liga streko

Bindestreck ( - ) används för att binda ihop två taktdelar till en. Bindestreck kan även användas för att beteckna intervall mellan två tidpunkter.

Blanktecken / Blanka spaco

Radbrytning, tabbar och mellanrum mellan ord räknas som blanktecken. Flera blanktecken i rad räknas som likvärdigt med ett. Olika blanktecken ses som likvärdiga.


F

Flyttal / Glitpunkta nombro

Med flyttal menas tal som inte är jämna heltal. Flyttal får endast förekomma i anmärkningar. Flyttal kan skrivas på tre sätt: Antingen som bråktal med täljare och nämnare, som decimaltal med decimalkomma eller på anglosaxiskt vis med decimalpunkt. Ett heltal på en plats där ett flyttal förväntas betraktas som ett flyttal

Frekvens / Frekvenco

I tonstavning anges frekvens med tal och kolon i anmärkning, t.ex. #<12:>.
Frekvensuttryck används i två sammanhang: En tonskalas grundton kan knytas till en frekvens för att ange i vilken tonhöjd ett stycke är avsett att spelas och ett stycke eller en del av ett dito kan knytas till en frekvens för att ange i vilket tempo taktdelarna skall spelas. I det första fallet tilldelar man den tonstav man betraktar som grundton en frekvens (det kan vara vilken tonstav som helst som ingår i aktuell skala!). I det andra fallet anger man frekvens som en fristående anvisning.

Frågetecken / Demandsigno

Frågetecken ( ? ) används för att beteckna alternativ....

Förtecken / Antaŭsigno

Ett förtecken styr vilken skrift som brukas i en klammer.

Ett förtecken kan antingen stå utanför eller som första tecken i klammern, ihopskrivet med eventuellt namn och kolon. Ett yttre förtecken anger vilken styckemiljö som gäller, medan det inre anger vilken skrift som brukas i klammern.

De av mig kända förtecknena är:

Övriga förtecken kan sätta delar av nedanstående regelverk ur spel. Dessa fastställs inte i denna skrift. Klangskap fungerar som yttre förtecken.


G

Glidning / Glito

Glidning betecknas med understreck ( _ ) ....

Gångertecken / Obliga signo

I tonstavningen används asterisken ( * ) som gångertecken. Tone godtar även multiplikationstecknet ( × ), ej att förväxla med bokstaven "x".


H

Heltal / Entjero

Ett heltal har en noggrannhet på exakt ett. Ett heltal innehåller varesig bråkstreck, decimalkomma eller decimalpunkt. Om något av ovanstående tecken dyker upp i samband med ett heltal räknas dessa ej som en del av heltalet. Siffror i ett tonstycke (taktnummer, antygssiffror, omtagningsta osv) är i regel heltal.

Se även Flyttal

Höjtecken / Altiga signo

Höjtecken ( ' ) används på tonstäver och förtecken. På en tonstav höjer varje höjtecken tonstaven med tre tonvarv. Höjtecken står före tonstavens medljud. Tonstycken och kväden överordnas varandra efter antal höjtecken före dess förtecken.


K

Klangskap / Tembriko

Klangskapelse / Temba silabo

En klangskapelse byggs av ett klangskap och ett uttryck i klammer...

Klangstav / Tintsilabo

Ett antyg som skrivs ihop med en tonstav kallas klangstav.

Kolon / Dupunkto

Kolon föregås av:Kolonet följs av: Uttrycket anger:
FlyttalHeltal (valfritt)Tempo eller taktart
TonstavTonstavIntervall
AntygDel av styckeSpelsätt*
PlusteckenDel av styckeSamklang*
FrågeteckenDel av styckeValmöjligheter*
LjudstyrkaDel av styckeSpelsätt (ljudstyrka)*
AnmärkningDel av styckeSpelsätt*
Tonstavnings­tecken Inleder tonstycke
Ordstavnings­tecken Inleder kväde eller bimäle
Ord (Namn) Namngivning
Asterisk (Gångertecken) Omkväde **
Apostrof (Höjtecken) Standardfras i kvädesvers
Kommatecken(Sänktecken) Upprepning av ovanstående.**
Kolon först i anvisning eller efter taktstreckHeltalTaktdelsantal.
* Spelsätt mm avslutas sedan med punkt, se xxxxx.
** Avsnittet upprepas vid fyra punkter, se xxxxx

Kolon har tre roller: Den första är i anvisning om taktart, den andra är för att beteckna tonhöjdsintervall och den tredje är att inleda spelsätt eller stycke eller namnge stycke eller anmärkning.

<2,2:4>, [So:Do], [Cn:], (#: ) (#Låt: ) <Tonskala: >

Namngivning av stycke eller anmärkning kan enbart göras i samband med att densamma inleds.

Det är i regel uttrycket före kolonet som avgör vilken roll kolonet får:

Kommatecken / Komo

Kommatecken ( , ) ...

Kväde / Vortopeco

Ett kväde är ett textstycke med berättande text. Ett kväde kan kombineras med ett tonstycke för att beskriva text som sjungs. Ett ensamt kväde beskriver text utan melodi. Kväde som står som anvisning (i anmärkning) i tonstycke eller annat kväde beskriver hur det omgivande stycket skall tolkas. Ett sådant kväde deklameras normalt inte. Ett kväde skrivs med ordstavningstecken (&) som förtecken. Ett kväde som kombineras med melodi kan inneh...

Se även: Fundamento Tonsilaba, regel 15.


L

Ljudstyrka / Laŭto

TonstavningNotskriftMidi*
!00
!1pppp13
!2ppp26
!3pp38
!4p51
!5mp64
!6mf76
!7f90
!8ff103
!9fff115
!99ffff127
* byte tre i ett 'note on' meddelande

En ljudstyrkeanvisning skrivs med utropstecken och en eller flera siffror. Fler siffror ger högre noggrannhet. Siffrorna kan tolkas som decimalerna i ett decimaltal (5 = 50 = 500 osv.).

Ljudstyrkeanvisningen kan även brukas som både kort och långt antyg.


M

Medljud / Konsonanto

Bokstäverna B, C, D, F, G, H, J, K, L, M, N, P, Q, R, S, T, V, X, Z. I tonstavnngen har meljudet "H" en särskilld roll, se Stumt medljud. Medljuden kan variera mellan olika språk. Medljuden kallas även konsonanter.

Minustecken / Minusa signo

Minustecken ( - ) ...


N

Namn / Nomo

Ett namn är en symbol för något. Ett namn fastställs antingen genom namngivning av ett stycke eller en anmärkning, eller genom en tilldelning. Ett namn som inte enbart består av bokstäver kan i vissa fall behöva inneslutas i citat:

Nivåtecken / Nivela signo

Nivåtecknen äro tvenne: Sänktecken och höjtecken...


O

Ordanvisning / Vortindiko


P

Plustecken / Plusa signo

Plustecken ( + )...

Punkt / punkto

Punkt ( . ) ...


R

Rytm / Ritmiko


S

Samklang / Agordo

En samklang är flera tonstäver som ljuder samtidigt ...

Samtidighet / Samtempeco

Samtidighet skrivs med plustecken ...

Semikolon / Punktokomo

Semikolon ( ; ) ...

Självljud / Vokalo

A, E, I, O, U m fl, samt varianter av dessa med prickar, ring, accenter osv. En tonstav består av ett medljud följt av ett självljud. Självljudet visar tonstavens tondel. Ensamma självljud förlänger närmast föregående tonstav.

Skapelser / Tembrikaĵo

En skapelse är ett namn som kombineras med en klammer, innehållande ett uttryck. En tonskapelse kan baseras på en tonstege, ett tonstycke eller liknande. En ordskapelse kan baseras på ett språk eller liknande. En klangskapelse baseras på ett klangskap.

Skiljetecken / Disigsignoj

Skiljetecken är de tecken som används för att skilja tonstavningens delar från varandra.

Spelsätt / Ludmaniero

Spelsätt är det sätt, på vilket tonstäver och andra taktstäver skall spelas. Spelsätt kan vara många olika saker, t ex ljudstyrka, instrumentklang, tempo eller annat som påverkar hur ton- och taktstäverna skall spelas. Samtliga antyg och många anvisningar (i anmärkning) anger spelsätt.

Stavelse / Silabo

Stavelser är ett styckes ljudenheter. En stavelseklammer med flera ljudenheter i räknas som en ljudenhet. En stavelses absoluta längd avgörs av dess omgivande stycke. Ett tal efter en stavelse angiver dess relativa längd. Inre förtecken brukas inte i stavelseklammer.

Stavelseklammer / Silaba parentezo

Stavelseklammer skrivs med hakklammer ( [ ] ). En stavelseklammer gör att dess totala innehåll räknas som en stavelse. I tonstavning betyder det att dess totala innehåll räknas som en tondel. I kväde skall klammerns innehåll sjungas på en enda tonstav.

Stumt medljud / Muta konsonanto

Det stumma medljudet är bokstaven "H" eller "h". Stumt medljud används för tyst tonstav eller för tonstav med obestämd tonhöjd

Stycke / Peco

Stycke skrivs i styckeklammer eller inleds med enbart förtecken och kolon och avslutas då med förtecken och punkt eller av att nästa oklamrade stycke börjar.
Ett stycke beskriver ett tidrymd med ljudinnehåll som kan styras med hjälp av:

Inre och yttre förtecken är likvärdiga. Båda anger styckemiljön. Inre förtecken "skriver över" yttre.

Styckeshänvisning / Referenco peca

Exempel:Beskrivning
#Stycke'4,1-2refererar till ett urval omtagningsvarianter ur ett stycke i angiven ordning.
#Stycke*3refererar till ett stycke ett angivet antal gånger.
#Stycke%4refererar till en takt  i ett stycke.
#Stycke%4.3refererar till en taktdel  i ett stycke.
#Stycke%4.3.2refererar till en tondel  i ett stycke.
#Stycke%4.3.2.0refererar till startpunkten i ovanstående tondel.
#Stycke%Trefererar till ett tidmärke i ett stycke.
#Stycke%T'3refererar till ett tidmärke i angiven omtagning av ett stycke.
#Stycke.Avsnittrefererar till ett namngivet avsnitt av ett stycke.
 #Stycke%T'1-%4.3'3refererar till ett avsnitt av ett stycke (från - till och med).
#Stycke-%4.3'3refererar till ett avsnitt av ett stycke (från början till och med takt fyra, taktdel tre, omtagning tre).

För att hänvisa till ett stycke anger man dess namn, inlett med förtecken.
För att hänvisa till ett underordnatstycke lägger man till understyckets namn, inlett med förtecken, eller med en punkt, om förtecken är lika.
För att hänvisa till en viss omtagning av ett stycke lägger man till en apostrof följd av omtagningsnummer eller omtagningsurval.
För att hänvisa till samma stycke flera gånger lägger man till ett omtagningstecken och antalet gånger man önskar hänvisa till stycket.
För att hänvisa till en viss position i ett stycke lägger man till ett procenttecken, följt av tidmärke eller taktnummer, punkt och taktdelsnummer, punkt och tondelsnummer, punkt och underordnad tondel (skriven i ljudenhetsklammer) osv.
Om taktdelen, tondelen eller del av tondel anges som noll är det taktens, taktdelens eller tondelens startpunkt som anges.
Ett avsnitt ur ett stycke kan anges genom att ange två positioner med ett bindestreck mellan (från början av - till slutet av).
? En referens kan omfatta flera avsnitt, genom att dessa skiljs åt av kommatecken.
Metoderna kan ofta med fördel kombineras.

Sänktecken / Malaltiga signo

Sänktecknet är det ena nivåtecknet. Sänktecken skrivs som ett eller flera kommateckenoch anger nivå för efterföljande uttryck. Varje sänktecken före en tonstav sänker tre tonvarv. Sänktecken före ett stycke utan klammer skapar ett underordnat stycke. Stycken underordnas varandra efter antal sänktecken.

Kommatecken kan även brukas som skiljetecken


T

Takt / Takto

En takt är en del av ett stycke som ligger mellan två taktstreck.

Taktart / Takteco

Taktdel / Taktero

Taktdelstal / Taktera nombro

Taktdelstalet är antalet taktdelar en takt skall innehålla. Takter som innehåller färre taktdelar förlängs. Förlängningen sker i första hand inför en styckeskarv och i andra hand i slutet av takten. Taktdelar som innehåller fler taktdelar än taktdelstalet förkortas. Förkortningen sker i första hand vid styckeskarvar genom att taktdelen efter skarven sammanfogas med taktdelar före skarven.

Taktslag / Takta bato

Taktstav / Taktsilabo

Taktstreck / Takta streko

Tal / Nombro

Tal förekommer i tre olika variantet i tonstavningen: Heltal, flyttal och ljudstyrketal. Se respektive taltyp för mera information.

Tempo / Pulso

Tiddelstecken / Partigsigno

Tiddelstecknet skrivs med procenttecken ( % ). Tiddelstecknet brukas i tidmärken och takt- taktdels- eller tondelshänvisningar.

Tidhänvisning / Referenco momenta

Tidmärke / Momentsigno

Tidsvärden och tempo / ....?

Tidsvärdena i tonstycke och kväde skall hanteras på lite olika sätt:

(#:) Tonstycket har fyra olika tidsstorheter: Takt, taktdel, tondel och tonstav.

Takt noteras med snedstreck och är förstahandsstyrmedlet för flera styckens samtidighet. Takt styr även det totala tempot om antalet taktdelar är fastställt.

Taktdel är förstahandsstyrmedlet för tempo. De skall i medelvärde motsvara det angivna tempot.

Tondelen används för att inom taktdelen jämföra olika tonstävers längd.

Tonstaven styr samtidigheten med ett kväde.

(&:) Kvädet har två olika tidsstorheter: Takt och stavelse.

Takt kan noteras med snedstreck, och är då förstahandsstyrmedlet för tempot.

Stavelsens längd styrs av ett samtida tonstavsstyckes tonstav. Stavelseräkningen kan manipuleras på motsvarande sätt som tondelsräkningen i en taktdel.

Tilldelning / Atribuo

UttryckVad fastställs?kommentar
[Do] = TalRelativ tonstav [Do].Tonstavens förhållande till grundtonen anges med 'Tal'
[do:Do] = TalTonvarvet.Om tonvarvet är en oktav så är tonvarvstalet två (dubbla frekvensen). De båda tonstäverna måste vara skrivna i olika tonvav.
[Do] = Frekvens:GrundtonenFrekvensen kan även vara en tonkonstant som t.ex. A, Eb F# osv. Dessa skall finnas fastställda i &Normo
[Do] = [So]Grundtonen relativt föregående grundton.Tonstav [Do] får tonhöjden [So]
[Po] = Slagverk, åtbörd osv.Taktstav.En taktstav har ingen tonhöjd och därmed ingen relation vare sig till grundton eller tonvarv.
[pO] = Något annatEn till taktstav[Po] och [pO] är två olika taktstäver och har ingen inbördes relation.
[NtHo] = LjuduttryckAntyget.T.ex en bordunton.
[NtRe] = LjuduttryckAntyget relativt [Re]T.ex en intervallklang
[Nt] =UttryckAntyget.Är i många sammanhang samma som [NtHo], men lämpar sig bättre för uttryck som inte är av typen ljuduttryck
[Nt] = frekvensAntyget = tempoDet går inte att fastställa en grundton genom ett antyg (som inte är en del av tonskalan!).
Ord = UttryckOrdanvisning'Ord' kan framledes brukas i stället för 'Uttryck'

Tonanmärkning / Tonrimarko

En tonanmärkning är en anmärkning som står i ett tonstycke eller föregås av ett tonstavningstecken. En tonanmärkning kan innehålla anvisningar.

Tondel / Tonero

Tondel är delen av tonstaven som anger tonens längd, d.v.s. tonstavens självljud. Tondelen i en tonstav med flera olika självljud är endast det sist skrivna slaget av självljud. En tyst tonstav är i sin helhet en tondel. En tondel kan förlängas genom att den skrivs flera gånger. Även en sammansatt tonstavning i stavelseklammer räknas som en tondel. Tondel eller stavelseklammer kan även förlängas med en efterföljande siffra. Tondelar i en taktdel eller i en stavelseklammer räknas som lika långa.

Tonhöjdsintervall / Tonintervalo

Ett tonhöjdsintervall är frekvensskillnaden mellan två tonstäver. Tonhöjdsintervallet skrivs med två tonstäver med kolon mellan sig. Intervalltalet är kvoten mellan första och andra tonstavens frekvens (första tonstaven är dividend och den senare är divisor).

Tonskapelse / Ton...?

En tonskapelse är en klangskapelse som baseras på (klangskapet) tonstavning eller namnet på en namngiven tonanmärkning eller namnet på ett namngivet tonstycke eller annat ord som inte är klangskap. En tonskapelse som baseras på en tonstege eller annan namngiven anmärkning:

#Tonstege[tonuttryck] motsvarar motsvarar tonuttrycket, så som det hade varit om det föregåtts av en anvisning om angiven tonskala.

En tonskapelse som baseras på ett tonstycke:

#Tonstycke[tonuttryck] motsvarar tonuttrycket, så som det hade varit om det stått sist i angivet tonstycke.

Flera namn kan kombineras: #Tonstycke.Tonskala[tonuttryck]. Om innebörden av namnen på någon punkt motsäger varandra har sist angivet störst tyngd.

Den enklaste formen av tonskapelse har enbart tonstavningstecknet före klammern:

#[tonuttryck] anger bara att tonuttryck är tonstavat.

Tonskapelser kan, förutom med tonstavelser, även byggas med tonanmärkningar och tonstycken på motsvarande sätt.

I tonanmärkning kan tonstavningstecknet uteslutas.

Tonstav / Tonsilabo

En tonstav är en stavelse, bestående av ett medljud följt av ett eller flera självljud. En tonstav beskriver en relativ tonhöjd, se Fundamento Tonsilaba. Tonstäver i ett tonstycke beskriver toner som spelas.

Tonstavningstecken / Tonsigno

Tonstege / Gamo

Tonstycke / Tonpeco

Se Fundamento Tonsilaba.

Tonvarv / Tonsiklo

''DO''''dOFjärde höjda tonvarvet
'do'''dOTredje höjda tonvarvet
'Do''dOAndra höjda tonvarvet
'DO'dOFörsta höjda tonvarvet
doHögre tonvarvet
DoMellersta tonvarvet
DOLägre tonvarvet
,do,dOFörsta sänkta tonvarvet
,Do,,dOAndra sänkta tonvarvet
,DO,,,dOTredje sänkta tonvarvet
,,do,,,,dOFjärde sänkta tonvarvet
dOObestämda tonvarv

Det finns ingen gräns för hur höga eller låga tonvarv man kan skriva, men i vidstående tabell ser du de elva mittersta. Vilket frekvensintervall de olika tonvarven har beror på grundton och tonvarvets storlek. Enligt #Normo.C-dur skulle de motsvara 8,25 - 15840 Hz.

För taktstäver gäller inte dessa tonvarv, där betraktas angivleserna i de olika raderna och i första och andra kolumnen som olika taktstäver.

Tyst tonstav / Silenta tonsilabo

Tonstaven för tystnad skrivs med en ensam litet stumt medljud (h).


U

Utropstecken / Ekkria signo

Utropstecken ( ! ) är i tonstavningen en symbol för ljudstyrka.